Varför väljer människor bördan framför nåden?

Kristna präster predikar i dag ofta ett vänsterliberalt politiskt budskap snarare än evangeliet. Så sent som i går talade en präst i P1 om att vi inte bör skilja mellan "vi" och "dem", med innebörden att Sverige måste ta emot världens flyktingar och att vi har ett ansvar för alla människor på jorden.

Det kristna budskapet är det motsatta: att ta hand om sin nästa, det vill säga människorna i ens närhet; att inte bekymra sig för morgondagen, eftersom varje dag har nog av sin egen plåga; att bära sitt eget kors och följa Kristus, som bär världens kors. Det är inte den enskilda människans uppgift att bära hela världens bördor. Det egna korset är den börda man själv förmår bära.

Det som ligger bortom vår kontroll bör vi överlämna åt Guds försyn. Allt detta utgör centrala delar av evangeliet, glädjebudskapet. Det är ett glädjebudskap därför att det befriar oss från den skuld och de bördor med vilka Satan plågar oss. Kristus bär denna börda i vårt ställe. Men prästerna lägger ständigt nya bördor på människors axlar.

"Ve också er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte bördorna med ett enda finger" (Lukas 11:46).

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila ... Ty mitt ok är milt och min börda är lätt." (Matt 11:28-30)

Många av Svenska kyrkans präster predikar i dag ett budskap som går på tvärs mot Jesu eget budskap. Att hävda att detta är vad Jesus, Paulus eller Augustinus lärde ut innebär en förvanskning av evangeliet. Jesus varnar för att tillskriva den helige Ande det som inte kommer från Gud och beskriver detta som en synd av särskilt allvarligt slag: hädelse mot den helige Ande. Gud har makt att förlåta all synd, men den som förfalskar det kristna budskapet begår en synd som aldrig blir förlåten.

Ingen människa kan eller behöver bära ansvar för krig eller svält, men den barmhärtige ska mötas av barmhärtighet.

Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse. Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, — Matteus 25:34-35

Man kan tolka det som står hur som helst.
Din tolkning är lika löjlig som deras.

Ja, det syftar på "nästan", alltså människorna i den egna omgivningen. Jesus kunde inte föreställa sig en värld där miljontals migranter flyttar till ett annat land och försörjs genom skattefinansierade välfärdssystem. Han visste inte ens att jorden är rund. När han talade om "de minsta av dessa" syftade han därför på människorna inom sin egen sociala och kulturella horisont, inte på befolkningar på andra kontinenter, såsom Sydamerika eller Australien, vars existens var helt okänd för honom.

Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd. Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi. Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi. Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom. Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.' -- Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?» — Lukas 10:30-36

Men det innebär INTE att vi ska ta hand om alla flyktingar hela livet, bara medan de behöver hjälp. Kan eller vill de inte försörja sig själva när krig eller kris är över, dvs grunden för deras flyktingstatus, får de skickas tillbaka till respektive hemland. Undantag finns alltid.

På Jesus tid var all social välfärd till för dem som hade makten och skatter drevs in för dem och deras krigsprojekt. Det demokratiska industrisamhällets välfärd var något okänt.

Inget som står skrivet om Jesus budskap handlar om politik i någon form utan alla budskap riktar sig till var och en av oss människor.

Ta hand om honom tills han är frisk, så betalar jag när jag kommer tillbaka är inte samma sak som att låta en flykting bo på härbärge hela livet.

Nej, sån lyx var okänt förr. Jesus budskap är 0% politik.

2 Moseboken 12
[49] Samma lag skall gälla för den infödde och för invandraren.«

Det gäller Sverige i högsta grad. Myndigheter får inte diskriminera. Det är till stor del därför flyktingpolitiken är som den är. Vi ska alltid hjälpa nödställda, men bara så länge hjälpen behövs. Sedan får alla bära sin egen börda, som bibeln säger. Så antingen blir de självförsörjande, eller så får det egna hemlandet ta hand om de. Gränsdragningen för barn som bott här länge bör vara mildare än för vuxna.

Budskapet blir 100% politik när exemplet med ett offer och en som betalar skalas upp till tiotusentals som är i behov av hjälp. Hur skulle en enskild individ kunna lösa och betala för det? Men principen att ta hand om så länge behov finns står också fast i Jesus exempel.

Nej, Jesus vänder sig till dig, inte till något politiskt parti eller någon religiös organisation.

Vi ska alla vara barmhärtiga.