Elpriserna skenar, nya prisrekord väntas i veckan - vad fan gjorde Tidöregeringen?

Så lätt ändrar man inte Såssarna & MPs taskiga beslut saneringen av dom nedlagda pågår fortfarande Gud bevare oss från såsseriet å i framtiden.die dume schwäden 🇸🇪🏳️‍🌈

Planeringen av kärnkraften började redan när S och Mp efter valet 2014, förhandlade om att Mp skulle hjälpa S till regeringsmakten. Redan 2014-10-01 berättade de att de kommit överens i energipolitiken. I en intervju i DN samma dag förklarade Åsa Romson att de skulle fördyra och försvåra för kärnkraften, så att två reaktorer skulle läggas ned. Minst två. Den nya regeringen tillträdde 2014-10-04. Styrgruppen över Vattenfall presenterades 2014-10-15.

Regeringen höjde 2014-12-17 kärnavfallsavgiften från 3,20 öre per kWh till 4 öre. Det var en tillfällig höjning som skulle gälla 2015-2017. Detta följde Magdalena Andersson upp i vårbudgeten 2015 med höjningen av effektskatten. Åsa Romsons uttalande redan 2014-10-01 om att minst två kärnkraftsreaktorer skulle stängas visar att nedläggningen var noga planerad.

Lise Nordin, dåvarande energipolitisk talesperson för Miljöpartiet, avslöjar hur S och MP styrt Vattenfall bort från en kärnkraftspositiv linje. ”Den nya regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, bestämde att Vattenfall inte ska lägga massa pengar på ny kärnkraft”, säger Nordin och berättar att kursändring skett genom så kallad ”informell styrning”.

”Det betyder att man säger till sitt statliga bolag vad man vill ha av dem.” ”Sedan har regeringen bytt ut två personer i Vattenfalls styrelse”, säger Nordin som visserligen menar att statliga bolag inte ska utnyttjas politiskt, men uppger att detta handlade om att komplettera Vattenfalls kompetens."

Ja, de gick i alla fall INTE ut på att driva kärnkraften vidare - de tre alternativen var väl alla FÖR en nedläggning och då blir det inte mycket av ett val...

AI:

Vid den svenska folkomröstningen om kärnkraft den 23 mars 1980 fanns det tre alternativ – kallade Linje 1, Linje 2 och Linje 3. Enligt sammanställningar hos bland annat Wikipedia och Vattenfalls historia och kulturarv innebar samtliga tre alternativ att kärnkraften skulle avvecklas, men i olika takt och under olika villkor.

De tre alternativen i korthet

• Linje 1 (18,9 % av rösterna). Stöddes av Moderaterna. Enligt Researchdata.se innebar alternativet att kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet av el för sysselsättning och välfärd. Endast de tolv reaktorer som då var i drift, färdiga eller under arbete skulle användas, och ingen ytterligare utbyggnad skulle ske.

• Linje 2 (39,1 % av rösterna). Stöddes av Socialdemokraterna, Folkpartiet och LO. På valsedelns framsida stod exakt samma text som för Linje 1 om användning av högst tolv reaktorer och avveckling i möjlig takt. Enligt Riksdagens öppna data hade Linje 2 dessutom en baksidestext som krävde att kärnkraftverk och andra framtida elproduktionsanläggningar av betydelse skulle ägas av stat och kommun, samt betonade energihushållning och satsningar på förnybara energikällor.

• Linje 3 (38,7 % av rösterna). Stöddes av Centerpartiet, Vänsterpartiet kommunisterna (VPK), Kristen demokratisk samling (KDS) och Folkkampanjen mot kärnkraft. Enligt Wikipedia och Historiskan innebar detta ett omedelbart nej till fortsatt utbyggnad och att de sex reaktorer som då var i drift skulle avvecklas inom högst tio år. Linje 3 sade också nej till uranbrytning i Sverige.



Kritiken (AI):

Kritiken mot folkomröstningen om kärnkraft 1980 handlar främst om att väljarna inte fick ta ställning mellan ett tydligt ja och ett tydligt nej, samt att utformningen gjorde resultatet svårtolkat. Enligt sammanställningar och debattartiklar i bland annat SVT Nyheter, Wikipedia och Aftonbladet har kritiken rört flera delar:

1. Inget renodlat ja-alternativ

• Samtliga linjer innebar avveckling. Eftersom alla tre valsedlar utgick från att kärnkraften på sikt skulle avvecklas, menade kritiker och kärnkraftsförespråkare att de som ville behålla eller bygga ut kärnkraften saknade ett eget alternativ att rösta på.
• Taktisk utformning. Enligt Populär Historia uppfattades Linje 1 i praktiken som mest kärnkraftsvänlig i kampanjen, trots att valsedelstexten talade om avveckling. Kritiker har hävdat att partierna formulerade alternativen för att hantera sin egen interna splittring snarare än att ge väljarna en rak fråga.

2. Tre alternativ splittrade rösterna

• Otydligt mandat. Eftersom alternativen var tre till antalet fick inget av dem egen majoritet (Linje 2 fick 39,1 procent och Linje 3 fick 38,7 procent). Det skapade utrymme för olika tolkningar av vad svenska folket egentligen hade röstat för.
• Identisk framsida på Linje 1 och 2. Kritiker påpekade att Linje 1 och Linje 2 hade exakt samma text på valsedelns framsida. För att skilja dem åt tvingades väljarna vända på valsedeln för Linje 2, där tillägg om offentligt ägande och energihushållning stod. Många ansåg att det gjorde omröstningen partipolitisk (höger mot vänster) i stället för en ren sakfråga.

3. Oklara villkor och bristande genomförande

• Vaga tidsramar. Formuleringsmässigt skulle Linje 1 och 2 avveckla kärnkraften "i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd". Enligt SVT Nyheter sammanfattades resultatet som ett "rungande nja" med villkor som var långt ifrån solklara.

• Årtalet 2010 stod inte på valsedeln. Efter omröstningen beslutade riksdagen att avvecklingen skulle vara slutförd senast år 2010, baserat på en beräkning av reaktorernas livslängd. Senare kritiserades politikerna från både kärnkraftsmotståndare (som menade att politikerna svek folkomröstningens beslut när avvecklingen sköts upp och nya reaktorer senare tilläts) och kärnkraftsförespråkare (som menade att beslutet byggde på orealistiska antaganden om att kärnkraften var en döende teknik).

Det var Socialdemokraterna (S) som ledde regeringen vid stängningen, men beslutet byggde på en energiöverenskommelse mellan tre partier 1997:

* Socialdemokraterna (S)
* Centerpartiet (C)
* Vänsterpartiet (V)

Jag har inte hört EN endast gång att någon nämnt varför det tar 15 år att bygga ett kärnkraftverk.
Vi har en byråkrati som gör det möjligt att såsa i nästan 7 år längre än vad som skulle kunna vara möjligt.
Effektivitet är inte svenskens paradgren. Ta hjälp av asiater. Sydkorea tex.
Men alla ska få vara med och bestämma, gärna folk med ett ett IQ på 65 och synnerhet Miljöparasiter som tror att kossor betar på Ica Södermalm.

Det var i slutänden Bohman och Palme som kom överens om att dela upp ja-sldan i två valalternativ. Jag kommer ihåg hur de tillsammans kom ut från rummet där diskussionen hade förts. De var tillsynes oense. 😄

Taktiken var givetvis solklar.

Två slår alltid den tredje.

Priserna vi ser idag kommer om några år förmodligen att betraktas som billiga.

1. Överföringskapaciteten till Tyskland ökar, mer el kommer att exporteras dit.

2. Fler datacenter kommer stå färdiga och sluka el. Den inhemska efterfrågan på el ökar.

3. Fler energiproducerande verk läggs ned. Det är flera partiers mål att helt och hållet avskaffa kärnkraften. Så långt har dessa krafter lyckats att lägga ned hälften av Sveriges reaktorer i årtionden av dess ekonomiska och tekniska livslängd i förtid. Ett ekonomiskt vansinne och slöseri i 1000-miljardersklassen.

Även om hälften av reaktorerna har lagts ned så ger de kvarvarande 6 reaktorerna mycket el, särskilt när efterfrågan på el är hög. Men läggs också dessa ned i förtid kommer det naturligtvis att påverka priset, särskilt vintertid när elen behövs som allra mest och då vindkraften har svårt att leverera. Lägg därtill nedläggning av mindre vattenkraftverk i södra Sverige som har eller ska läggas ned. Flera kraftvärmeverk har lagts ned eller lagts i malpåse.

Det som kan dämpa den inhemska efterfrågan på el är att elintensiva industrier läggs ned pga. bristande lönsamhet till följd av de höga elpriserna och på så vis reducerar den inhemska konsumtionen av el. Samtidigt slår detta naturligtvis på arbetslösheten på orter där jobben är få samt minskade skatte- och exportintäkter för landet.