Flytt från norra norrland till skåne - Kulturkrock!

Jag har bott i norra norrland hela mitt liv, men har nu flyttat till skåne. Den sociala aspekten av flytten har varit mycket svårare än vad jag förväntat mig, då den sociala kulturen är helt annars. Det är nya sociala koder som man själv inte har tagit del av. Det känns som en riktig kulturkrock.

Är numera ibland rädd för att människor här nere ska se mig som otrevlig och kall, något som jag aldrig någonsin hade tänkt innan flytten. Helt ärligt så blir jag något utmattad och deprimerad av människorna här nere, det ska alltid tas i hand och kramas, och berättas hur himla bra allt är. Om någon som läser är från södra Sverige, blir ni inte less på all fejk-fasad hela tiden? Eller är det sitter det bara automatiskt i benmärgen?

Men till min huvudsakliga fråga, är den sociala skillnaden mellan norra och södra Sverige så stor? Borde mer människor vara lite mer tysta och säga som det är eller är det bättre med energin och artigheten? Eller är det bäst att båda finns för sig? Finns det någon med erfarenhet att flytta från den ena Sveriges ände till den andra och vad har ni för upplevelser i kulturkrocken som eventuellt upplevts? Har ni några tips på saker för mig att tänka på?

Det är väl likadant i Stockholm?

Hur funkar det i norra Norrland då? Folk stirrar på sina skor, halsar vodka, nickar kort till sina närmaste vänner och släktingar, följt av ett "..hjooo rå, så att.... hmm.."?

Mon upplevelse är att i norra och södra Sverige är ”svennen ” rätt lika på det sociala planet .

Mitten är mer öppet socialt enligt mina erfarenheter

Vilka sociala koder menar du är en totalkrock?
Ta i hand är verkligen lugnt för mig och kan bli obekväm av att det försvunnit sen pandemin. Upplever det som lite oartigt att det inte hälsas ordentligt numera.
Kramas, jo om det är någon mer speciell/vän/närstående annars tar jag hellre i hand. Brukar vara lite avvaktande med kramandet.

Lite omvänd kulturkrock när man flyttar norrut. Många är så oförställda och har så lite social fernissa att man framstår som en manierad pajas bara man säger nåt artigt eller försöker vara lite trevlig. Man kan uppskatta det ibland. Hata det andra gånger.

I formella sammanhang uppskattar jag det lite mer artiga till en början men i längden umgås jag hellre med folk som ger mig fingret och ber mig dra åt helvete, varpå vi kan sura och skratta tillsammans åt våra egenheter.

Visste du inte innan att just skåningar är de mest sociala människorna i landet?

Märkligt. Jag från Skåne har alltid lätt för att umgås med folk ifrån Norrland. Visst kan det ibland bli språkproblem men det går att lösa. Man pratar lite långsammare. Sen får man anpassa sig till egenheter. Kramas gör man möjligtvis med vänner och hälsa på varandra hör väl till vanligt hyfs. Men man springer ju inte runt och tar folk i hand man träffar dagligen. Det verkar mer en invandrargrej. Är du säker på att det är skåningar du träffat? Var i Skåne befinner du dig?