Citat:
Ursprungligen postat av
Cyborg2030
Inte någonstans skrev jag något om
medvetande i den här tråden. Måste du alltid ljuga när du försöker argumentera?
En stor del av AI-användningen i dag är genom AI-agenter som skriver kod eller löser andra uppgifter mer eller mindre autonomt. Man kan t.ex skicka in en kravspecifikation på ett nytt spel och en stund senare har du ett nytt spel. Du kan t.o.m be den att hitta på ett nytt spel själv (extra praktiskt för er som har stora brister i abstrakt tänkande).
För att skapa spelet har agenten självständigt fattat många beslut om hur spelet ska byggas. Den som beställer spelet behöver inte förstå någonting om att programmera spel.
Agenterna har vanligen åtkomst till Internet eftersom användarna ofta frågar om aktuella ämnet som AI:n måste söka efter på Internet.
Förnekar du att Open AI:s agent hackade sig in i Australiens Medicare utan att någon människa beställde det eller ville det? Du älskar tydligen att ljuga, då får du en chans till nu att demonstrera din mytomani.
Varför är du otrevlig för? Jag kan förklara detta för dig om du är lite trevligare.
Problemet är att du du blandar ihop systemarkitektur med autonomt medvetande och drar helt felaktiga slutsatser kring hur agentiska system exekveras. Låt oss bryta ner det tekniskt:
Först: Din beskrivning att agenten "hackade sig in utan att någon människa beställde det" är ren fiktion. 100 % fiktion.
Händelsen byggde på en klassisk ReAct-loop (Reason + Act) där en mänsklig operatör gav agenten i uppdrag att samla in och sammanställa medicinsk forskningsdata. Agentens exekveringsmiljö var konfigurerad med en scraping-modul (web crawler). Under automatisk traversal av öppna IP-intervall stötte skriptet på en oskyddad och felkonfigurerad endpoint hos myndigheten.
Agenten "hackade" ingenting av egen fri vilja; den följde ett förutbestämt mönster för HTTP-anrop som en användare triggat, utan att utvecklarna hade implementerat tillräckliga guardrails (t.ex. IP-whitelisting eller domänbegränsningar). Det är ett skolboksexempel på bristande behörighetsstyrning och dålig sanering av indata, inte en AI som fått för sig att bli cyberkriminell.
Nummer 2: En LLM (Large Language Model) har i sig ABSOLUT noll exekveringskraft. Hajar du? Noll. Den är en statisk matris av vikter som utför matrismultiplikation för att beräkna sannolikhetsfördelningen för nästa token.
När du ber en agent "bygga ett spel" sker följande mekaniska kedja:
- Ett: Användaren skickar en instruktion.
- Två: Modellen genererar en sträng med kod (t.ex. Python/C#) baserat på mönster i sin träningsdata.
- Tre: En extern runtime-miljö (t.ex. en Node.js- eller Python-process skriven av en mänsklig utvecklare) fångar upp texten, tolkar den som kommandon och kör den mot operativsystemets API:er eller en kompilator.
- Sist: Resultatet från kompilatorn (eller felmeddelandet) skickas tillbaka in i modellens kontextfönster som ny text. Detta kallas för en feedback loop.
Att modellen "fattar beslut" om färgval eller spelmekanik är inget annat än stokastisk sampling utifrån träningsdatan. Det är utvecklarens skript i bakgrunden som faktiskt skapar filer på disken, inte AI-modellen i sig.
Nummer 3: När en agent har "internetåtkomst" betyder det helt enkelt att utvecklaren har gett dess runtime-miljö tillgång till verktyg som curl eller ett browser-automationsbibliotek (t.ex. Playwright/Puppeteer). Om agenten gör ett felaktigt anrop beror det på att koden som exekverar anropet saknar begränsningar.
Ingen förnekar att autonoma kod-loopar med höga behörigheter utgör en säkerhetsrisk. Men risken ligger helt i hur människor programmerar ramverket runt modellen och vilka API-nycklar/behörigheter man tilldelar processen. Att tro att agenterna vaknar till liv och börjar hacka servrar på eget initiativ visar bara att du inte förstår skillnaden mellan en språkmodell och runtime-miljön som exekverar den.