En viss känsla strök sig på underarmen när jag mindes att i en av de större storstäderna jag frekvent besökte under veckotid, men ej bodde i, hade i vad jag själv anser vara små minispel utvecklade för månniskor av människor.
Årsperioden må vara mellan 2014-2019.. precis innan pandemin öppnade upp sig så passade jag på att knulla järnet i Malmö, och jag blev väl sedd som en liten hoppjerka med kuken i pannan.
Och dessa småspel jag snackar om var väl precis så perfekt utvecklade att de skulle skapa en form av självreflektion genom att man som grupp spelade på en ensam individs totalt dåliga omgivningsuppfattning.
Visst, det låter trist att det var så synd om mig, att jag anser mig vara utav rekorderlig karaktär, att jag då skulle falla och bli offer för en mobb-mentalitet där själva champagnekorken endast flög iväg om det var på känslan av seger för gruppen, i form av "haha vi satte dit honom".
Social engineering, konstruktörs-krets och dom som inte hade/förstod kretsen blev utan god matnyttig information.
Jag kanske har svårt att summa ihop dåtidens betraktelse och personifieringsförsvarsmekanismen synkade sig aldrig riktigt över tid och nu sitter jag då här:
topic: Pågår det, i vad ni anser, vara en form av underliggande/överliggnade gruppmentalitet, nästan i form av krabb-mentalitet där folk fortfarande aktivt väljer att deltaga i den mån där vi befinner oss i ett transfer-område? Har det alltid varit så? *transfer=buss, tåg.
Det är tafatta frågeställningar på hur-lång-är-ett-snöre, det handlar mest om att efter varje 4-5-års period brukar jag göra en återkoppling och se hur allmänheten betraktar dåtiden, och hur dom ser sig utmattade eller hungriga på att fortsätta igen.
Årsperioden må vara mellan 2014-2019.. precis innan pandemin öppnade upp sig så passade jag på att knulla järnet i Malmö, och jag blev väl sedd som en liten hoppjerka med kuken i pannan.
Och dessa småspel jag snackar om var väl precis så perfekt utvecklade att de skulle skapa en form av självreflektion genom att man som grupp spelade på en ensam individs totalt dåliga omgivningsuppfattning.
Visst, det låter trist att det var så synd om mig, att jag anser mig vara utav rekorderlig karaktär, att jag då skulle falla och bli offer för en mobb-mentalitet där själva champagnekorken endast flög iväg om det var på känslan av seger för gruppen, i form av "haha vi satte dit honom".
Social engineering, konstruktörs-krets och dom som inte hade/förstod kretsen blev utan god matnyttig information.
Jag kanske har svårt att summa ihop dåtidens betraktelse och personifieringsförsvarsmekanismen synkade sig aldrig riktigt över tid och nu sitter jag då här:
topic: Pågår det, i vad ni anser, vara en form av underliggande/överliggnade gruppmentalitet, nästan i form av krabb-mentalitet där folk fortfarande aktivt väljer att deltaga i den mån där vi befinner oss i ett transfer-område? Har det alltid varit så? *transfer=buss, tåg.
Det är tafatta frågeställningar på hur-lång-är-ett-snöre, det handlar mest om att efter varje 4-5-års period brukar jag göra en återkoppling och se hur allmänheten betraktar dåtiden, och hur dom ser sig utmattade eller hungriga på att fortsätta igen.