Citat:
Hiroo Onoda föddes 1922 i Wakayama prefektur i Japan och arbetade som ung elitman på ett handelsföretag i Shanghai innan han kallades in till militären 1942. Han utexaminerades från arméns Nakano-skola som lärde ut gerillakrigföring och psykologisk krigföring, och i december 1944, när kriget såg allt mörkare ut, skickades han till ön Lubang i Filippinerna på order av sin överordnade, major Yoshimi Taniguchi, som sa att självmord var strängt förbjudet och att han måste överleva och föra gerillakrig i tre eller fem år tills de kom tillbaka för att hämta honom.
När de amerikanska styrkorna landsteg i februari 1945 och utplånade hans enhet gömde han sig djupt inne i djungeln tillsammans med tre överlevande underordnade. Även efter att Japan kapitulerat i augusti samma år vägrade han lägga ner vapnen eftersom han var övertygad om att de flygblad om krigsslutet som släpptes från luften och rösterna från hans familj i högtalare bara var listig amerikansk psykologisk krigföring.
Medan de överlevde genom att jaga vild boskap för att göra torkat kött och dricka regnvatten, attackerade de också lokala byar i en tragedi som ledde till att omkring 30 oskyldiga filippinska civila och poliser dödades och över 100 skadades. Särskilt i slutet av 1960-talet, när han reparerade en transistorradio som stulits från en lokalinvånare och lyssnade på kortvågssändningar, hörde han nyheten om Apollo 11:s första månlandning 1969 men avfärdade den med ett hånfullt skratt som absurda falska nyheter påhittade av amerikanerna för att bryta deras stridsmoral.
Allteftersom åren gick gav en underordnad upp och de andra två sköts ihjäl i strider med filippinsk polis, vilket lämnade honom helt ensam från 1972. Han fortsatte dock att patrullera djungeln på egen hand tills den japanske äventyraren Norio Suzuki, som gett sig ut för att hitta löjtnant Onoda, en panda och den avskyvärde snömannen, mirakulöst nog lyckades närma sig honom i februari 1974 och berätta att kriget var över, varpå Onoda envisades med att han aldrig skulle röra sig utan en direkt order från sin närmaste överordnade.
Till slut spårade den japanska regeringen, efter att ha kontaktats av Suzuki, upp hans gamle befälhavare Yoshimi Taniguchi, som nu drev en bokhandel, och flög honom till djungeln på Lubang den 9 mars 1974. Där läste den tidigare befälhavaren, klädd i uniform, upp ordern om eldupphör, vilket fick den då 52-årige Onoda att avsluta sitt 29 år långa ensamma krig och kapitulera under tårar.
Efter att ha benådats av Filippinernas president Ferdinand Marcos återvände han till Japan där han fick ett entusiastiskt mottagande av högerextrema grupper, men eftersom han kände sig desillusionerad av det främmande moderna Japan med sina skyskrapor och utbredda materialism emigrerade han till Brasilien 1975 för att driva en boskapsranch. Han återvände till Japan 1984 för att grunda Onoda Nature School där han lärde barn överlevnadstekniker i naturen, och trots att han på ålderns höst donerade stipendier till ön Lubang där han orsakat så stor skada, vägrade han in i det sista att ändra sin ståndpunkt om att dödandet av civila var en legitim krigshandling tills han avled i lunginflammation på ett sjukhus i Tokyo den 16 januari 2014 vid 91 års ålder.
https://en.wikipedia.org/wiki/Hiroo_Onoda
En film som innehåller hans berättelse :
Onoda: 10 000 Nights in the Jungle, 2021(https://www.imdb.com/title/tt9844938/)
När de amerikanska styrkorna landsteg i februari 1945 och utplånade hans enhet gömde han sig djupt inne i djungeln tillsammans med tre överlevande underordnade. Även efter att Japan kapitulerat i augusti samma år vägrade han lägga ner vapnen eftersom han var övertygad om att de flygblad om krigsslutet som släpptes från luften och rösterna från hans familj i högtalare bara var listig amerikansk psykologisk krigföring.
Medan de överlevde genom att jaga vild boskap för att göra torkat kött och dricka regnvatten, attackerade de också lokala byar i en tragedi som ledde till att omkring 30 oskyldiga filippinska civila och poliser dödades och över 100 skadades. Särskilt i slutet av 1960-talet, när han reparerade en transistorradio som stulits från en lokalinvånare och lyssnade på kortvågssändningar, hörde han nyheten om Apollo 11:s första månlandning 1969 men avfärdade den med ett hånfullt skratt som absurda falska nyheter påhittade av amerikanerna för att bryta deras stridsmoral.
Allteftersom åren gick gav en underordnad upp och de andra två sköts ihjäl i strider med filippinsk polis, vilket lämnade honom helt ensam från 1972. Han fortsatte dock att patrullera djungeln på egen hand tills den japanske äventyraren Norio Suzuki, som gett sig ut för att hitta löjtnant Onoda, en panda och den avskyvärde snömannen, mirakulöst nog lyckades närma sig honom i februari 1974 och berätta att kriget var över, varpå Onoda envisades med att han aldrig skulle röra sig utan en direkt order från sin närmaste överordnade.
Till slut spårade den japanska regeringen, efter att ha kontaktats av Suzuki, upp hans gamle befälhavare Yoshimi Taniguchi, som nu drev en bokhandel, och flög honom till djungeln på Lubang den 9 mars 1974. Där läste den tidigare befälhavaren, klädd i uniform, upp ordern om eldupphör, vilket fick den då 52-årige Onoda att avsluta sitt 29 år långa ensamma krig och kapitulera under tårar.
Efter att ha benådats av Filippinernas president Ferdinand Marcos återvände han till Japan där han fick ett entusiastiskt mottagande av högerextrema grupper, men eftersom han kände sig desillusionerad av det främmande moderna Japan med sina skyskrapor och utbredda materialism emigrerade han till Brasilien 1975 för att driva en boskapsranch. Han återvände till Japan 1984 för att grunda Onoda Nature School där han lärde barn överlevnadstekniker i naturen, och trots att han på ålderns höst donerade stipendier till ön Lubang där han orsakat så stor skada, vägrade han in i det sista att ändra sin ståndpunkt om att dödandet av civila var en legitim krigshandling tills han avled i lunginflammation på ett sjukhus i Tokyo den 16 januari 2014 vid 91 års ålder.
https://en.wikipedia.org/wiki/Hiroo_Onoda
En film som innehåller hans berättelse :
Onoda: 10 000 Nights in the Jungle, 2021(https://www.imdb.com/title/tt9844938/)
Vad tycker du om det här ämnet?
Var han lycklig av att leva i djungeln i 29 år?
