2026-11-06, 15:32
  #13
Medlem
sykkelpumps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lofiboy
Jag jobbar inom vården och älskar mitt jobb men under pandemin hände något. Jag jobbade på en extremt stressfull avdelning där patienter hade covid, 15 liter syrgas, hjärtstopp till höger och vänster. Det var konstant stress, kollegor sjuka så man fick täcka extrapass hela tiden. Under en 3 månaders period jobbade jag 60 nätter. I slutändan tappade jag bort mig själv och kände mig förrådd och arg över att jag blev så utnyttjad.


Idag kan jag bli väldigt vresig med hornen på huvudet så fort det blir stressigt en långvarig tid. Jag orkar inte stressa, har inte tålamod för det. Jag är dessutom en person med höga krav. Jag tar mitt jobb seriöst. Så om jag ej hinner med saker, så känner jag mig dålig. Jag får dåligt samvete när jag är otrevlig mot kollegor. Det är inga fula ord utan mer suck och stön.

Hur hanterar man stressymtom? Terapi? Tips? Blir det bättre? Nej, jag kommer inte att skola om mig. Jag ska jobba med detta tills graven kallar på mig.
Alternativ:
Byt arbetsgivare om du absolut vill vara kvar i yrket, men då riskerar du att ta med dig din skörhet till ett annat ställe där det kanske saknas förståelse för din situation om du inte varit öppen med det vid ansökan.

Sjukskriv dig hos nuvarande arbetsgivare så du får tillgång till resurser som du har rätt till, för du är helt klart utmattad/utbränd och behöver få tillgång till en rehabiliteringsrådgivare.

Oavsett vilket, så är det mitt odiskutabla råd att gå i samtalsterapi, för att sänka dina krav på dig själv. Annars kommer du aldrig att bli av med det här problemet "på riktigt" på längre sikt.

Arbetsgivare har sällan, eller nästan aldrig, koll på hur personalen mår idag. Utan kör på så länge det går och när någon är förbrukad byter man till någon ny.
Det är oftast samma sak med arbetskamrater, dom som har lägre krav på sig själva (sunt) än du har kommer låta dig jobba mer än dom så länge du tillåter det.

Ta hand om dig NU, för det här kommer att förstöra ditt liv om du inte gör något åt det. Du befinner dig i en negativ spiral som måste brytas.
Citera
2026-11-06, 15:56
  #14
Medlem
Comitiums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Där håller jag inte med. Eller rättare sagt; innan jag började meditera hade jag hållit med dig, men nu när jag förstått vad det gör med mig - vilken inneboende superkraft det är - så kan jag bara säga att du missar verkligen något. Det spelar heller ingen roll om du sitter på en smutsig bakgata i New Dehli, på en guldtoalett i Trump tower eller ute i naturen - du kan (med lite övning) meditera precis när som helst, var som helst.
.
Vi har olika uppfattning helt enkelt.
Citera
2026-11-06, 16:03
  #15
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av ladicius
Där håller jag inte med. Eller rättare sagt; innan jag började meditera hade jag hållit med dig, men nu när jag förstått vad det gör med mig - vilken inneboende superkraft det är - så kan jag bara säga att du missar verkligen något. Det spelar heller ingen roll om du sitter på en smutsig bakgata i New Dehli, på en guldtoalett i Trump tower eller ute i naturen - du kan (med lite övning) meditera precis när som helst, var som helst.

Håller med.

Angående ditt andra inlägg, jag kan fortfarande stressa upp mig och köra på i det läget men blir fort så trött av det att allt stänger ner. Det är ju bra ändå, det är liksom max en timme stress sen är man alldeles för trött för att fortsätta.
Citera
2026-11-06, 16:08
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av 2026-13-37
Håller med.

Angående ditt andra inlägg, jag kan fortfarande stressa upp mig och köra på i det läget men blir fort så trött av det att allt stänger ner. Det är ju bra ändå, det är liksom max en timme stress sen är man alldeles för trött för att fortsätta.
Skönt!
Jo, lite stress klarar jag väl (en timme ellet så, som du säger), men överspänningsskyddet löser liksom mycket tidigare än förr. Det går inte att forcera.

Men man vänjer sig ändå tycker jag, blir mindre fel också när man stressar mindre!
Citera
2026-11-07, 06:15
  #17
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av marageo
Det tar ju tid att repa sig om man nästan gått in i väggen. Kanske svårt om man jobbar i vården, men det som behövs är ju en begränsning av arbetsbelastningen om man ska ha en chans att återhämta sig. Andra arbetsuppgifter eller nytt jobb. Deltid under en period? Sänka kraven på sig själv även utanför jobbet. Vara ute i naturen som sagt, och träna. Sova tillräckligt.

Citat:
Ursprungligen postat av busy-signal
Stress är en sak som knäcker många. Så den grejen är viktig att lära sig hantera.

Men bitterhet över känslan att ha blivit utnyttjad är en helt annan sak, som nästan garanterat kommer att förpesta din tillvaro. Om du inte lär dig att bearbeta den. Talar av egen erfarenhet. Och om man går och är bitter (arg) så tär stressen på en på ett mycket värre sätt också. Och i längden så blir man troligtvis sjuk av ilska och bitterhet också. Och den har en förmåga att spilla över på ens privata relationer också.

Det enklaste tror jag är att man accepterar att man själv drogs med i hetsen och pressade sig själv för hårt. För det är nästan aldrig så att ens pissiga chefer har hotat med pistol eller liknande ändå.

Men poängen är inte att hitta en syndabock, utan att inse att du egentligen har makten att inte låta dig dras med nästa gång som det blir alltför stressigt.

Även om det kan vara svårt att lära sig sätta gränser på ett finkänsligt och vuxet sätt. Så blir allt mycket mera lättnavigerat, från det ögonblick som du bestämmer dig för att inte låta dig rövknullas (mer än absolut nödvändigt) av dina chefer.

Dessutom är det ett mycket bättre förhållningssätt än att bli sårad av att dom försöker utnyttja en. Ta det som en komplimang istället, och lär dig sätta rimliga gränser för hur mycket av dina resurser du är beredd att offra.

För det finns ändå inte en chef i hela världen som kan hålla reda på vad du orkar eller inte. Och om du övar dig på att sätta gränser gentemot chefer och kollegor (utan att vara ett A-hole), så kommer det troligtvis att gynna dig i alla dina relationer också, även privat.

Och, viktigast av allt, din egen självrespekt kommer att bli mycket bättre i långa loppet.

Jag är själv fd arbetsnarkoman under rehabilitering. Nu har jag haft ett antal år på mig att fundera på saker, men idag kan jag inte skylla ifrån min utbrändhet/bitterhet på en enda av mina tidigare chefer.

Även om några av dem var riktiga rötägg. För det var alltid jag som brände ut mig själv genom att acceptera krav som jag egentligen aldrig orkade leva upp till. Dvs ingen annans fel än mitt eget. Och sen gick saker snabbt utför när jag började bli sur och bitter. För då gjorde jag mig osams med både chefer och andra, och ingenting gott kom ut av det.

Hoppas du hittar sätt att hantera både stressen och den eventuella bitterheten. Om inte annat så tål man stress mycket bättre om man kan undvika att bli bitter under resans gång.

Lycka till!


Citat:
Ursprungligen postat av PaulPaljett
Jag har själv varit (och är) i den situationen.

Mitt råd är: Ta hjälp av en professionell terapeut/psykolog. Det viktiga är att ni klickar. Jag tog min hjälp via privat försäkring genom företaget. Hos den "klinik" jag hamnade hade jag en första screening där jag sedan i princip matchades mot en psykolog som nog skulle passa. Dom hade helt rätt.

Jag har tidigare i livet vid liknande händelser inte riktigt matchat med psykologen och då blir det dessvärre inte helt bra alltid. Så våga säga ifrån och byta om det inte fungerar. Det är en sak att hamna hos "fel" läkare om man bara behöver penicillin för halsfluss, en annan när man ska diskutera sitt psykiska mående.

Det jag sedermera fick hjälp med var att hitta rätt mindfullnessövningar. Även bollplank kring saker som "är det här det du vill" eller "vad vill du prioritera". En annan viktig bit var att på allvar titta på "vad ger mig energi". Träning är ju något som ofta kommer upp. För mig blev det hela att jag nu absolut inte tummar på träningen. Även om det är skitmycket att göra och jag känner att jag håller på att rasa totalt, så går jag och tränar oavsett vilket. En sådan klockren "jag skiter i allt annat, för JAG behöver det här".

Det handlar inte om att lämna andra i sticket eller liknande, utan en medvetenhet att om jag INTE gör det, så slutar det med att jag sjukskriver mig och ligger och gråter i ett hörn.

Dom som inte varit där har ibland svårt att förstå det. Brukar vara samma typ av människor som skryter om att dom "aldrig varit hemma sjuka från jobbet på 25 år".

Så ta hjälp. Skäms inte. Hitta rätt person att hjälpa dig framåt. Det kommer gå galant!

Citat:
Ursprungligen postat av sykkelpump
Alternativ:
Byt arbetsgivare om du absolut vill vara kvar i yrket, men då riskerar du att ta med dig din skörhet till ett annat ställe där det kanske saknas förståelse för din situation om du inte varit öppen med det vid ansökan.

Sjukskriv dig hos nuvarande arbetsgivare så du får tillgång till resurser som du har rätt till, för du är helt klart utmattad/utbränd och behöver få tillgång till en rehabiliteringsrådgivare.

Oavsett vilket, så är det mitt odiskutabla råd att gå i samtalsterapi, för att sänka dina krav på dig själv. Annars kommer du aldrig att bli av med det här problemet "på riktigt" på längre sikt.

Arbetsgivare har sällan, eller nästan aldrig, koll på hur personalen mår idag. Utan kör på så länge det går och när någon är förbrukad byter man till någon ny.
Det är oftast samma sak med arbetskamrater, dom som har lägre krav på sig själva (sunt) än du har kommer låta dig jobba mer än dom så länge du tillåter det.

Ta hand om dig NU, för det här kommer att förstöra ditt liv om du inte gör något åt det. Du befinner dig i en negativ spiral som måste brytas.


Tack för väldigt bra inlägg. Jag gick och la mig kl 10 igår och vaknade 04 nu inatt. Sover väldigt mkt när jag går av mina nätter för att återhämta mig. I slutändan är jag mest besviken på mig själv, att jag tidigare lät det gå så långt för att man ville vara en bra arbetskollega men istället tappade man bort sig själv. Inte ett tack fick man heller.

Ibland får man lära sig den hårda vägen och jag har blivit bättre på att sätta gränser idag. Bara för att ta ett exempel. Gick av mitt nattpass kl 07 igår och en timme senare får jag ett sms av bemanningassistenten som undrar om jag kan hoppa in och jobba ett kvällspass kl 13. Helt sjukt. Samma assistent tjatade på att jag skulle ta ett arbetspass häromdagen men jag sa ifrån med att jag behövde vila och inte är en robot. Fortsätter detta kommer jag att kontakta chefen.

Jag ska försöka boka en konsultation med en psykolog, jag har skjutit upp allting i flera år och hoppats att det skall gå över men icke. Jag jobbar dessutom deltid idag, 80% men det hjälper inte när folk är sjuka till höger och vänster.

I slutändan behöver jag prioritera mig själv, annars blir det en tidig grav med någon stressutlöst hjärtinfarkt, stroke mm.
Citera
2026-11-07, 06:57
  #18
Medlem
busy-signals avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lofiboy
Tack för väldigt bra inlägg. Jag gick och la mig kl 10 igår och vaknade 04 nu inatt. Sover väldigt mkt när jag går av mina nätter för att återhämta mig. I slutändan är jag mest besviken på mig själv, att jag tidigare lät det gå så långt för att man ville vara en bra arbetskollega men istället tappade man bort sig själv. Inte ett tack fick man heller.

Ibland får man lära sig den hårda vägen och jag har blivit bättre på att sätta gränser idag. Bara för att ta ett exempel. Gick av mitt nattpass kl 07 igår och en timme senare får jag ett sms av bemanningassistenten som undrar om jag kan hoppa in och jobba ett kvällspass kl 13. Helt sjukt. Samma assistent tjatade på att jag skulle ta ett arbetspass häromdagen men jag sa ifrån med att jag behövde vila och inte är en robot. Fortsätter detta kommer jag att kontakta chefen.

Jag ska försöka boka en konsultation med en psykolog, jag har skjutit upp allting i flera år och hoppats att det skall gå över men icke. Jag jobbar dessutom deltid idag, 80% men det hjälper inte när folk är sjuka till höger och vänster.

I slutändan behöver jag prioritera mig själv, annars blir det en tidig grav med någon stressutlöst hjärtinfarkt, stroke mm.


Grattis till ett stort framsteg, och tack för trevlig och hoppfull återkoppling!

Fan vad grymt att höra. Ja, du är helt klart värd det! Ta hand om dig själv och din hälsa, och säg ifrån när det behövs. Det behöver egentligen inte vara svårare än så.

Det kan vara skitsvårt att säga nej om man inte är van vid det, men det blir väldigt mycket lättare när man övar sig. Och då kommer du att bli en mycket bättre vän med dig själv också.

Visst, det tar kanske en livstid att bli bra på det, men det kommer ändå att göra skillnad varje dag.

Vad grymt att du har upptäckt fördelarna med att lägga sig tidigt! (Om jag uppfattade ditt inlägg korrekt.)

För när man väl har börjat ta stryk av stressen, så kan det vara väldigt svårt att få återhämtning om man inte prioriterar sin sömn.

Just det där att skita i TV-program och liknande, och stupa säng tidigt på kvällen, har blivit en av mina favorithandlingar i tillvaron. Tycker att sömntimmarna före midnatt ger en mycket bättre återhämtning och en väldigt skön sömn.

Visst, man vaknar kanske nån timme före alla andra, men det är ändå värt det tycker jag. Eftersom jag mår så mycket bättre av det, och särskilt de första timmarna när jag har vaknat. Tidigare när jag hade en mera "normal" dygnsrytm brukade det ta flera timmar innan jag blev människa på morgonen.

Tack igen, önskar dig ett stort lycka till!
Citera
2026-11-07, 11:26
  #19
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Lofiboy
Tack för väldigt bra inlägg. Jag gick och la mig kl 10 igår och vaknade 04 nu inatt. Sover väldigt mkt när jag går av mina nätter för att återhämta mig. I slutändan är jag mest besviken på mig själv, att jag tidigare lät det gå så långt för att man ville vara en bra arbetskollega men istället tappade man bort sig själv. Inte ett tack fick man heller.

Ibland får man lära sig den hårda vägen och jag har blivit bättre på att sätta gränser idag. Bara för att ta ett exempel. Gick av mitt nattpass kl 07 igår och en timme senare får jag ett sms av bemanningassistenten som undrar om jag kan hoppa in och jobba ett kvällspass kl 13. Helt sjukt. Samma assistent tjatade på att jag skulle ta ett arbetspass häromdagen men jag sa ifrån med att jag behövde vila och inte är en robot. Fortsätter detta kommer jag att kontakta chefen.

Jag ska försöka boka en konsultation med en psykolog, jag har skjutit upp allting i flera år och hoppats att det skall gå över men icke. Jag jobbar dessutom deltid idag, 80% men det hjälper inte när folk är sjuka till höger och vänster.

I slutändan behöver jag prioritera mig själv, annars blir det en tidig grav med någon stressutlöst hjärtinfarkt, stroke mm.
Ja, man måste prioritera sig själv för att inte gå in i väggen helt. Ju längre man låter det gå, desto längre är vägen tillbaka. Det där låter ju helt ohållbart, det finns ju regler för minsta sammanhängande dygnsvila. Jag hade bytt jobb. Till något lugnare och samtidigt bättre betalt. Livet består ju av mer än bara jobb, synd att skjuta upp annat, det är sånt man ångrar senare.

Lycka till!
Citera
2026-11-07, 13:57
  #20
Medlem
engammalfisks avatar
Cigaretter kan både ge & ta bort stress, men inte så smart då man kan bli sjuk & dö, gillar man rysk roulette är det gjutet.
Citera
2026-11-07, 14:57
  #21
Medlem
FriedrunVonSchlitzs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lofiboy
Ja, du har rätt. Tänkte byta arbetsplats till sommaren. Lathet är en bra medicin men krockar svårt om du är en individ med höga krav på dig själv.
Byta arbetsplats kan vara bra för att få en nystart men hur du än gör så är du fortfarande du med dina höga krav och din syn på dig själv så du kommer nog hamna på samma plats i livet efter ett tag på ny plats.

Lite som att var rädd för sin skugga, det är svårt springa ifrån den så kanske bättre att hitta ett annat förhållningssätt till det hela.

Vara lat hade nog gjort någon som dig ännu mer benägen att brännas ut.

Om du anser att din hälsa är värd att fortsätta i ditt yrke tills du själv hamnar på en avdelning så återstår bara att jobba med det du har.
Jobba natt är inget som borgar för god hälsa så där kanske en förändring kan göras?

Det här med mindfullness, meditation etc kräver rätt synsätt på det hela.
Det är inget som man kan använda som något knep, det är något du måste vara i regelbundet.
Mindfullness utövandet som något att ta till i en arbetssituation som accelerar låter sig nog inte göras och meditation behöver du känna att det är något du vill ska vara en del av dig och ditt liv inte bara en medicin att ta till, det är inte ett trick att ta till det är ett sätt att förhålla sig till världen runt dig och dig själv.
Du behöver jobba med tex det ovan som ett förebyggande verktyg

Du behöver även något du kan ta till akut, i det ögonblick du märker att nu börjas det.

Djupa andetag med magen är ett enkelt knep att ta till när saker börja spåra ur men det gäller att hitta ett litet ögonblick och en plats att gör det på, mitt i en situation kan man knappast ta ett steg tillbaks för att lugna nerverna. Kanske bättre att ta en mikro paus mellan varje situation du går in i, ställ dig i ett hörn och tänk på någon du tycker om, din älsklings rätt eller vad som helst, 10-15 sekunder, ladda lite ljus.
Ta 5 djupa långsamma andetag med magen innan du går in i ett rum tex, hitta din väg.
Håll i bladet på en växt och bara manifestera i dig själv hur växten äter upp din stress och gör syre och ljus av den.
Det är du och ditt huvud som gör att du blir stressad inte det som sker runt dig så kan ditt huvud skruva upp dig så kan det också skruva ner dig, det finns inget löjligt i att manifestera känslor och tankar för att mota bort stressen.
Att försöka plocka bort de tankar som stressar lär inte vara en väg att gå i första taget.

Du måste lära dig att ge dig själv det utrymme du behöver för att vara den du vill vara, ger du alla andra allt du har kommer du till slut inte ha något att ge.

Se det lite som med glädje, är du ledsen och trött så har du ingen glädje att ge, du måste tillåta dig att ladda fullt ofta inte bara göra som med mobilen, trycka i sladden en stund för att få lite sen kan du ladda fullt när du sover.

Vill du dina patienter väl så måste du själv må väl.
Gå ner i arbetstid??
Titta på din fritid, vad gör du, hinner/orkar du träna något? Gärna tunga lyft och lite cardio.
Promenader gör underverk, speciellt om du kan gå i en miljö utan stadsljud.

Skämmer du bort dig ibland? Du är duktig och du jobbar hårt så nog kan du få lov att kosta på sig massage, spa weekend eller vad man nu kan tänka sig vara avslappnande för en själv.

Mobilen, gör dig av med sociala medier och använd mobilen som ett verktyg du kan kommunicera med, kolla det du behöver i from av väder, nyheter etc.
Jag lovar dig att mobilen är en av de saker som ger dig den högsta grundstressen. Det är tufft sluta ha den fastlimmad i handen men du kommer inte ett sämre liv utan skärmen.

Sen mest av allt, var ärlig mot dig själv, där kan kanske samtalsterapi vara en sak. Titta dig själv i spegeln och se vem och vad du faktiskt är inte vad du vill eller tror.
Att vara duktig och ambitiös behöver inte vara något man faktiskt är, det kan vara något man gör för att bevisa något men inte för sig själv tvunget.

Människan är komplex så försök inte göra det lätt,
Styrke kram!
Citera
2026-11-08, 07:06
  #22
Medlem
Rekommenderar dig att läsa böcker på ämnet. Finns många bra. Böckerna innehåller ofta övningar för att minska stress.
Rekommenderar dig även att aktivera kroppen dagligen på något sätt utöver att jobba. Gillar du inte att gymma rekommenderas promenader.
Citera
2026-11-08, 19:04
  #23
Moderator
Pontiac-Garages avatar
Arbetsliv och arbetsmarknad --> Psykisk hälsa
/Moderator
Citera
Idag, 14:22
  #24
Medlem
PaulPaljetts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lofiboy
Samma assistent tjatade på att jag skulle ta ett arbetspass häromdagen men jag sa ifrån med att jag behövde vila och inte är en robot. Fortsätter detta kommer jag att kontakta chefen.

Jag ska försöka boka en konsultation med en psykolog, jag har skjutit upp allting i flera år och hoppats att det skall gå över men icke. Jag jobbar dessutom deltid idag, 80% men det hjälper inte när folk är sjuka till höger och vänster.

I slutändan behöver jag prioritera mig själv, annars blir det en tidig grav med någon stressutlöst hjärtinfarkt, stroke mm.
Jävligt bra!

Det min psykolog verkligen tryckte hårt på tidigt i våra samtal var "SÄG NEJ".
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in