Ordföljd

Idag fick jag en intressant fråga. Jag ska direkt erkänna att jag var tvungen att lämna frågeställaren svarslös, det är därför jag skriver detta inlägg.

Jämför fraserna (eller inledningarna till fraser):

Idag måste vi ...
Dessutom måste vi ...
Vi måste dessutom ...
Vi måste idag ...
... och vi måste ...
... men vi måste ...


Med FV1 ("ursprungsfrasen"). Måste vi dessutom... ? (Ja/nej-fråga).

Jag förstår inte varför det ena känns helt rätt, medan det andra (om vi reverserar ordföljden) känns helt fel.

Kanske blir enklare om jag tar ett reellt exempel:

Dessutom måste vi handla mjölk.

Ursprungsfrasen ger: Måste vi dessutom handla mjölk?
Vi kan också spetsställa de flesta ord i frasen:

Vi måste dessutom handla mjölk.
Dessutom måste vi handla mjölk.
Handla mjölk måste vi dessutom.
Mjölk måste vi dessutom handla.

Någon som har några funderingar?

Jag vet om att om man vill spetsställa det finita verbet så måste objektet flyttas med, men i detta fall är det ju inte FV som "flyttas med" eller är jag blind och dum i huvudet?

Ber om ursäkt för att det blev en smula rörigt...

För den som likt mig har akronymlistan för IT i cachen blev förkortningen FV första frågan. Kan FV1 betyda finita verbet först?

Som om inte Tevildos gåta vore tillräcklig så brer jag på med en fråga kring transfinita konstruktioner av laktal tvångskaraktär.

Vi blev dessutom tvungna att handla mjölk.
Dessutom blev vi tvungna att handla mjölk.
Mjölk blev vi dessutom tvungna att handla.
Handla mjölk blev vi dessutom tvungna till. — Var blev att:et av, och var kom partikeln ifrån?

Ordföljd eller inte, hur kan vi leva med verbet måste, som kanske inte ens har infinitiv, och där det är omöjligt att skilja på presens och imperfektum?

Ja, FV1-satser är sådana där det finita verbet står först (Ekerot 1995) Dvs: Ja/Nej-frågor och uppmaningar (huvudsats).

Det känns dock betryggande att inte ens du har något egentligt svar på min undran

Nåja, gåtan kvarstår, vi får väl se om någon kan utveckla den!

Tilläggas kan att Latinet inte ens har ett ord för måste (eller ens bör), men jag vet inte huruvida detta har någon relevans för frågan. Måste kan ju inte utsägas som: Att måsta, vilket antagligen är en del av problemet.

I frågan om ordföljden går jag som katten vid het gröt, nämligen kring.

SAOB tar upp infinitiv måsta i artikeln MÅSTE från 1945. Formen måsta tycks ha använts på 1600-talet. SAOB och NEO antyder att infinitiv ännu förkommer i finlandssvenska och i norrländsk dialekt.

Det är en landvinning när barn i första trotsåldern utbrister: Jag vill inte måsta!

Supinumformen har över tid och rum vacklat mellan måst och måstat. Jag kan ha sagt: Vi har måst ha fönstren stängda i sommar på grund av getingar.

Äpplena mognar successivt, men man måste inte musta.

Det förekommer att både skeppsbyggare och elefanthanar mastar. Folkliga metaforer är ofta mustiga.

Ämnet är intressant, men det är svårt att uttyda vad frågan (den som Tevildo fick) egentligen gällde. Alla angivna språkexempel låter helt normala och verkar följa vanliga regler för ordföljd i svenskan. Vad handlar detta egentligen om?

Verbala följder av att ange rubriken Ordföljd!

Frågan löd i stort sett: Varför heter det så? Men eftersom jag försöker besvara frågor på andra sätt än det mest hederliga: "Därför!" så utökade jag frågeställningen till att bli: Varför följer i detta fall det modala hjälpverbet måste med vid spetsställning av subjektet, och är det alltid så?

Jag är möjligen dum, men jag förstår inte problemet. Såvitt jag kan bedöma befinner sig måste på exakt samma plats i satsschemat i samtliga exempelmeningar i det första inlägget. Det är ju också där - på den plats som beroende på terminologi kan kallas t ex "V1" (Diderichsen) eller sägas inleda "mittfältet" (Svenska Akademiens grammatik) - som man kan förvänta sig att hitta det finita verbet. Jag kan inte se hur just måste härvidlag skiljer sig från andra verb, eller vad det skulle vara för speciellt med det spetsställda subjektet i Vi måste dessutom handla mjölk. Vad menas med att hjälpverbet "följer med"? Jag tycker i alla fall att det verkar befinna sig i samma position oavsett vilket led som spetsställs, och också oavsett om det handlar om måste, ett annat hjälpverb eller för den delen ett huvudverb utan hjälpverb.

Nä men se där! Det har du ju rätt i

Tyvärr är mitt exempel en förenkling av den fras som var aktuell, jag ska se om jag hittar den igen, eller om det är så enkelt att jag hade rätt i antagandet i mitt första inlägg: att jag är blind och dum i huvudet (QED, eller vad man ska säga), och om så är fallet så behöver jag nog en paus från pluggandet ett tag...

Med flytta med avser jag om vi ska följa exemplet ovan: Handla mjölk måste vi idag, där vi ser att objektet flyttar med när FV spetssälls, men du verkar ju ha större kolla än jag har, så det visste du väl redan!

Med mittfält antar jag att du menar det jag skulle kalla innehållsfält (V-S-A) till skillnad från det inledande nexusfältet (v-s-a). Tyvärr har jag inte haft råd att köpa SAG ännu.

Det stämmer i och för sig. Fast i just detta fall är det ju en infinit verbfras som har spetsställts, och det finita verbet (måste) står kvar på sin ordinarie plats. Om man spetsställer en finit verbfras hamnar det anaforiska göra på det finita verbets plats, t ex Handlade mjölk gjorde vi dessutom.


Det som SAG kallar "mittfält" motsvarar nog nexusfältet i traditionella, "diderichsenska" grammatikbeskrivningar (där bl a det finita verbet står), medan innehållsfältet (där bl a eventuella infinita verb står) i SAG kallas "slutfält". Det traditionella "fundamentfältet" har i SAG ersatts av "initialfält", och termen "fundament" av "satsbas", även om överensstämmelsen inte är fullständig mellan dessa begrepp.

På ett apotek nära mig var följande text anslagen, föregivet av omsorg för rökare. Nikotintuggummi var en del av displejen.

Det här numret ökar dina chanser att sluta röka avsevärt.
Tag ett kort [med ett visst telefonnummer på]!

Bestämningen »avsevärt« har hamnat väldigt långt ifrån det bestämda, nämligen ökningen av chanserna. Bättre:

1. Det här numret ökar avsevärt dina chanser att sluta röka. (entydigt men lite tungt kanske)

2. Det här numret ökar dina chanser att sluta röka, avsevärt .

Vad säger ni som har namn på olika sekvensgrepp i språket? Någon slav under lasten kan komma att nöja sig med att sluta röka avsevärt, definierande avsevärt som 20+ giftpinnar per dag och 20- som icke avsevärt rökande?

Nog skall adverb stå nära det verb det bestämmer?! Alternativet är att med ett komma markera att bestämningen har större räckvidd än närmast föregående verb.

Snacka om att jag behöver vila, du har rätt naturligtvis. Självfallet har jag blandat ihop IV och FV.





Mitt förslag är: Dina chanser att sluta röka ökar avsevärt med detta nummer. Genom detta förfarande uppnår man två saker: Dels står adverbet nära det verb det hör ihop med och dels kommer fokus att hamna på avslutandet av ovanan och inte på numret. (Nu ska väl direkt sägas att reklam &c inte är min starka sida).