Finns det plats för gud i vetenskapen?

Om man tror stenhårt på vetenskapen, finns det då plats för en möjlig "gud"?
Jag menar skulle det rent venskapligt kunna finnas en varelse/energi/medvetande som fungerar inom de vetenskapliga teorierna, som skulle kunna vara en gud. Vi har ju förstått mycket om unversum, eller i alla fall gjort modeller som verkar funka bra. Men kanske har vi bara upptäckt och förstått 1% av som är möjligt i universom. Kanske finns det hela dimensioner, eller verkligheter som vi inte ens vet om, där saker inte fungerar på ett sätt som vi kan föreställa oss, där en eller flera intelligenser skulle kunna finnas. Står vetenskapen verklligen för en motsatts till något som skulle kunna vara en gud.

Nej, vetenskapen vilar på det naturalistiska antagandet.

Ja, absolut. Det som vetenskapen undersöker är (och kommer alltid att vara) begränsat av vår "disposition". Vår upplevelse av verkligheten kan omöjligen vara detsamma som verkligheten självt. Därmed finns alltid plats för gudar eller vad som helst.

Det skulle ju kunna finnas vad som helst. Ett flygande allsmäktigt spagettimonster till exempel.

Men vetenskap handlar om vad man "vet", och för att veta behöver man starka övertygande och objektiva bevis för att det är sant.

Det finns inga vettiga övertygande bevis för ett spagettimonster, alltså finns dom inte, vetenskapligt sett. Men vetenskap kan samtidigt aldrig bevisa att något inte finns, vilket är ett omöjligt projekt. Därför är frågor som "Men bevisa att gud inte finns då?" felaktiga och orimliga.

Det kluriga och svåra med vetenskap är just att bygga den starka kedja av bevis som förändrar något från tro till vetenskap. Bara de smartaste av oss människor klarar av bygga sådana starka logiska kedjor av bevis... Och skrämmande många av oss saknar intelligens att ens förstå dom.

Självklart.Västvärldens vetenskap vilar på en stark gudstro.

Dagens ateism är nytänk i sammanhanget.

Ingen av de existerande gudarna i alla fall. Och jag är rätt övertygad om att vetenskapen aldrig kommer att hitta ett väsen som både tillverkar föremål 1000 gånger än solen och detaljstyr människors liv.

Det blir ofta varken hackat eller malet när man först inte definierar begreppet "gud"
Det krävs en del funderingar kring vad en gud egentligen är, eller symboliserar.
Åskan va en gång i tiden en gud. nu är det vetenskap. Ingen förstår oavsett hur det fungerar.

????

Vet ni om att alla universitet grundats av katolska kyrkan?

Håhå jaja. Förstår ni hur det är att läsa inläggen på flashback när man råkar kunna historia? Är beläst och världen hänger ihop?

Och man kanske skall tillägga har ett hum om sina begränsningar.

JAg skrev tex. nyss i en annan diskussion att som västerlänning/svensk är man dåligt insatt i sydostasiatisk tradition och filosofi (konfucius betydelse osv).
Jag diskuterar sällan astrologi, kemi, fysik för jag vet att det är inte mitt område.

Det är just ödmjukheten jag saknar. Människor som tex. inte kunde peka ut Ukraina på kartan tidigare är nu experter på områdets geopolitiska historia.

Idén kallas för "God of the gaps", dvs att ju mer vetenskapen framskrider, desto mindre finns det kvar att förklara med gudomliga ingripanden.

Problemet med den bilden är att den helt enkelt inte är sann, iaf inom fysik. Det har aldrig någonsin funnits så stora "gaps" som det gör idag!

Runt sekelskiftet 1900 var det många som trodde att fysiken var i det närmaste klar. Man visste redan allt om elektromgnetism, termodynamik, gravitation, osv. Fanns bara små små luckor kvar, t ex om knappt mätbara underligheter i Merkurius bana, och att den tidens teori gav rent absurda resultat om värmestrålning, den s k ultravioletta katastrofen. Men med bara dessa två små skitproblem kvar hände det t o m att unga avråddes från att studera denna snart döda vetenskap.

Sen kom relativitetsteorin och kvantfysik och fysikområdet fullständigt exploderade till nya outforskade domäner. Osv osv osv.

Situationen idag: 95% av universums materia är s k mörk energi och mörk materia som vi har väldigt vaga begrepp om vad det egentligen är. Vi "ser" dem bara på deras gravitationella påverkan på galaxers dynamik och på universums expansion, men för allt vi vet kan det t o m finnas "mörka planeter" runt "mörka stjärnor" som producerar "mörkt ljus", där alla dessa "mörka elementarpartiklar" ffa är osynliga för vårt ljus och all EM-strålning. Det finns mycket mer mörk materia än den sortens baryoniska materia som vi är väl bekanta med.

Från kosmologi och fundamental fysik finns det också goda argument för att hela vårt universum bara är ett av oändligt många i ett multiversum, t ex pga s k "evig inflation" eller pga Everetts många världar-tolkning av kvantfysik.

Isf är allt vi faktiskt känner till idag och t ex kan mäta på bara en oändligt liten andel av allt som finns. Så nog finns det plats för Gud...

Många som har åsikter om Ukraina kan säkert fortfarande inte peka ut det på kartan

Du har helt rätt om universitetens historia. Till det kan tillföras att själva idén om naturlagar från början hängde ihop med att det då förstås också måste finnas en lagstiftare som har bestämt dessa. Att studera "Naturens bok", dvs vetenskap, var också ett fullt godtagbart sätt att komma närmare Gud, enligt t ex Galilei.

Dvs tvärtom mot "God of the gaps" så är det ffa hur allt fungerar som det ska som då är argument för Gud, inte ev mirakel, och inte allt sånt som vi ännu inte förstår.

(Ryzzlands imperialism i bl a Ukraina är OT här.)

Vetenskapen ska varken försöka motbevisa Gud eller försvara religionen mot kritik. Den ska bygga på fakta och bevis. En hypotes är bara ett antagande tills den har testats. Om något går att undersöka och testa ska det också kunna granskas vetenskapligt.

Så i det stora hela: Ja, Gud kan ha en plats i vetenskapen, så länge påståenden om Guds existens går att undersöka och pröva. Om det inte går blir frågan snarare filosofisk eller religiös än vetenskaplig.
Man kan vara vetenskapligt lagd och samtidigt tro på Gud. Det ena behöver inte stå i vägen för det andra, så länge man kan skilja på tro och sådant som faktiskt går att bevisa.

Inget av vad jag skriver här är någon sorts bekännelse om min egen tro eller brist på tro! Jag har bara länge reagerat på naiv övertro på vad vi iaf än så länge faktiskt vet tack vare vetenskap. Det finns MASSOR kvar att forska om och reda ut. Vi är verkligen inte klara på något sätt.

Och OM det faktiskt finns en Gud så kan vi förstås ändå forska på hur allt fungerar. Det finns öht ingen motsägelse där, det gör det bara för naiva och okunniga konfliktsökare både bland religiösa och bland ickereligiösa.