Classics for Dummies: Han ger klassiker "nytt liv"

Förkortade klassiker: en fundering.

Pro primo är det förvisso helt vedertaget att göra romanversioner av verk som Iliaden, Odysséen, Mahabharata.

Iliaden har jag läst i kortare version av A J Church. Jag har även läst originalet, så försök inte plocka ner mig. -- Church-versionen är stilriktig och läsbar. Den skrevs cirka 1900 och finns även på svenska.

Mahabharata av R K Narayan (1980) är också helt legitim. På under 200 sidor får han med allt i denna hyllmeter-långa klassiker. Stilen är både värdig och snitsig; med stilvilja har han skrivit en bok tät på information. En bok som är "tight but loose".


+++

Sedan då? Förkortade versioner av sådant som 1800-talsromaner? -- Här finns ingen tradition att falla tillbaka på. Men sådant som Stevensons Skattkammarön, Jules Vernes romaner och så va; egentligen är det onödigt med förkortade versioner här eftersom originalen inte är så väldigt långa. Förkortade barnversioner av dessa har inte vunnit hävd, så att säga.

Ryska och franska romaner då? Anna Karenina på 1000 sidor i original; vore inte en 200-sidig kondensation behändig? Men mycket skulle väl gå förlorat på vägen. Man får nöja sig med att det finns filmversioner som gör detta, kondenserar följetångsprosan till hanterliga dimensioner.

+++

Jag har inget annat svar på topic än detta: att den som ger sig på att förkorta och kondensera en klassiker måste kunna skriva. Han måste vara erkänd författare med solitt track record i romanskrivar- eller romanredigerar-konsten. Han måste ha stil, måste vara lyhörd. Han får inte bara "sammanfatta det viktigaste".

+++

Jag såg en gång, på 90-talet var det väl, på Uppsala stadsbibliotek en "easy reader"-version av Dune, Frank Herberts tegelstenstjocka roman från 1964. Denna version var på cirka 150 sidor, anpassad för nybörjare i engelska. Jag har sedan dess även läst originalet och dyrkat det -- men -- en kondenserad version av Dune vore faktiskt inte så dum. Anser jag. Trots att det är en riskabel åsikt, en åsikt som öppnar vägen till allsköns förenkling och fördumning.

Förr i världen fanns verkligt nedbantade kortversioner av romaner utgivna, avsedda för läroverkselever, synopsis för att klara tentan utan att behöva läsa en hel roman.

Översättningar är också omskrivningar. Blir ofta sämre än originalet.

Beror på vad man menar med sämre. Böcker skrivna på typ 1600-talet är rätt tunga att läsa i dag. En uppdaterad version kan behövas efter ett visst antal år.

Ärligt talat har jag börjat på Bröderna Karamazov två gånger och inte tagit mig igenom mer än en tredjedel om ens det, så även jag kanske har ett behov av en fördummad version ibland. Eller också var det bara dålig dagsform båda gångerna. Det och alla jävla ryska namn att hålla reda på. Ge mig en version omskriven till att handla om en familj i 1800-talets Smygehuk där folk hade begripliga namn som Albert och Stina.

Skämt åsido, det är väl på ett sätt bra, så att även dumskallar kan ta sig igenom klassikerna. Bättre en dumbomsversion än ingen alls. Men det bör ju fortfarande vara lite skämskudde att inte läsa den äkta varan. Vad tror mina med-flashbackare, finns det en risk att dumbomsversionerna tränger undan de riktiga?

Sant. Fast en bra översättning på ditt modersmål är ofta bättre än originalet. Nästan oavsett hur bra du är på ett annat språk blir det aldrig riktigt samma känsla som ditt eget.

Om det får folk att läsa så är jag för det. Dessutom är det inget ny idé då det även tidigare funnits "förenklade" klassiker som riktat sig till ungdomar.

Sant. Men en bra översättare är ofta författaren trogen, och hittar inte på egna grejer. Det är inte riktigt samma, som att helt skriva om en bok inkl. språket och reducera den till en tredjedel av originalet.

Återberättande av litterära verk i förenklad form som vänder sig till nybörjare eller personer med lässvårigheter har funnits i alla år på folkbiblioteken, avdelningen Lättläst. Inget kontroversiellt eller fördummande med det.

Böcker är som förbränningsmotorer, de har sin framtid bakom sig.

För mig är berättelsen oftast viktigare än språket, men det jag menar är att vissa böcker är skrivna så att det är språket som gör dem bra.

Bad ai ta fram något exempel, och fick "Gregorius" av Bengt Ohlsson och även "Lolita" av Vladimir Nabokov. Den senare har jag läst, men det var evigheter sedan. Gregorius ligger på hyllan i väntan då Doktor Glas var sjukt bra.

Men menar att vissa böcker hamnar nära poesi, och då tänker jag mig att det inte är rätt att förkorta dem. Egentligen kanske inte ens att översätta dem. Men hellre något än ingenting alls.

Jag har oerhört sällan haft problem med "svåra" böcker och klassiker, och jag njuter ofta av dem i sin originella form. Har iofs försökt läsa Illiaden och tröttnat ur på dikten. Men jag skulle inte vilja läsa någon version som dummats ner.

Jag läser uteslutande på engelska (om det inte är en svensk författare).

Jag är väl kanske lite tvär och gammalmodig. Har fortfarande knapptelefon. Men menar du att Nabokov är en svårläst författare?