2026-10-28, 17:53
  #1
Medlem
DeathWish21s avatar
Är en kristen man på 21 år. Ända sedan jag blev kristen för 7 år sedan har jag fått bemöta hån och narr av ateister och agnostiker, inte bara bekanta men också min direkta familj. I de flesta fall har min syn på synd varit föremål för det till den grad att mina åsikter helt förbises som irrelevanta i vad nu än de pratat om där jag försökt sticka in. I längden som konsekvens så tas jag inte på allvar i andra sammanhang. Vad bör man göra för att åtgärda situationen? Kan ju inte direkt skita i min familj men kan inte heller inte inte stå för det jag tror på. Stundom har detta väckt ett hat och förakt mot de jag talar om men då har jag isolerat mig själv för att det inte ska slå rot i mig, är ju mot Jesu lära.

Vad kan man mer göra än att be och stoiskt uthärda detta? Skulle ändå säga att gud hjälpt mig och att jag utvecklat ett enormt tålamod men det hela är extremt sårande. Har försökt prata med min direkta familj om det utan någon större förändring.
__________________
Senast redigerad av DeathWish21 2026-10-28 kl. 17:56.
Citera
2026-10-28, 17:58
  #2
Medlem
Vad är din syn på synd?
Citera
2026-10-28, 18:00
  #3
Medlem
DeathWish21s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KamerunHunter
Vad är din syn på synd?

Den ortodoxt kristna.
Citera
2026-10-28, 18:02
  #4
Medlem
Hermi-Tages avatar
En del av kristendomen är ju fullt rimlig men första testamentet är ju knepigt att ställa upp på.
Vissa delar av det som står skrivet i boken är ju uppenbart trams.

Med det sagt, så får man tro på vad man vill i Sverige.
Ingen moralpolis ska uppmana att tänka i de banor som anses passande.
Citera
2026-10-28, 18:05
  #5
Medlem
DeathWish21s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hermi-Tage
En del av kristendomen är ju fullt rimlig men första testamentet är ju knepigt att ställa upp på.
Vissa delar av det som står skrivet i boken är ju uppenbart trams.

Med det sagt, så får man tro på vad man vill i Sverige.
Ingen moralpolis ska uppmana att tänka i de banor som anses passande.

Det kan du tycka men du bemöter inte frågan i sak eller har du aldrig haft liknande utmaningar troende eller inte?
Citera
2026-10-28, 18:07
  #6
Medlem
Hermi-Tages avatar
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Det kan du tycka men du bemöter inte frågan i sak eller har du aldrig haft liknande utmaningar troende eller inte?


Väg in för och nackdelar och fatta ett beslut.
Citera
2026-10-28, 18:08
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Är en kristen man på 21 år. Ända sedan jag blev kristen för 7 år sedan har jag fått bemöta hån och narr av ateister och agnostiker, inte bara bekanta men också min direkta familj. I de flesta fall har min syn på synd varit föremål för det till den grad att mina åsikter helt förbises som irrelevanta i vad nu än de pratat om där jag försökt sticka in. I längden som konsekvens så tas jag inte på allvar i andra sammanhang. Vad bör man göra för att åtgärda situationen? Kan ju inte direkt skita i min familj men kan inte heller inte inte stå för det jag tror på. Stundom har detta väckt ett hat och förakt mot de jag talar om men då har jag isolerat mig själv för att det inte ska slå rot i mig, är ju mot Jesu lära.

Vad kan man mer göra än att be och stoiskt uthärda detta? Skulle ändå säga att gud hjälpt mig och att jag utvecklat ett enormt tålamod men det hela är extremt sårande. Har försökt prata med min direkta familj om det utan någon större förändring.
Tråkigt, men knappast ovanligt.

Jag är inte religiös eller ens gudstroende, men jag vet hur det känns när familjen behandlar en annorlunda på grund av åsikter.

Att förhålla dig stoiskt till det är det främsta sättet, om du kan uthärda (då är du värd en guldstjärna!)
Citera
2026-10-28, 18:09
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Är en kristen man på 21 år. Ända sedan jag blev kristen för 7 år sedan har jag fått bemöta hån och narr av ateister och agnostiker, inte bara bekanta men också min direkta familj. I de flesta fall har min syn på synd varit föremål för det till den grad att mina åsikter helt förbises som irrelevanta i vad nu än de pratat om där jag försökt sticka in. I längden som konsekvens så tas jag inte på allvar i andra sammanhang. Vad bör man göra för att åtgärda situationen? Kan ju inte direkt skita i min familj men kan inte heller inte inte stå för det jag tror på. Stundom har detta väckt ett hat och förakt mot de jag talar om men då har jag isolerat mig själv för att det inte ska slå rot i mig, är ju mot Jesu lära.

Vad kan man mer göra än att be och stoiskt uthärda detta? Skulle ändå säga att gud hjälpt mig och att jag utvecklat ett enormt tålamod men det hela är extremt sårande. Har försökt prata med min direkta familj om det utan någon större förändring.
Stå å dig du, du har all rätt att tro på sagor från mellanöstern istället för vetenskap om du vill.
Citera
2026-10-28, 18:09
  #9
Medlem
DeathWish21s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hermi-Tage
Väg in för och nackdelar och fatta ett beslut.

Med det menar du inte stå upp för det man tror på? Det skulle vara ett svek mot mig själv och i min mening gud. Blir hellre nerslagen än att göra det.
Citera
2026-10-28, 18:12
  #10
Medlem
bo-jerrys avatar
Kolla på hur svenska kyrkan gör. Det går ju att kombinera det traditionella med det religösa. Sen om det är lösningen på allt vet jag inte.
Citera
2026-10-28, 18:13
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av DeathWish21
Är en kristen man på 21 år. Ända sedan jag blev kristen för 7 år sedan har jag fått bemöta hån och narr av ateister och agnostiker, inte bara bekanta men också min direkta familj. I de flesta fall har min syn på synd varit föremål för det till den grad att mina åsikter helt förbises som irrelevanta i vad nu än de pratat om där jag försökt sticka in. I längden som konsekvens så tas jag inte på allvar i andra sammanhang. Vad bör man göra för att åtgärda situationen? Kan ju inte direkt skita i min familj men kan inte heller inte inte stå för det jag tror på. Stundom har detta väckt ett hat och förakt mot de jag talar om men då har jag isolerat mig själv för att det inte ska slå rot i mig, är ju mot Jesu lära.

Vad kan man mer göra än att be och stoiskt uthärda detta? Skulle ändå säga att gud hjälpt mig och att jag utvecklat ett enormt tålamod men det hela är extremt sårande. Har försökt prata med min direkta familj om det utan någon större förändring.

De allra flesta ateister är midwits som känner sig intelligenta för att de inte tror på den förenklade versionen av religion som lärs ut till barn.

"Jaså, du tror på en skäggig farbror som bor uppe i molnen höhö" kan det låta.

De har absolut inget som helst begrepp om vad ortodox kristen teologi egentligen innebär, utan de angriper en halmgubbe av vad de låtsas/tror att kristna är.

Det bästa är att ignorera dem. De är samma sorts simpla typer som upprepar maktens åsikter även i alla andra frågor och tycker att de är intelligenta för att de lärt sig upprepa det som står i DN. Och så låtsas de att alla som inte tycker som dem är typ feta, arbetslösa gubbar som säger att de gått i Livets Hårda Skola.

Det enda vettiga är att ignorera dem. Om du är ortodox så studera i stället kyrkofädernas läror. Det kommer bli uppenbart att de står på en nivå så skyhögt mycket högre än de grönhåriga, piercade ateisterna i Sverige år 2026 att det är som om de tillhör en helt annan art. Och att det finns noll orsak för dig att bry dig om vad dessa ateister anser om din tro.
Citera
2026-10-28, 18:15
  #12
Medlem
Gentss avatar
Tycker du att europeer som försvarade Europa från islam dog förgäves? Tycker du det är bra att den svenska kyrkan propagerar för HBTQ och islam?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in