Jag tror det vore mer fruktbart att se det som ett symbiotiskt förhållande mellan själlös storföretagskultur och dess behov av metafysiskt ramverk, religion om man så vill. Visst, de som har woke som jobb strävar säkert efter makt men det är inte det som gör att de anlitas om och om igen. När storföretag ska producera kultur (vilket de uttalat betraktar på samma sätt som om de tillverkat kartonger) vill de skapa ha en förutsägbar inkomstström utan plötsliga toppar och dalar. Detta är naturligtvis helt i konflikt med kultur som levande och oförutsägbara väsen, därav de återkommande flopparna. Vad jag menar är att woke erbjuder industrin en enkel ideologisk underbyggnad till det man försöker skapa men båda är lika kreativt impotenta. Man försöker strukturera själva värderingarna till en optimal form som passar industrin. Woke med sin intersektionalitet erbjuder en färdig form som inte riskerar att förarga någon i produktionskedjan. Industri, standardisering. Det är allt.
Varför försöka skilja ut något som är integrerat i systemet? Det är själva systemet som är problemet. Håller ni med?