Efter verbets tråd var jag tvungen att göra en liknande.
Förr i tiden, kanske år 2000 om jag minns rätt, så var bilägande till största del en praktisk ska. Man ska ha en bil som tål att man skrapar fäljarna i trottoarkanten, det ska inte göra något om en bil råkar dutta i en när den fickparkerar osv.
Spola fram till 2026. Alla och deras mammor i städer med över 10 000 personer verkar ha bilar för mer än 500 000. En vecka efter BMW IX3 släpptes såg jag 4 stycken parkerade bredvid varandra. Jag ser ID.4
r flera gånger varje dag, de nyaste polestarsen. Varför har detta skett? Varför har den breda allmänheten helt plötsligt blivit "intresserade" av bilar?
När man läser på reddit iallafall, så slås jag av att det verkar inte finnas någon tanke bakom detta?. Jag läste igår att någon skulle leasa en mercedes för ELVA TUSEN I MÅNADEN för att han "behöver en bil". Resterande av kommentarsfältet höll med honom och sade att ja, det är bättre, för då slipper du värdeminskningen osv. En vanlig svensson (han uppgav sin lön) har inga problem att leasa bilar för 7-8 000kr?. Nu har vi inte ens börjat tala om billån. När blev detta en grej? Låna pengar till en pengaslukande svart hål ? Låna pengar till en ID.4? Sedan sitta och gnälla över att inflationen är hög och riset gått upp i pris.
När jag påpekar att man kan köpa en begagnad bil med 4 000 mil för allt mellan 90 - 120 000kr blir man lynchad för då finns det ju en massa fel på bilen!. Begagnatmarknaden har varit svenskens bästa vän sedan många år tillbaka. Det är alltså helt otänkligt att köpa en skoda octavia kombi begagnat för 120 000 för den är inte tillräckligt fin för dom? Därför skall det tas billån och leasas för 8000 i månaden.
Dom får det att låta som att jag är en gammal surgubbe, trots att jag tycker det är skitkul med porsche och liknande, och ska nog sannolikt köpa en panamera nästa år. Men jag fattar att en vanlig människa aldrig kommer ha råd med det och det finns jättebra bilar på begagnatmarknaden. Själv har man kört en skruttig pegeout 208 i 6 år utan problem.
Efter denna långa, personliga text jag skrev med gråten i halsen, önskar jag svar på följande av flashbacks ljusaste huvuden;
Varför, och när, började helt vanliga svenskar acceptera sjuka priser för bilar som inte är värda det, istället för att gå till begagnatmarknaden som man tidigare gjort?
Förr i tiden, kanske år 2000 om jag minns rätt, så var bilägande till största del en praktisk ska. Man ska ha en bil som tål att man skrapar fäljarna i trottoarkanten, det ska inte göra något om en bil råkar dutta i en när den fickparkerar osv.
Spola fram till 2026. Alla och deras mammor i städer med över 10 000 personer verkar ha bilar för mer än 500 000. En vecka efter BMW IX3 släpptes såg jag 4 stycken parkerade bredvid varandra. Jag ser ID.4
r flera gånger varje dag, de nyaste polestarsen. Varför har detta skett? Varför har den breda allmänheten helt plötsligt blivit "intresserade" av bilar?När man läser på reddit iallafall, så slås jag av att det verkar inte finnas någon tanke bakom detta?. Jag läste igår att någon skulle leasa en mercedes för ELVA TUSEN I MÅNADEN för att han "behöver en bil". Resterande av kommentarsfältet höll med honom och sade att ja, det är bättre, för då slipper du värdeminskningen osv. En vanlig svensson (han uppgav sin lön) har inga problem att leasa bilar för 7-8 000kr?. Nu har vi inte ens börjat tala om billån. När blev detta en grej? Låna pengar till en pengaslukande svart hål ? Låna pengar till en ID.4? Sedan sitta och gnälla över att inflationen är hög och riset gått upp i pris.
När jag påpekar att man kan köpa en begagnad bil med 4 000 mil för allt mellan 90 - 120 000kr blir man lynchad för då finns det ju en massa fel på bilen!. Begagnatmarknaden har varit svenskens bästa vän sedan många år tillbaka. Det är alltså helt otänkligt att köpa en skoda octavia kombi begagnat för 120 000 för den är inte tillräckligt fin för dom? Därför skall det tas billån och leasas för 8000 i månaden.
Dom får det att låta som att jag är en gammal surgubbe, trots att jag tycker det är skitkul med porsche och liknande, och ska nog sannolikt köpa en panamera nästa år. Men jag fattar att en vanlig människa aldrig kommer ha råd med det och det finns jättebra bilar på begagnatmarknaden. Själv har man kört en skruttig pegeout 208 i 6 år utan problem.
Efter denna långa, personliga text jag skrev med gråten i halsen, önskar jag svar på följande av flashbacks ljusaste huvuden;
Varför, och när, började helt vanliga svenskar acceptera sjuka priser för bilar som inte är värda det, istället för att gå till begagnatmarknaden som man tidigare gjort?
