Stora problem med social fobi och ångest.

Det går inte att prata om social fobi och ångest. Du sätts i samma fack som barnen på tiktok som säger att dom får ångest över blotta tanken på att behöva diska en tallrik och som använder sin "ångest" för att legitimera sin lathet och ovilja i vardagen.

Men jag orkar snart inte mer. Social fobi hela livet vilket lett till återkommande depressioner och grov ångestproblematik nästan varenda dag. Varför har inte mitt hjärta stannat ännu? Jag trodde att ångest och stress var farlig i längden?

Hittar inga jobb som passar mig, alla slutar i sjukskrivningar och till slut egen uppsägning. Chefen på nuvarande jobb bryr sig inte det minsta om mig, trots att fack och skyddsombud är inkopplat så gör han ingenting för att anpassa arbetet så att jag kan fungera bra trots flera önskemål från min sida och ett läkarintyg som styrker mina behov av självständigt arbete med tydliga uppgifter.

Orkade inte mer så jag gick nyligen till vården för att sjukskriva mig men eftersom det ses som ett arbetsrelaterat problem så fick jag inget sjukintyg trots att sömnen är obefintlig på grund av detta och humöret på absoluta botten. Jag blev erbjuden medicin och terapisamtal. Terapeuter har aldrig sagt något jag inte redan vet så vad ska jag dit och göra igen?

Jag pratar mycket med AI, på tal om att vara på botten. Den fick mig att må väldigt bra en stund eftersom man tydligen ska kunna vända sig till arbetsförmedlingen och få stöd i sitt jobbsökande, så kallat lönebidrag där arbetsgivaren får massa pengar för att göra anpassningar åt mig. Social fobi och psykisk ohälsa ses som en funktionsnedsättning så jag fick en enorm känsla av lättnad och skrev genast in mig på arbetsförmedlingen och kryssade i att jag ville ha den hjälpen. Det lät som att det var precis det jag behövde för att hitta rätt.

Några dagar senare ringde arbetsförmedlingen för vårt första samtal och föga förvånande så fick jag ingen hjälp eftersom jag redan har en anställning, vilket AI visste om men sa inget om att det var ett hinder. Ännu ett ljus i tunneln som hastigt försvann.

Totalt låst läge. Jag mår mycket dåligt av jobbet, chefen lyssnar inte, vården vill inte sjukskriva mig, jag får ingen hjälp att söka nytt jobb. Mitt enda alternativ är att stanna kvar i helvetet och försöka se glad ut. Jag letar jobb på egen hand men det finns ju inget att välja på för en sån som mig

Har tankar om att ta mitt liv varenda dag men jag kommer aldrig att göra det eftersom döden skrämmer mig för mycket. Ännu en stängd dörr. Har även sagt det till vården men det var tydligen inte så allvarligt.

Kan inte prata med mina föräldrar om detta eftersom social fobi är en väldigt pinsam och omanlig åkomma man inte pratar högt om.

Tänker på straffet som Sisyfos fick och ser många likheter. Det finns helt enkelt ingen utväg

Vad bra att du inte tänker ta livet av dig, däremot så har du ju konstaterat att det inte finns någon utväg. Ska vi diskutera vad det skulle kunna betyda eller vadå?

Du behöver köra Wim Hof-metoden, fullt ut, ett tag. Det är den enda utvägen till dina problem.

Gå tillbaka till vården. Du blir sjukskriven direkt om du bara träffarven vettig läkare. Ge inte upp.

Vi lever ju i en värld där sådana som du ska skrämma andra till lydnad, ett samhälle som ska baseras i rädsla.

Men vaddå vården vill inte sjukskriva? Varför inte? Om du är sönderstressad och inte sover borde de väl fatta att du kommer bli dyrare med tiden om de låter det gå vidare. Tycker du ska ta ett rejält snack med dem och lägga åt sidan allt krypande som jag vet sker i sådana relationer.

Det är ett arbetsrelaterat problem och inte ett medicinskt problem enligt vården. Fick även med mig en pamflett om hur en sjukskrivning kan göra situationen värre eftersom det är ett sorts undvikande.

De flesta människor nöjer sig med ett avvisande och kommer inte tillbaka till vården förrän de får en hjärtinfarkt eller stroke. Men man får vara jobbig och påstridig och gå tillbaka och be om en ny läkare.

Vi på Flashback FINNS HÄR för dig broder!

Lyssna på våra råd: sök AKUTHJÄLP hos vården. Du borde sjukskrivas omedelbart om du berättar hela denna historia för en läkare.

Om vården inte lyssnar måste du kommunicera dina känslor bättre. Var lika ärlig hos vården som du är här!

Ta hand om dig själv!

Hej,

Loggade in och insåg att mitt nya nick handlar om att göra armhävningar.

Hur många gör du per dag?

Vad kan du göra för att få din vardag att bli lite roligare?

Intressantare?

Vad var din dröm när du var liten?

Social fobi. Ush, så jobbigt. Kanske kan hjälpa, hur gammal är du min vän?

Du behöver bryta din ångest med läkemedel och därefter ett annat mindset.

Innan jag hamnade på Flashback hade jag en hel del ångest också av social fobi-art. Hade inte en aning om hur mycket idioter det finns i den här världen och jag kan faktiskt inte känna minsta bekymmer av vad idoter försöker sig på mot mig och jag skulle aldrig gå omkring och ha ångest baserat på åsikter från människor jag själv inte tycker om överhuvudtaget.

Att hamna online innebar att jag insåg att det är långt fler som är dumma i huvudet än vad jag räknat det som innan.

Jag förstår att du kan tycka att det låter hårt som märkligt och inte relaterat till dina problem men om du funderar lite så har du frågan kvar, vilka är de där människorna som du oroar dig kring? Tycker du om människor som uppträder illa och socialt fult? Känner du att det är människor du själv värdesätter?

Det är något fundamentalt fel på de människor som kämpar för att skada andra. De där som går runt och letar efter olika saker att få angripa och bara söker svaga punkter.

Varför låter du din hjärna reka av dig på samma vis som bara de allra största idioter skulle göra?

Visa dig själv lite tålamod, självmedkänsla och förståelse istället.

Precis som du förstår att det är avvikande och sätter en sjukdomsstämpel på att din egen hjärna håller sig fixerad vid varenda detalj hos dig behöver du börja sjukdomsstämpla de där du föreställer dig skulle göra detsamma nämligen förstora upp småsaker till onormala proportioner.

Det är sjuka människor som håller på med sådant. Störda.

De enda som skulle tala till dig med samma kritiska ton som din ångest, är mentalt sjuka.

Lägg inte ditt liv i händerna på ett fåtal mentalpatienter.

Enda lösningen för att bli kvitt det där problemet är att välja ett socialt jobb.

Du måste utsätta dig för det som du tycker är jobbigt varje dag tills åkomman försvinner.

Lösningarna du försöker hitta är inte att lösa grundproblemet, du försöker undvika det vilket kommer leda till att det aldrig försvinner. Det går att bli kvitt problemen för gott men du måste göra det jag skrev i första stycket, det är det ENDA sättet. Jag hade samma problem för 10 år sedan och det problemet är nu borta för att jag gjorde det som jag tyckte var så svårt och jobbigt.