Jag tyckte det var rätt så konstigt att hennes ultimata mål var att hitta en rik man och bara leva på honom. Det här var ett uttalat explicit mål hon kommunicerade när hon redan var 17-18 år gammal.
Hon la alltid mycket pengar på utseende, och försökte se bra ut på sociala medier.
Verkligen framhäva hennes kvinnlighet och sexualitet genom lite lyxiga halvt utvikande bilder.
Hon jobbade lite hipp som happ med ströjobb och fick ut en kandidatexamen men har aldrig riktigt jobbat seriöst efter studierna, särskilt inte efter att hon träffade denne man från Monaco.
Hon har alltså inte jobbat
alls mellan att vara 22-32 år gammal ungefär, då hon bott utomlands och rest galet mycket. Hon verkar dessutom ha bränt alla pengar hon fått av denne man, och inte sparat undan något.
Nu verkar det vara slut mellan henne och denne man (de var aldrig gifta), och hon har flyttat tillbaks till sin mors lilla lägenhet, och bor där, och har lagt upp en ny profil på dejtingappar. Det verkar som att hon vill fortsätta hitta någon ny försörjare.
Jag antar att mannen hon var tillsammans med innan kan välja och vraka mellan kvinnor som är yngre än 30 år. Vad är sweet-spot i ålder för rika män, 20-28 år, innan kvinnorna börjar bli för krävande och de vill hitta en ny och yngre "
roligare" kvinna?
Kommer hon hitta någon ny man är frågan, någon 40-50 årig man som kommer försörja henne möjligtvis?
Jag tänker att det alltid finns en köpare för varje vara.
Problemet är att jag inte vet ifall hon kommer klara av hennes nya livsstil, det måste vara en extrem psykologisk chock att leva ett jetset liv på Instagram till att plötsligt flytta hem till en liten lägenhet och bo där med mamma.
Samtidigt lär hon ha ett gigantiskt hål i CV:t och söka jobb i denna ekonomi med tillhörande lågkonjuktur?
(FB) Andelen STEM-alumner som fick jobb inom 1 år har gått från 80% till 69% under 2022-24
Påminner lite om norska Exit-serien, när hon frun till Adam Veile ringer runt om jobb efter att det tagit slut med Adam och de frågar om hennes CV och hon svarar nervöst att de ska få det. Hon har alltså inget CV alls då hon varit hemmafru och aldrig jobbat på typ 15 år.
Jag har en annan liknande, historia, återberättad från en bekant, som gjorde något liknande, hon levde dock mellan 20-30 års ålder med någon rik Sydamerikan och levde jetset liv globalt, flyttade hem till föräldrarna i någon Göteborgsförort när hon blev 30 år och skulle bli plugga till dietist.
Hur går det med sådana här människor på lång sikt, hittar de någon ny, men äldre man till försörjare?
Klarar de av den psykologiska omställningen att plötsligt behöva söka jobb och få uppleva de svårigheterna avvisningar på jobbsökningar som det innebär, som den stora massan av människor får uppleva - som en del av ett normalt liv?
Har ni andra liknande historier, dela med er gärna?
