Över en halv miljon är överskuldsatta och 5% har skulder hos kronofogden.

Att över en halv miljon svenskar är överskuldsatta och att hela 5 procent av befolkningen har skulder hos Kronofogden är alarmerande. Det är lätt att avfärda detta som individuella misslyckanden och bristande privatekonomiskt ansvar. Men i själva verket är det resultatet av ett samhälle och ett ekonomiskt system som aktivt driver människor i skuldsättning.

Vi lever i en tid där unga människor från tidig ålder indoktrineras i att materiell konsumtion är lika med lycka. Genom reklam och sociala medier skapas konstlade behov där vi uppfostras till att aldrig vara nöjda, utan ständigt sträva efter mer. Hela vårt ekonomiska system bygger på denna onödiga produktion och konsumtion. Näringsliv, banker och politiker upprätthåller strukturen eftersom den genererar kortsiktiga vinster, ränteinkomster och skatteintäkter. Men jakten på denna materialistiska lycka blir ett ekorrhjul som nöter ut oss som människor och priset betalas inte bara i mänskligt lidande, utan också av Moder Natur genom utarmade naturresurser och förstörd miljö.

Problemet stannar inte vid kultur och reklam; det är inbyggt i det finansiella ramverket. Vårt lånebaserade monetära system har under lång tid med låga räntor och negativ realränta belönat belåning och straffat sparande. När mark- och bostadspriser tillåts skjuta i höjden tvingas unga människor i våra storstäder att ta miljonlån bara för att få ett tak över huvudet. De blir skuldslavar för livet, inte för att de velat leva över sina tillgångar, utan för att systemet inte erbjuder något alternativ.

För att vända utvecklingen måste vi omdefiniera vad som är värdefullt. Det mest värdefulla i livet som kärlek, hälsa, vänskap och barn är gåvor som inte kan köpas för pengar. Vi måste återupprätta en kultur som uppmuntrar sparande, långsiktighet och förnöjsamhet med det enkla. Vi måste gå från ett skulddrivet konsumtionssamhälle till en hållbar ekonomi som sätter mänsklig trygghet, sparande och livskvalitet framför bankvinst och överkonsumtion.

Svaret på marknadens misslyckanden är inte att "ta från de rika och ge till de fattiga". Kommunismens utopiska motto "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" fungerar dåligt i praktiken eftersom människor uppmuntras i ett sådant system minimera sin förmåga och maximera sina behov. Historien visar att sådana system i slutändan kräver angiveri, hård kontroll och ideologisk uppfostran för att hållas ihop, där makteliten blir de enda vinnarna.

Vi behöver varken hänsynslös konsumtionskapitalism eller auktoritär socialism. En betydligt bättre vägledning hittar vi i den socialliberala filosofen John Rawls tankar om differensprincipen. Rawls menar att ett rättvist samhälle ska utformas under en ”slöja av okunnighet” det vill säga att vi bygger samhällssystemet utifrån att vi inte vet om vi kommer att födas rika eller fattiga, friska eller sjuka, starka eller svaga. Ur den principen härleder han att inkomstskillnaderna ska vara tillräckligt stora för att optimera tillvaron för de minst lyckligt lottade. Vissa skillnader i inkomst och kapital är nödvändiga för att uppmuntra alla i samhället att göra sitt bästa.

Om man måste ta taxi varje dag till jobbet är det knappast mer fördelaktigt ekonomiskt än att köpa en rimligt prissatt bil.

Med ditt resonemang är det slöserikonsumtion att köpa mat.

Människan är skapt för att leva i ett helt annat kulturellt klimat än vad vi gör idag.
Våra hjärnor är inte kodade för att hantera det samhälle vi har skapat och med det så blir det i mångt o mycket många konstiga och vilseledande beslut.

Ja den här frågeställningen saknades i valdebatten.
Några få blir ännu rikare, medelklassen blir sakta fattigare och de med svag ekonomi får det rejält sämre.
Kanske att vi ska sluta bry oss och låta Darwinismen tuffa på.
The survival of the fittiest.
Kan man inte se till att föda sig själv så får man väl dö.
Det behöver inte vara svårare än så.
Eller vill vi ha det på något annat sätt?

När de jobbar i Sverige blir de lika överbetalda som svenskar. Så det där är någon slags fantasi.

Jag vet inte om du borde syssla med ekonomi om du tror att man måste bli just rikare av att avstå konsumtion i sig.

Avstår man från att köpa en bil så äger man ju ingen bil, som man hade gjort om man hade köpt en bil. Man har kvar pengarna, men ingen bil, så det blir inte något plus där som du verkar hävda.

Att inte köpa en bil som man behöver är också ett köp i sig som man får skatta om det är värt sitt pris. Det man betalar för om man inte köper bilen är stunder av frustration och mindre nöjdhet med tillvaron. Ett sådant sinnestillstånd kan mycket väl leda till att fler saker i livet blir dyrare. Mycket dyrare till och med.

Det är nog billigare att köpa saker som man behöver än att låta bli.

Sen är det såklart så att man kan bli rikare av att lära sig hur man gör smartare affärer kring sin privatekonomi och handla mer prisvärt och lönsamt för den egna plånboken. Men en sådan lärdom behöver man ju också köpa nånstans.

Det finns väl ett uns av sanning i det. Dock verkar många klara av det "moderna" samhället.

Det som bromsar/hindrar dagens samhälle med hög levnadsstandard är en stor andel människors vilja att råna sparare. Eftersom spararna HAR och rånarna VILL HA NU.

Just att spararna blir rånade hindrar investeringar eftersom de som investerar tenderar att bli rånade på resultatet.

Lite som bönderna efter Ryska revolutionen, där fogden tog allt överskott. Och då slutar bönderna naturligtvis producera överskott eftersom det iaf bara stjäls.

Ja de flesta har ett val, att vara sparsam och rik eller slösaktig och fattig. Att vara sparsam innebär dock inte att man aldrig kan unna sig något eller att man inte kan vara generös mot andra. Det betyder bara att man noggrant tänker efter innan man köper något om man inte kan använda pengarna på bättre sätt.

Man kan få lycka av pengar utan att förbruka dem. Att bara ha kvar dem på banken ger en känsla av frihet och säkerhet. Man kan även köpa hus, mark, antikviteter, konst och samlarföremål som ger livslång glädje samtidigt som de bevarar eller t.o.m. ökar sitt värde. Om man känner verkligt behov av någon dyrare konsumentprodukt så är det först värt några minuters letande på Blocket och Prisjakt för att hitta bästa pris.

Att resa är något av det mest givande man kan göra för pengar men resor behöver inte vara lyxiga för att bli minnesvärda, tvärtom. Att färdas billigt med tåg och buss och leva på små familjehotell ger en genuinare resupplevelse än att pendla mellan flygplatser och stora lyxhotell. Det känns dessutom fel att slösa bort pengar på ett lyxigt hotellrum samtidigt som man vet vilken nytta samma pengar kunde göra för någon medmänniska som lever på marginalen.

Att hjälpa någon annan är oftast det som ger mest total lycka för pengarna, både för en själv och den man hjälper. Dock med ett förbehåll; att den du hjälper har minst samma respekt för pengar som du själv. Det är inte kul att se på när andra slösar bort ens sparade pengar på dyra skitsaker utan något andrahandsvärde.

Vi lever i en konstig värld som inte ifrågasätts.

Hyresvärdar tjänar pengar på de boende*

Antonia Axelsson-Jonsson tjänar pengar på de ätande* (ja tomten heter Antoina
för hon tjänar pengar på julmaten)

Elbolagen tjänar pengar på folkets* behov av el

Staten tjänar pengar på folks* skatter o tull mm

Bensinbolagen tjänar pengar på folkets vilja att ha el o diesel

Bilfirmorna tjänar pengar på bilarna o att folk* vill ha dom.

* detta är rena förlusterna för alla här*

det är bara ena sidan parten som tjänar o tjänar på sin
medkontrahents förluster

Det borde vara så att hyresvärdarna tjänar pengar på de boende
som som i sin tur tjänar pengar på hyresvärdarna osv se rad för
rad

OCH DETTA IFRÅGSÄTTS INTE

Här har vi en person ( du) som är uppväxt med välfungerande föräldrar, barnbidraget och csn på sparkontot och absolut inte kan leva sig in i att andra har en annan utgångspunkt. Du blev inte misshandlad och uppväxt på olika HVB hem med start på minuskonto och söndertrasad skolgång, kränkt självkänsla och noll trygghet.

Du är inte heller den 50 åriga mannen som kämpar med en medfödd CP skada och haltar fram på gatan med trasiga kläder. Han får skylla sig själv att arbetsgivarna inte vill anställa honom eller blev arbetslös. Han ska ändå ha massor av pengar på kontot tycker du.

Eller bara råkat bli arbetslös eller drabbad av sjukdom rent allmänt och ska klara dig själv och dina barn på småsmulor. För även om du har ersättning så ska du självklart klara dig på ingenting under flera år, betala boende, och ändå ha en tillräckligt stor buffert.

Du är så duktig så, klapp under hakan

Det borde vara så att hyresvärdarna tjänar pengar på de boende
som som i sin tur tjänar pengar på hyresvärdarna osv se rad för
rad

OCH DETTA IFRÅGSÄTTS INTE

Det finns en enkel bot mot fattigdom. Skaffa dig en utbildning, skaffa dig ett jobb och var lite sparsam med pengarna du får in. I Sverige är all utbildning gratis, bara ta emot för de som önskar förändring. Att skylla på samhället, på de rika eller på kungen är helt enkelt inte trovärdigt utan är endast ett uttryck för egen lathet. Men vill man vara slacker så var det då med stolthet utan att måla ut dig själv som ett offer. Ingen är offer utom möjligen för sin egen lathet.

Härutöver finns handikapp etc, men det är inte sådant jag pratar om här.