Citat:
Ursprungligen postat av
cmdHoran
Du man som skaffat barn med en dålig kvinna, hur känns det att leva med valet du gjort?
Förstod du att hon var en dålig kvinna tidigt, eller kom det långt senare?
Och hur känns det att nu tvingas uppfostra den människans avkomma?
Och hur jobbigt är det att ni eventuellt måste ha kontakt för resten av livet?
Har du reflekterat över den exakta orsaken till varför Du valde den här kvinnan?
Var det enbart attraktion, trodde du att hon var en god kvinna från start?
Om du skulle varna andra unga män, vad ska dom titta efter för att undvika fastna med en sådan kvinna?
Hur blev du lurad?
Eller visste du vad du gav dig in på?
Enbart män i liknande situation beskriven ovan svarar tack.
Blev sugen på att besvara din enkät.
Jag hade aningar om att hon inte var bra pga några oacceptabla händelser, men hon pudlade och jag hoppades att hon skulle bättra sig och bli "normal". Att vi skaffade barn ångrar jag verkligen inte, man kan inte ångra sitt barn eller hur..? Men barnet hade det tufft efter vår separation, fick tillbringa halva sin tid med sin mamma ofrivilligt då hon hade rätt till 50% umgänge och såg till att representeras av vassa advokater på familjerätt. Barns åsikter väger lätt när de är riktigt unga. Det spelade ingen roll att vårt barn redan i två-årsåldern gjorde verbalt klart att det bara ville vara med pappa. Barnet fick lära sig att handskas med sin mammas egocentriska attityd, plötsliga utbrott och självömkan. Det som var viktigt för henne var att barnet var lydigt, inte ifrågasatte och hade fina rena kläder.
Jag och mamman har sporadisk kontakt, kanske en gång var tredje månad på sin höjd nu när barnet är vuxet och självförsörjande. Jag hyser dock inget agg mot henne, hon är ingen ond människa, bara sjuk i huvudet, men tillräckligt frisk för att det inte ska vara uppenbart. Vi har trots allt varit med om mycket fina saker tillsammans och hon är ju mitt barns mamma. Jag valde att bilda familj med henne eftersom jag älskade henne och ville ge henne (oss) en chans
Mitt råd riktar sig både till kvinnor och män: att försöka lyssna på sin inre röst och följa magkänslan. Gör hon något oacceptabelt som kan visa att hon inte klarar att ta ansvar och visa äkta kärlek till ett barn (att prioritera sitt barn), så ska man konfrontera och göra slut vid behov. Tydliga tecken är ständig självcentrering, att alltid skylla ifrån sig, aldrig kunna erkänna sina egna misstag, finns ett husdjur så kolla noga hur hon agerar, om hon har en tendens att göra sig av med obekväma "olydiga" husdjur eller på annat sätt inte verkar bry sig, håller inte rent kring husdjurets bo, slarvar med matning, etc.
