Börjat må dåligt över den jag är

Med det sagt och utan att förringa din upplevelse TS, känner du att detta är ett reellt problem för dig? Handlar det om din egen syn på manligt och kvinnligt eller känns det jobbigt med samhällets bedömning?

Det där låter allvarligt. Lever du i en man cave, spelar cs och proppar i dig chips och pizza kan nog det bli lite svårt ändå.
Har du nåt exempel från listan?

Kvinnor som beskriver sig själva som "grabbiga" är nästan alltid en av två kategorier. Du har "tomboy" arketypen som bara har manliga intressen och växte upp i pappas garage, ser ut som en man och egentligen är lite av en smygflata. Omges bara av män eftersom hennes intressen är helt mansdominerade. Du har också "sluskslampan" som har noll självkontroll och har fantasier om att det är manligt att vara obscen. Dricker okontrollerat. Ofta tatueringar överallt. Språket är ovårdat och omoget som en karikatyr av Eddie Meduza. Omges av män eftersom hon får uppmärksamhet i utbyte mot hennes lätta vagina.

Är du lättfotad eller bilintresserad, TS?

Desto äldre jag har blivit, desto mindre har jag försökt vara någon jag inte är. Jag har nog varit en förvirrad själ tidigare som påverkats mycket av andra, men nu har jag mer och mer hittat mig själv och den jag faktiskt är. Och det är väldigt skönt.

Men….. jag känner att jag inte passar in i den här världen för hur jag är. Och börjar må ganska dåligt över det.

Jag är tjej, men jag märker mer och mer att jag inte är som andra tjejer är. Hatar att kalla mig själv som grabbig för jag ser feminin ut och jag känner mig som en kvinna. Men jag har nog samma jargong som män, ofta samma intressen och talar samma språk som dom. Så jäkla svårt att förklara, för jag är inte en tomboy eller vad det kallas.

Iallafall, jag känner att jag inte passar in i samhället för hur en kvinna förväntas vara. Jag vill gärna vara som andra kvinnor och tycka deras samtalsämnen är intressanta och klicka med dom, men det bara går inte jag dör av uttråkning.

Vad kan ha gått så fel med mig? Varför föddes jag som attraktiv tjej men en personlighet som en bondpojke? Hur accepterar man sitt öde med sin personlighet? Jag vet ju att jag kommer må som bäst om jag bara accepterar mig själv för den jag är. Men det är fortfarande svårt när jag inte kan klicka med tjejkompisar eller bete mig som mitt eget jävla kön….

Desto äldre jag har blivit, desto mindre har jag försökt vara någon jag inte är. Jag har nog varit en förvirrad själ tidigare som påverkats mycket av andra, men nu har jag mer och mer hittat mig själv och den jag faktiskt är. Och det är väldigt skönt.

Men….. jag känner att jag inte passar in i den här världen för hur jag är. Och börjar må ganska dåligt över det.

Jag är tjej, men jag märker mer och mer att jag inte är som andra tjejer är. Hatar att kalla mig själv som grabbig för jag ser feminin ut och jag känner mig som en kvinna. Men jag har nog samma jargong som män, ofta samma intressen och talar samma språk som dom. Så jäkla svårt att förklara, för jag är inte en tomboy eller vad det kallas.

Iallafall, jag känner att jag inte passar in i samhället för hur en kvinna förväntas vara. Jag vill gärna vara som andra kvinnor och tycka deras samtalsämnen är intressanta och klicka med dom, men det bara går inte jag dör av uttråkning.

Vad kan ha gått så fel med mig? Varför föddes jag som attraktiv tjej men en personlighet som en bondpojke? Hur accepterar man sitt öde med sin personlighet? Jag vet ju att jag kommer må som bäst om jag bara accepterar mig själv för den jag är. Men det är fortfarande svårt när jag inte kan klicka med tjejkompisar eller bete mig som mitt eget jävla kön….

Visst vill man ha en feminin kvinna men problemet med dagens kvinnor är woke.....

Varför måste du ha en feminin kvinna? Varför känner du dig hotad av starka kvinnor...?