2026-10-25, 23:55
  #13
Medlem
Det ansvarsfulla och vuxna att göra är att prioritera ditt barn. Du kan skaffa en ny när barnet är vuxet och har flyttat hemifrån, så att det inte riskerar att påverkas negativt.
Citera
2026-10-26, 08:35
  #14
Medlem
kyrkstockens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Confuze
Tror ni att man som separerad förälder kan leva lycklig utan att träffa något resten av livet? Kan barnen ge er den kärlek och det sällskap man behöver? Eller behövs en partner förr eller senare för att man ska känna sig helt tillfreds?

Vill gärna höra svar både från personer som lever så som jag beskriver, antingen självmant eller ofrivilligt - Och personer som inte gör det men gissar hur de hade känt i den situationen. Både pappor och mammor.
Nej det fungerar inte.

Jobbet som förälder klarar man inte ensam.
Det var aldrig avsett eller anpassat för en person.
Så redan där spricker alla teorier. Det är en omöjlig uppgift. Du vet detta
(Men nu pratar vi logik. Nu kommer folk att komma in och påstå hur fel jag har. Men vi vet detta. Vi har hur mycket forsknings-underlag som helst).

I USA (som inte har våra statliga ersättningssystem, men generösare underhåll) har 50% gift om sig inom två år. Därför att gräset var inte grönare.

Om vi bara börjar med det ekonomiska så kommer du att bli fattigare.
JA, man lämnar en ekonomisk grupp för en lägre.
Det blir svårare att tex ha bil, semester, att kunna ge barnen lika mycket saker som ett par kan.
Vi vet detta från enorma forskningsunderlag. Låter det som en väg mot lycka?

Det finns undantag av hem med mycket kärlek där ekonomi spelar mindre roll men de är just undantag.

Ensamföräldrar har heller inte lika mycket tid att investera i sina barn. Även detta är ren fysik.
Dagis och fritis avlastar men bara till en viss del.
Vi vet att barn till ensamföräldrar tappar i skolan. Det är inte jag som tycker det. Det är forskningsunderlaget som skriker ut det.
Vi vet dessutom att det går åt helvete för många barn i denna grupp (vi har hur mycket underlag som helst.

När barnen far så illa som vi vet att de gör är det häpnadsväckande att vi inte pratar om det.
Det kan vi tyvärr inte för ingen får ifrågasätta feminiseringen av samhället.
Vi har en kvinnokonvention som styr hela samhället.
Kvinnors känslor är viktigare än barns basala och fysiska behov.

Låter detta som en väg till ett bra liv?
Nu kommer naturligtvis alla att protestera och mena att just de är de lysande undantaget (fast vi vet att det inte är så från hur många vetenskapliga rapporter som helst).

Människan är ett socialt djur.
Är det då sannolikt att man kan bli lycklig av att leva ensam? Dessutom med den besvärliga sitsen som ensamförälder?

Ja, är man skadat gods så kan man uppleva det som att det är bättre att vara ensam.
Att man klarar sig bättre själv (rakt emot alla statistik).
Men vad är ett bra liv? Vad är lycka?

Sedan kanske man kan hävda att vi lever redan så onaturliga liv (onaturligt för människan) redan i ett parförhållande. Men det är svårt att se att situationen skulle bli bättre ensam.

Nu diskuterar jag enbart principer. Inte enskilda livsöden.

PS. Det finn absolut undantag där man kan lära sig att älska andras barn och se dom som sina egna. Men det är nog inte så vanligt. Det kräver ju att barnen är älskvärda för det första.
Men tyvärr vet vi även där från år avforskning att man investerar inte lika mycket i andras avkomma (alla sagor om elaka styvföräldrar finns av en anledning).


Men flashback är sig likt. Knulla är det viktigaste av allt. :P

Och barn och hundar kan inte ersätta kärleken och känslan av gemensamhet från en partner.
Skall barnen bli dina kompisar?
__________________
Senast redigerad av kyrkstocken 2026-10-26 kl. 08:52.
Citera
2026-10-28, 14:13
  #15
Medlem
FlashbackWojaks avatar
Absolut. Kan ta min far som exempel. Han var 25 när jag kom till. Innan han fyllt 30 var det över med morsan. Han är 62 idag och har inte haft ett enda partner sen morsan. Inte ens dejtat. Och jag vet ingen lyckligare person. Aldrig sett han nere ens.
Citera
2026-10-28, 14:19
  #16
Medlem
george.sthlms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Merwinna
Det finns ingen generell sanning här. Men tyvärr blir det ofta synd om barnen, när mamma eller pappa måste ha en ny partner. Den nya partnern kommer i nio fall av tio att se barnen som ett hinder, ett problem, och i tio fall av tio (om de inte har myyyyyycket speciella skäl till att vilja få tillgång till just barn...) helst ha sett att barnen inte skulle ha funnits. Och barnen kommer att känna detta.

Att påstå något annat är bara naivt, eller om det gäller en själv - självbedrägeri. De där lyckliga styvfamiljerna som blir som en riktig familj, och där styvföräldern ser styvbarnen som en bonus, och där barnen ser sin styvförälder som en tillgång... finns inte.

Jag tänker att man kanske kan känna sig bitter över att man missat saker, när man levt ensam för barnens skull... men då har man ju i alla fall tanken att trösta sig med, att man gjort det rätta.

För övrigt GÅR det att ha arrangemang där man träffar någon för sex och mys, men inte blandar in barnen. Eller i alla fall inte i första taget. Genom att man samordnar sina barnfria veckor eller helger.

Det du skriver är tyvärr allt för vanligt , men den finns en motsats.

Två personer som redan har barn, har noll intresse av att skaffa flera , inleder en särbo relation.
Man ses på lediga veckor, lever separat när man har barnen.
Detta är oftast en fördel för båda då en ny - barnlös - partner förmodligen skulle ställa krav på egna barn.
Citera
2026-10-28, 14:27
  #17
Medlem
george.sthlms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kyrkstocken
Nej det fungerar inte.

Jobbet som förälder klarar man inte ensam.
Det var aldrig avsett eller anpassat för en person.


Redan där spricker din teori. 90 % av alla barn har två föräldrar även om dom är
skilda och har tillgång till båda.
Men det FINNS dom som har noll kontakt med en av sina föräldrar.
Citera
2026-10-28, 14:29
  #18
Medlem
Merwinnas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av george.sthlm
Det du skriver är tyvärr allt för vanligt , men den finns en motsats.

Två personer som redan har barn, har noll intresse av att skaffa flera , inleder en särbo relation.
Man ses på lediga veckor, lever separat när man har barnen.
Detta är oftast en fördel för båda då en ny - barnlös - partner förmodligen skulle ställa krav på egna barn.

Det var ju det jag skrev i sista stycket? Att man kan ha någon man träffar för sex och mys, på sina barnfria veckor eller helger. Och JA att han/hon också har barn är bara en fördel, både för att det inte kommer att bli något tjat om gemensamma barn (som nästan alltid är en dålig idé i dessa sammanhang), och för att han/hon (förhoppningsvis) fattar att barnen måste komma först.
Citera
2026-10-30, 14:06
  #19
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Confuze
Tror ni att man som separerad förälder kan leva lycklig utan att träffa något resten av livet? Kan barnen ge er den kärlek och det sällskap man behöver? Eller behövs en partner förr eller senare för att man ska känna sig helt tillfreds?

Vill gärna höra svar både från personer som lever så som jag beskriver, antingen självmant eller ofrivilligt - Och personer som inte gör det men gissar hur de hade känt i den situationen. Både pappor och mammor.

Jag är separerad sedan många år och har förblivit singel, separerade när barnen var ganska stora och har aldrig ångrat mig eller aktivt sökt ny partner.
Definitivt var det en chock att separera, jag identifierade mig inte som någon som separerar men det blev bra.

Dock tycker jag att vänner är livsnödvändigt när man lever som singel.
Citera
2026-10-30, 16:53
  #20
Medlem
Så länge man har varannan vecka eller liknande finns ju mycket tid för fri hopp och lek. Sedan är man ju inte ensamstående förälder resten av livet. Jo känslomässigt kanske men inte tidsmässigt.
Citera
2026-10-31, 11:59
  #21
Medlem
kyrkstockens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av george.sthlm
Redan där spricker din teori. 90 % av alla barn har två föräldrar även om dom är
skilda och har tillgång till båda.
Men det FINNS dom som har noll kontakt med en av sina föräldrar.
Vi har hur mycket statistik som helst som bevisar hur det går för dessa barnen. Sedan lång tid tillbaka.

Nej, man har inte tillgång till båda. Man går tex ner sig ekonomiskt. Semester, tillgång till bil. Allt sådant minskar.
Man är ensamförälder varannan vecka. Man hinner inte göra servicen den veckan man är ensam.

Vi vet detta och vi har hur mycket forskning på området som helst. Vad tror du sociologer har sysslat med sedan 70-talet. Men du "tror väl inte på" vad all forskning bevisar?
Citera
2026-11-08, 20:19
  #22
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ClownKommun
Det ansvarsfulla och vuxna att göra är att prioritera ditt barn. Du kan skaffa en ny när barnet är vuxet och har flyttat hemifrån, så att det inte riskerar att påverkas negativt.

Så har jag tänkt. Har två barn i tidiga tonåren och är skild från mamman. Livet handlar alltså om att få barnen på fötter. Sedan kan jag göra det jag behöver göra. Det är inte så att det är särskilt bråttom att springa ut på stan och hitta en ny kvinna. Allt i livet handlar främst inte om knulla och relationer. När man kommit upp i en viss ålder inser man detta, förhoppningsvis.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in