Hur hantera kollega man absolut inte klickar med?

Jag jobbar på en arbetsplats som vikarie. Jobbar i en liten arbetsgrupp där man jobbar tätt ihop varje dag. Har en kollega som jag verkligen inte klickar med. Upplever henne som barsk, auktoritär och besserwissrig person. Hon har ofta en hård och kylig ton och förmedlar en känsla av att hon själv alltid vet bäst. I hennes närvaro känner jag att jag behöver prestera, bevisa mig och imponera på henne för att få hennes godkännande vilket gör att det är svårt att känna sig avslappnad och bekväm. Hon saknar humor och ödmjukhet helt och hållet enligt mig. Jag har förståelse för att arbetet är stressigt och att det ibland kan påverka humör och bemötande men tycker samtidigt inte att det är en ursäkt.

Hur hade ni hanterat en sån här kollega?

Jag hade en sådan kvinnlig kollega en gång. Jag ställde mig mitt emot henne, nära, såg henne i ögonen och förklarade lugnt men tydligt för henne att hon inte skulle försöka styra mig eller förklara vad jag skulle göra, och att jag skulle be om hjälp om jag ansåg mig behöva det. Därefter var det lugnt.

Jag hade nog åkt på dagen ifall jag gjorde likadant...

Varför? Är hon chef?

Det ska inte behövas..

Vad gör man då?

Nej hon är inte chef men auktoritär enligt min mening och har jobbat på arbetsplatsen i 40 år . När någon har jobbat så länge känner jag att de ofta en position där deras ord väger tyngre än en utbytbar vikarie... Det finns en viss hierarkin och vill inte bli stämplad som "besvärlig". Som vikarie känner jag att jag vill passa in och inte stöta mig med "gruppen".

I den bästa av världar är allting perfekt och ingenting behöver åtgärdas. Då behöver man heller inte stå emot.
Då får du väl hantera henne på så sätt att du smälter in som vikarie.

I hennes närvaro känner jag att jag behöver prestera, bevisa mig och imponera på henne för att få hennes godkännande vilket gör att det är svårt att känna sig avslappnad och bekväm.

vet inte hur du ska göra, men inte det här åtminstone. Snarare så att du ska skita i hennes dömande blickar.

Fundera först över varför du känner ett behov att prestera för specifikt henne. En viss yrkesstolthet tycker iaf jag är trevligt att se hos kollegorna.
Ligger gruppens fokus på själva arbetsuppgifterna som ni löser tillsammans eller är fokuset någon annanstans?

Därefter hade jag funderat över ifall jag upplevde hennes agerande som riktat specifikt mot mig eller ifall det bara är just hennes allmäntillstånd på en arbetsplats (alltså inget personligt mot någon).
Sen finns där folk som byter byte sas.
För mig är dom svårast att hantera eftersom när man upplever att allt är lugnt, man börjar slappna av och det börjar bli trevlig stämning så ser man helt plötsligt att någon annan blir lidande för stunden.
Man märker sen till slut att den som är ”target” just nu kan bli en själv snart igen.

TS är väl kränkt.

Risken finns att hon är en sådan person som inte blir nöjd oavsett hur TS anstränger sig för att smälta in, ligga lågt, inte över- eller underprestera osv.

Jag gillar inte sätten där man ska behöva lägga sin personlighet på paus för att agera som ett monster i syfte att få personen att bara behandla en ”normalt” och accepterande.
Det ska mycket till för att jag ska tappa min arbetsmask och dom få gånger där bägaren verkligen rinner över så sitter jag sen i flera dagar och skäms över att jag ”slog tillbaka”.
Man arbetar inte i team för att tävla mot varandra. Man arbetar tillsammans för att det ger så många fler chanser för gruppen att hitta lösningar.