Den västerländska civilisationens filosofiska död

Det västerländska filosofiska projektet har i mångt och mycket nått sitt slutskede, bland annat för att det inte längre kan anses vara viabelt i sin befintliga form. Många av de värderingar som gjort den västerländska civilisationen framgångsrik, har använts för att underminera dess förutsättningar för att kunna fortsätta existera.

En idé som är central för den västerländska filosofiska projektets människosyn är att människan skulle vara en inherent rationell varelse, att det på något sätt skulle finnas en "inneboende rationalitet" i människan som kommer att komma fram bara rätt förutsättningar ges. Så är inte fallet.

Samtidigt bygger principen om att vi har rättigheter och skyldigheter på att vi är moraliska subjekt som kan tänka och agera rationellt. Så, Vad tänker Flashback? Står den västerländska civilisationen inför en etisk kris?

Du pratar om vita, framförallt i väst. De flesta andra raser vill och kan inte vara inherent rationella varelser.

Annars hade utbytesfolket blivit mer som oss. Men de är likt skrattmåsar och apor; utstuderade opportunister.

Med lite tur tar Kardashians, Cardi B, dark romance, sionistiska Ebba och Måwe och en och annan inkryssad somalier med nyss erhållet medborgarskap över ruinerna. Männen spelar datorspel i mammas källare och goonar till transpojkar med större kukar än de själva, eftersom dagens kvinnor hatar män och helst vill slippa dem. Dessa tjejer goonar själva efter samma transpojkar, för hålet måste fortfarande fyllas. Samtidigt undrar vi varför västvärlden tappar framtidstron och födelsetalen kollapsar. Men rusta upp mot Ryssland ska vi. Inget löser civilisationens inre kris så effektivt som att skicka den sista fungerande generationen till fronten. Självmord med självbilden intakt.

EDIT: sorry TS inser NU att jag var i Konservatismforumet, och inte Filosofiforumet - förlåt! Får väl räknas som off topic mitt inlägg? Eller ett strålande exempel på resonemang byggda på felaktiga observationer om omvärlden! (alltid nåt)

Vänta ditt argument är att den västerländska civilisationen kräver att folk är rationella, du tycker dom inte är det - och din fråga är vad vi tycker och om en etisk kris kommer komma ur det här?

Jag säger nej. Folk är rationella - det är bara en fråga om vad rationell betyder i sammanhanget. Alla handlingar, till och med dom helt jävla vansinniga har rationella grunder. Det är bara att vi inte förstår resonemanget. En person med förföljelsemani agerar rationellt, han bygger sina handlingar på resonemang och logik, och gör det genom att observera bevis och omvärlden, det är bara att hans observationer av omvärlden inte funkar.
Eller gubenåds folk med opiatberoende (finns trådar här på FB med folk som kämpar med det). Det är irrationellt, men rationellt utefter beroendets behov.

Alla mänskliga civilisationer kånkas på ryggen av rationalitet, det är bara omständigheter som förändras. Samma med rörelser, organisationer, personer och fler.

Jag gissar på att din tanke hör litet hemma med diskussionen kring ansvar? Det är inte riktigt klart från din post. Alltså att om alla agerar rationellt, så är det omständigheterna som dikterar våra handlingar och därför utanför vår kontroll - och på så sätt har vi inget ansvar för vad vi gör?

Men det är att göra för lätt för sig, att i nån form av Zenos anda sätta upp reglerna för omvärlden så att dom passar in i en diskussion om ett större ämne. Man tappar bort alla gråzoner däremot och sekunden man landar utanför ren matematik som Zeno, och dönar in i sociologin, så faller det.
En person guidas av sina omständigheter men styrs inte av dom, och en person har fler än två val. Ett strålande exempel är väl diskussionen om Dahmer som ofta dyker upp? Att hans uppväxt och sättet han "togs om hand om" av sina föräldrar mer eller mindre puttade in honom i den banan han landade i. Men det finns ju självklart miljontals misskötta barn eller emotionellt torterade unga som växer upp till att bli alldeles strålande vuxna. Men det gör inte Dahmers bakgrund mindre relevant.

Så nedkokat:
1) Alla civilisationer styrs av rationalitet, inte bara den västerländska
2) Alla människor är rationella. Logiken eller avsaknaden av den är inte problemet utan hur omvärlden ses och är.
3) Den västerländska civilisationens moralfilosofi är inte mindre på fallrepet än den alltid vart
4) Sekunden filosofi kommer utanför en nedrökt studentkorridor är alla roliga förenklade exempel mer problematiska än värdefulla om dom inte ryms i dom gråskalorna verkligheten existerar i.

Jag håller helt inte med.

Jag ser snarare att flertalet icke-europeiska kulturer försöker att få sina kulturer att följa eller utmynna i det som europeisk filosofi strävar efter. Att det är oerhört svårt eller att det inte alltid går är en annan fråga.

Något som nyligen skett i Afrika är av-franskifieringen i flera länder. De släpper franska språket och kulturen då Frankrike inte lyckas vårda eller vara attraktiva i sitt förhållande med dem. Enstaka afrikaner som förälskat sig i fransk filosofi, kultur och litteratur ser det som en tragedi. Men för de flesta är det ett sätt att gå vidare utöver att de lagt kolonialismen åtsidan.

Min spontana åsikt är att det västerländska normativa fundamentet kommer att ge vika. Vi talar om det vi förväntar oss som självklarheter. Det ligger mycket i hur vi resonerar omedvetet kring människan utan att för den del påtala det (det är delvis de sakerna som du nämner i TS). Det i sig kommer isolera europeisk filosofi från att vilja hävda sig.

England som förbjöd människohandel under sin Imperialistiska storhetstid säger idag "You do you" till talibanernas samhälle. Frankrike som hyllar sin jämställdhet knäböjer för mellanösterns ledare.

Väst har själva blivit lite av en referens av en referens och då börjar man tappa kontakten med det ursprungliga materialet samt dess innebörd.

1.) Jo men vad är rationalitetens ramverk? Det finns folkgrupper som tycker att kannibalism är det bästa sättet att göra sig av med en fiende.

Andra säger som Lincoln "Förstör jag inte mina fiender när jag gör dem till mina vänner".

Båda kan rationellt inse att en fiende blir en finne i röven men har helt olika sätt att agera på det. Jag tycker att man många västerlänningar som försöker i de lägena se sin egna rationell ur sin filosofi men missar allt.

2.) Ja ur sitt eget perspektiv och egna leverne men inte ur ett definierat givet att perspektiv. Man måste vara helt kulturrelativistisk för att tro att alla är rationella eller ens jämlika.

3.) Den moraliserar ju mer än någonsin! Man sätter tom krav på handel för det. Jag vill nästan hävda att det är mer moraliserande nu än under medeltidens pragmatism.

4.) Problematiskt är i sig problematiskt! Vilket jävla ord?!
Är det ett problem eller inte? Varför denna rädsla för positionering? Detta postmoderna sladdande kring gröten i allt!

Som sagt, jag missade att detta var i konservatismdelen och jag har genuint inget att erbjuda i en diskussion kring konservatismens syn på omvärlden - inte bara för att jag inte kan tillräckligt om den, utan också för att jag har en rätt stabbig bias mot den så det är bättre om jag håller käften och läser än snackar.

Hoppas det är ok. Vill inte fucka med er tråd.

Jag antar att du med civilisation menar upplysningsfilosofi, som var samtida med civilisationsbegreppets uppfinnande på 1700-talet. Men den västerländska filosofin omfattar mycket mer än så, såväl tidigare som parallellt och senare.

Det är inte heller något unikt västerländskt med att trassla bort sig i rationella modeller. Zoroastrismen var t.ex. en liknande revolt mot den persiska polyteismen. Och även i Väst har vi av hävd hittat på historier om att vi får dessa idéer från andra platser. Upplysningstänkare kunde hitta på att de egentligen sysslade med att återupprätta Isismysterierna med mera. Renässansens rationaliserare knöt sina projekt till Zoroaster och Hermes Trismegistos. Under antiken hittade vi på att Platon hämtade sin förnuftsdyrkande filosofi från Egypten, och att kyrkofäderna fick sin anti-irrationella teologi från judar. Så det finns en tradition av att betrakta sådana idéer som icke-västliga importer - och även en tradition av att moderna filosofer som omfamnar det västliga vänder sig emot dem, och i stället t.ex. intresserar sig för försokratiker.

Människor är biologiska automater med som har subjektiva intressen och som högsta mål fortplantning och konkurrens med andra människor och grupper av människor. Rationalitet är bara ett hjälpmedel för att uppnå subjektiva mål som fortplantning/konkurrens som definieras av känslor inte rationalitet.

Sentida västerländska filosofin låtsas som att människor kan approximeras till att vara intresselösa robotar som går runt och är rationella och det behövs inget utöver denna rationalitet.

Du blandar ihop rationalitet och följdriktighet. Att det finns en följdriktighet i hur en opiatberoende beter sig betyder inte att han beter sig rationellt. Det som får honom att knarka är ett inneboende sug, inte en inneboende rationalitet.

Handlingar motiveras i första hand av känslomässiga motiv inte någon rationalitet eller logik.

Jag tror att västvärlden befinner sig i en etisk kris, men inte för att människor har slutat vara rationella.

Jag håller med om att den västerländska filosofin är betydligt äldre och bredare än upplysningen, och att rationalism inte är något unikt för väst. Men jag tror att problemet snarare ligger i vad vi anser att förnuftet ska tjäna.

Det är skillnad på att använda förnuftet för att förstå vad som är gott och rätt och att använda det för att rättfärdiga individens rätt att själv bestämma sina värderingar. I den klassiska filosofin och den kristna traditionen finns en tydligare tanke om att människan har ett ändamål och behöver formas genom dygder, disciplin och gemenskap.

I dag talar vi mycket om rättigheter och frihet, men betydligt mindre om plikter och ansvar. Vi verkar ha svårt att förklara varför man ska göra det rätta när det går emot ens egna intressen, eller varför man ska offra något för familjen, samhället och kommande generationer.

Ett samhälle kan inte leva på individuell frihet allena. Det behöver gemensamma värderingar och människor som faktiskt är beredda att leva efter dem. Rättigheter kan skyddas genom lagar, men lagar kan inte ensamma skapa den moral och sammanhållning som krävs för att ett samhälle ska bestå.

Därför tror jag inte att problemet är att människan saknar rationalitet, utan att vi har blivit alltmer osäkra på vad vi ska använda den till. Vi kan diskutera medel i all oändlighet, men verkar ha allt svårare att enas om målen.

Frågan är alltså inte bara om människor kan resonera rationellt, utan om vi fortfarande har en gemensam uppfattning om vad ett gott liv är och vad vi är skyldiga varandra.