Vilka nischer saknas i dagens journalistisk?

Tittar man på dagens nyhetsutbud känns det som att de flesta tidningar rapporterar om ungefär samma saker, ofta med en politisk färgning åt antingen höger eller vänster. Mycket av innehållet liknar dessutom det som redan publicerats på andra håll, ibland med lite egen analys, kommentarer eller andra vinklingar.

Men vilka nischer tycker ni fortfarande är relativt outforskade inom journalistiken? Finns det något som dagens medier missar och där en ny, helt digital nyhetstidning skulle kunna hitta sin publik och etablera sig?

Den neutrala sanningssägande nischen.

Journalistiken som så är redan välformulerad.

Det som saknas är pengar. Pengar till grävande journalistik, pengar till journalister som faktiskt har tid att gå igenom den otroliga svada av information som finns tillgänglig, pengar till journalister att faktiskt campa utanför en politikers dörr för att få svar.

Vi drunknar inte bara i AI-formalia som måste gås igenom utan också politiker, makthavare och företagare som aktivt använder plattformar som twitter för att vifta bort frågor från journalister. Och alla vet att om en journalist eller tidning faktiskt hade haft råd att dyka upp på ALLT den makthavaren gör för att ställa samma fråga om och om igen och spela in alla ickesvar så kommer dom vara persona non grata i fortsättningen.

Det behövs inte uppfinnas ett nytt femte hjul, det behövs journalistik och pengar för att faktiskt utföra det värvet

Det vi fått istället är copy-paste journalistik med kommentarer, opinionstexter för att fylla spalter och självutnämnda swishjournalister som tror att dom inte behöver göra ett skit för att hålla sig objektiva, utan bara vara störiga. Som inte kan skillnaden mellan journalistik och ledarsidor.

Slutligen behövs det bättre källkritik av läsare. En färdighet som kollapsat totalt.

Kolla bara på Dazzys svar ovan. Ett strålande exempel på när nån helt tappat greppet om kraven som ställs på en, och förväntar sig en magisk lösning som andra ska göra - och som ingen kan.

Ja, det vore väl något. Men sådana människor finns det otroligt få av i samhället, än färre inom journalistskrået uppenbarligen.

Vill man ha en så neutral och sanningsenlig bild av vad som sker i världen som möjligt är, då får man göra följande:

1. Läsa alla olika vinklade rapporteringar
2. Utgår från att 95% är ren rappakalja
3. Själv fundera över hur det egentligen ligger till.

Precis. Pluspoäng på den!

Nyheter för den hederliga arbetarklassen.

Fast det är omöjligt. Det finns ingenting man kan skriva som alla hade tolkat som neutralt. Eller sanning för den delen.

Kriminaljournalistiken kunde varit bättre.
Lasse Wierup är dock skicklig, skulle vilja se mer av sånt.
Svensk maffia böcker t.ex.

Maktpsykoanalys..."när började du ljuga om att du tror si eller så"... "varför låtsas du bry dig om allmänheten"... "hur känns det att vara falsk"... Frågor som inte besvaras med inlärda poser.

Det vore intressant med en studie av hur journalistiken upprätthåller sin oberoende ställning genom att konsekvent ställa de frågor som makten helst vill besvara, och besvara de frågor som ingen har ställt. Särskilt fascinerande vore urvalet av granskningsobjekt. Det förefaller finnas en viss regelbundenhet där, som säkert kan förklaras med rent professionella överväganden.

Ja, åtminstone mer grävare behövs. En rad offentliga sk "sanningar" visar sig i praktiken vara dimridåer och undanflykter.

Utgångspunkten bör vara, typ: "Vem var det egentligen som skrev låten, pjäsen, boken, manuset?" En rutinerad stilistiker, kompositör och analytiker bör alltid delta i arbetet.