Borde vi skrota ordet "homofobi"? (Tankar från en gaykille)

Klart att det är ett makt verktyg för att tysta.

Jag tycker det har sin plats just på grund av det du säger. "I de flesta fall handlar det inte om en fobi eller ett djupt hat, utan om vanlig osäkerhet eller okunskap."

"Fobi" som en akut skräck är inte hela uttryckets mening i dess moderna form. Jag är rädd för höjder vilket kan kallas akrofobi. Den är irrationell i det att om jag står på en bro och tittar över relingen så är jag ju helt säker, men får fortfarande obehagskänslor av att titta ner.
EDIT: Samma som med irrationella åsikter och fantasier om HBTQ-folk där en kombination av äckel, skräck, eller aversion finns och som helt saknar verklig grund. Man kan kolla denna tråden, eller trådar innan Pride där folk laddar upp i en orgie av skrikgråtande ångest om hur hemskt det är. Och varje år är det nån som vågar sig dit och besviket rapporterar att det var mest random folk som gick i samma riktning.
Verkligheten har inget med den irrationella ilskan som folk har mot HBTQ-folk överlag.

Sen tycker jag vi har blivit bättre på att prata om homofobi som en social handling, inte en moralisk. Där man särskiljer det du säger "okunskap" från direkt illvilja. Vilket egentligen är för att vi blivit sämre på att prata om homofobi.
Litet som med ordet rasism som numera är enormt svårt att prata om för att folk som "känner sig träffade" tror att det handlar om deras moraliska tillkortakommanden istället för sociala verkligheter som inte har ett dyft med deras känslor att göra.

Som exempel, pratade för ett tag sen med en kvinna som kom till Sverige från Östafrika. Jag berättar att jag är bög, hon reagerar med chock. Det är inte för att hon är ond, utan för att hon är uppväxt och levt hela livet i en strikt homofob kultur där hon inte har en aning om vad en bög är. Så ett kort snack senare så kunde man förklara att jag var bara en random lallare och inget mer eller mindre.
Hon reagerade med homofobi, inte för att hon är ond, utan för att det är den sociala verklighet hon växte upp i.

Samma med säg "Anders från Sölvesborg" som har en fantasibild av vad jag eller du TS är. Du har ju säkert träffat på dom. Dom som när man väl snackat med dom tenderar att tycka att bögar är som alla andra idioter.

Orsaken varför vi inte använder "homofobi" att beskriva dom här två personerna - är för att dom kommer reagera negativt på det och tro att vi antar att dom har ett djupt hat på grund av ideologiska orsaker mot homosexuella. När vi egentligen menar att båda existerade i en homofob kontext och inte hade kunskap nog om oss.

Men att helt sluta använda ordet är poänglöst.

Fast nu illustrerar du ju min poäng helt perfekt. Du ser att jag skriver att jag är gay, och så antar du direkt att jag har någon "agenda", trots att min trådstart handlar om att jag är kritisk mot hur HBTQ-rörelsen fungerar.

Jag har noll intresse av något "snoppviftande" på stan. Det är ju precis det jag menar – man måste kunna kritisera de bitarna utan att folk spårar ur.

Mitt inlägg handlade inte om att försvara Pride, utan om att ordet homofobi är felaktigt och urvattnat. Men tack för att du bevisade exakt hur fördomsfullt samtalet blir så fort ämnet kommer upp.

Riktigt bra och nyanserat svar, tack för det. Ditt exempel med kvinnan från Östafrika och "Anders från Sölvesborg" sätter fingret på exakt det jag menar.

Jag köper absolut ditt resonemang om att fobi i den här kontexten handlar om irrationella aversioner och sociala sammanhang snarare än klinisk skräck eller ren illvilja. Problemet, som jag ser det, är att ordets faktiska effekt i dagens debatt har blivit raka motsatsen till det du beskriver.

När ordet används som ett tillmäle så fort någon ställer en kritisk fråga om t.ex. RFSL:s metoder eller Pride, så stängs samtalet ner direkt. "Anders från Sölvesborg" kommer aldrig att lyssna på en förklaring om "sociala strukturer" om han precis har blivit stämplad som homofob – han kommer bara slå bakut och bli defensiv.

Så även om ordet har en akademisk eller sociologisk poäng, tycker jag att det i praktiken har blivit så pass polariserande att det gör mer skada än nytta för förståelsen. Om målet är att bryta ner okunskap, borde vi inte då använda ord som bjuder in till samtal istället för ord som stänger dörren?

Ja absolut! Men jag vill säga att det är ... svårdiskuterat. Vad jag tänker om Pridetrådarna är genuint "homofobi" för det är allt det är. Kritiken baserar sig på nåt foto man har sett från ett kink-event i Brasilien och sen struntar man i alla former av humaniserande verksamhet eller källkritik eller vidare logik för att det fotot spelar in i ens stereotyper och fördomar.
Så vad annars ska man kalla det? "Homohat" känns för starkt och som om det kom från en mörk och ideologiskt driven plats.

Det är också svårt för vilket ord man än tar till så kommer det också få samma stämpel av dom man pratar med. "Hur vågar du kalla mig [ord]! Då ska jag sluta lyssna! Och det är ditt fel!" - det finns genuint en del av mig som tycker homofober helt enkelt är litet för veka, lättkränkta, och att det är där problemet ligger.
Men samtidigt har jag gott om vänner som var rätt homofobiska tills dom med ålder eller att dom lär känna HBTQ-folk att det verkligen är mellow och det hade vart hemskt om dom inte var med.

Sen, och det här är väl en Flashbacksk åsikt kanske: varför bry sig? Jag menar jag har blivit kallad allt mellan himmel och jord, men vad bryr jag mig? Och jag tror att folk som allt för lättvindigt anklagar någor för säg homofobi eller rasism eller sexism tenderar att befinna sig online i slutna rum. Vem dör av vad dom tycker?
I en IRL diskussion måste man som vuxen dock ha hjärna nog för att, om det finns några tvivel, kunna fråga exempelvis "anser du att jag är ideologiskt rasistisk, eller del i en större struktur?" - och kan man inte diskutera sig ut ur det hålet så är det ju kört ändå?

Träffade frun till en vän igår, hon gillar INTE vänstern, vilket är helt ok självklart. Men hade en samling antaganden om vad jag som vänster BORDE vara, baserat på kanske folk hon snackat med online, eller vad det nu kan vara. Och visst det kan vara rätt fuckat för mig att höra att jag tycker som Lenin enligt henne, men samtidigt måste jag ju kunna förklara mig och inte bara kollapsa? Det är litet upp till mig som en vuxen karl att kunna säga "hoppla, ok VARFÖR tror du jag gillar Lenin?" och försöka bygga upp ett gemensamt samtal från det.

(det var jättetrevligt, jag och hon möttes i att vi båda hatar sossar... så gött häng )

Men för att runda upp: hade "du är ett offer för homofoba sociala strukturer" vart så mycket bättre att få slängt i ansiktet? Jag testar i inlägget nedan.

Du är bara ett offer för homofoba sociala strukturer.

Ja, du har en agenda.



Du hävdar att det rör sig om okunskap och osäkerhet och inte en fobi.
Jag hävdar att du har fel.
Bara för att man inte är med dina bögpolare så lider man tydligen av okunskap, enligt dig.

Du verkar inte klara av att man inte håller med dig.
Ni bögar är väldigt intoleranta men kräver att alla andra skall vara toleranta och acceptera ert bögeri.
Dra åt helvete!