Jenny Högström: "Därför blir jag glad av de franska skolprotesterna"

Jenny Högström är idé- och kritikredaktör på Göteborgs-Posten. Den 15 oktober skrev hon en krönika som förtjänar mer uppmärksamhet än den väckte. Den publicerades nämligen mitt under de extremt våldsamma upploppen i Frankrike och hade titeln "Därför blir jag glad av de franska skolprotesterna".

Det enda våld Jenny Högström tar upp i krönikan är polisvåldet. Hon avslutar krönikan med Bismillah.

Eftersom vi befinner oss i forumet Medier och journalistik vill jag inte diskutera själva upploppen utan istället hur en av landets största tidningar kan publicera en sådan här verklighetsfrånvänd artikel. Vi ser alla bilderna där gangstrar förstör Frankrike och tänder eld på kvinnor. Tusentals poliser har skadats. Butiker plundras. Historiska byggnader bränns ner. Och i allt detta våld tycker GP det är en bra idé att publicera en artikel skriven av en redaktör som blir "glad" av de "franska skolprotesterna".

Visar inte denna artikel hur verklighetsfrånvända svenska journalister och kulturskribenter är? Eller är det kanske snarare så att artikeln visar på ett antidemokratiskt, våldsförhärligande och revolutionärt sinne, men hur kan man då vara anställd på en liberal tidning som Göteborgs-Posten?

Tror ni att publiceringen av artikeln föregicks av några redaktionella överväganden, eller är detta för oss normala så absurda tankegods helt gängse på en svensk tidningsredaktion 2026?

https://www.gp.se/kultur/kommentar/darfor-blir-jag-glad-av-de-franska-skolprotesterna.62a1298c-11c5-5d9a-9125-d59b8ad82a7d

Kanske en före detta bh-brännare som drömmer sig tillbaka till 60-talet?

Hon var född 74 så snarare boomer-avund.

Men hur djävla sjuka i huvudet är svenska kulturarbetare?

Våldsromantiska kulturredaktioner. En historia gammal som tiden.

Hon blir glad av kaos och entropi. På vilket sätt hjälper det elever att bränna upp skolor? Fransk ekonomi är i dålig form och behöver snarare spara än öka på offentliga utgifter. Det finns säkert jättemånga elever som är ledsna för det som hänt och får lida av inställd undervisning. För Jenny existerar inte dessa, bara den minoritet som förstör.

Den åldrades inte väl. Idag kallar även Aftonbladet det för kravaller.

Men de söta naiva curlade åsiktsbajsare ska alltid dyka upp och ha fel.

Antar hon skulle bli "glad" om de eldade upp hennes bil också av bara farten? men hon har väl ingen bil, väl väl någon jävla klimatkramare som lever i en invadderad värld av allas lika värde och sån skit.

Gillar de inte franska skolan kan de väl åka hem till Nordafrika och kaosa där? Skjut skapt mot dem!

JH bor som de flesta kulturarbetarna i en väldigt privilegierat område. Det är lätt att vara god när man själv slipper konsekvenserna av det kaos som vänstern förordar. Undrar hur många bilar som brunnit och skjutningar som skett utanför hennes port på fina gatan i Göteborg?

Jenny Högström bor på Madängsgatan på Hisingen, endast några meter från Göteborgs stora moské och är den typen av kommunistisk kulturkofta som älskar islam och araber. Det är därför hon åker ner till Frankrike mitt under upploppen för att umgås med islamister och sen skriver en artikel om hur mycket hon gillar "skolprotesterna".

Att en extremistisk galning som Jenny Högström kan bli redaktör på en av Sveriges största tidningar visar tydligt hur korrupt hela mediebranschen är. Antidemokratiska femtekolonnare likt Högström bemannar redaktionerna från praktikantnivå hela vägen upp till chefredaktörsposten.

Jenny Högström må vara en psyksjuk hagga i vanligt folks ögon men på Göteborgs-Postens kulturredaktion är hon helt normal. På redaktionen är hon en i mängden av kommunister som hatar väst och älskar islam, araber och Gaza. Den här artikeln är inget olycksfall i arbetet. Tidigare har Jenny Högström bland annat skrivit en artikel om hur hon vill att fler göteborgare skall dyka upp på Palestinademonstrationerna, där det viftas öppet med Hamasflaggor och där förbipasserande som tittar snett misshandlas.

Kulturchefen Johan Hilton är för övrigt en lat och allmänt värdelös chef som i stort lämnat över det publicistiska ansvaret till skribenterna själva. När det inte finns en chef med modet att faktiskt stryka bland skräpet som placeras framför honom fylls tidningen med sådan här dynga.

.
.
Det är inget unikt utan helt normalt i vänsterperspektivet. Det är rätt att göra uppror sa Mao. Samma tänkande.

Äntligen! utropade Alex Schulman samtidigt som Notre Dame stod i lågor.

Idioterna och vänsterpacket kan ta varandra i hand.
.
.

En curlad människa som aldrig någonsin i sitt liv varit nära en farozon.
Sjukt att en så okunning ens får skriva.

Jag brukar sällan läsa kulturskribenter som försöker skriva om politik. Det blir ofta känslomässiga uttryck, ingen fakta, inget sunt förnuft och det blir väldigt mycket flum. Det gäller alla tidningar, Expressen, DN, Aftonbladet etc. Kulturskribenter som försöker sig på politik, det funkar inte. Överlåt det till ledarskribenter eller politiska journalister.