Lever vi i en ointressant tid jämfört med t.ex Kafka och Camus?

En sak jag funderar på ibland är om vi egentligen lever i en ganska ointressant tid jämfört med den tid då författare och tänkare som Kafka, Tolstoj, Dostojevskij, Albert Camus och andra stora existentialister levde och verkade.

Det känns på något sätt som att det idag är svårare att skriva något riktigt stort, något som på djupet berör människans existens och lämnar avtryck i generationer. Inte för att människans stora frågor har försvunnit, utan kanske för att vår tid i så hög grad kretsar kring det visuella, det snabba och det som fångar vår uppmärksamhet för stunden. Finns det ens samma utrymme för den sortens djupa reflektioner idag?

Samtidigt har jag egentligen inga belägg för att de levde i en mer intressant tid. Det är mest en känsla. Jag har heller inte särskilt bra koll på dagens existentiella författare, vad de skriver eller vilket genomslag de får. Det kan mycket väl vara så att jag romantiserar en tid jag aldrig upplevt.

Men jag kan ändå inte släppa tanken: Har vår tid blivit mindre intressant att skildra, eller har vi helt enkelt blivit sämre på att stanna upp och fundera över vad det innebär att vara människa?

Det finns gott om stora författare som skildrar vår tid på fantastiska sätt, men naturligtvis måste detta göras på andra sätt än Dostojevskijs eller Tolstojs. Författare i olika genrer, av olika nationaliteter och på olika nivåer; som Knausgård (ingen favorit, men…), Krystof, Murakami, Banks, Hassen Khemiri, Kjaerstad, Houellebecq, Teratologen med många fler beskriver vår tids våndor, vedermödor, lyckor och förhoppningar på otroligt genomtänkta, intelligenta och språkligt högstående sätt. Sartre må ha varit en av existentialismens fäder, men hans arv lever i allra högsta grad i många av våra nutida stora författare.

Vissa av de ovanstående författarnas (och andras) alster kommer att leva minst lika länge som Tolstojs och Camus, och är i vissa fall minst lika starka än många av klassikerna. Den stora skillnaden är att de författare du nämner har 150 års försprång - under en tid då författarutbudet var en bråkdel av dagens och därmed innebar en oproportionerlig uppmärksamhet runt vissa upphöjda författare.

Jag tror ärligt talat att det huvudsakliga problemet är att du inte har läst tillräckligt många nutida stora författare.

TS har rätt. Litteratur gör sig bättre i fattigdom. Vi har det för bekvämt idag för att skapa stor litteratur.
Konst skapas ur lidande.

Det finns fler saker att tänka på. Böcker ska helst skrivas där det är kallt o ruggigt väder. Litteratur o varmt väder har inte varit nån bra kombination rent generellt.

Tiden är inte långsam längre. Vi lever i den mest intressanta tiden vi känner till.

Det kanske också handlar om att dessa författare var så skickliga berättare att deras tid verkar intressantare? Vi jämför inte tider, vi jämför berättelser om tider.

Ja lidande kan ha den effekten men vad jag vet så kom t ex Kafka eller Steinbeck knappast från fattiga familjer… men du har en poäng!

Jag tror människan var bättre på sitt språk tidigare medans vi idag drunknar i blixtsnabb smörja. Sen var de nog bättre på social interaktion och kunde se världen på ett annat sätt.

På ett sätt har du rätt, eftersom man på den tiden såg människan som något intressant. Konsten var "ny", litteraturen var "ny", tekniken var "ny" (den så kallade modernismen) och Ordet var något heligt.

Idag vet vi allt, kan allt, är jävligt blasé och det högsta målet för alla tycks vara att "lämna ekorrhjulet" genom att bli influencer (tillåt mig att le.....) tjäna snabba miljoner, köpa sin lycka, ge ett stort fuck off-finger till hela världen och sedan åka på en meditations- och knarkresa till Goa.

Förr nöjde man sig med en kopp kaffe och en god bok. Det var livet!

Men man kan också vända på steken. Förr i tiden trodde man att man var jävligt intressant som människa, för att hela världen var så grå och tråkig. När man idag läser verk av upphöjda, äldre författare så tänker man ofta "SHIT, vilken tråkig bokjävel" (jag gör i alla fall det) - men på den tiden var det högintressant.

Förhoppningsvis leder den "moderna krisen" - geopolitik, invandring, klimat, AI etc - till nya och mer intrressanta kulturvågor.

Tänk om det är tvärt om, att deras tid var så mycket mer ointressant än våran, och därför uppstod de där djupa tankarna?

Ja, framför allt Tolstoj, men också Dostojevski är särskilt kända för att vara fattiga. Jag håller absolut inte med och tycker att det är en slapp spaning om det plågade galna geniet. Det släpps fortfarande massa bra böcker årligen, däremot så konkurrerar det i större utsträckning med andra medier och har en annan status idag.

Driver ts med oss?

Vänstern och kvinnor håller på att sänka västvärlden.

Västvärlden som alltså gett oss all den rikedom vi ser omkring oss, det mest rättvisa samhälle som som någonsin funnits med domstolsväsen, fri utbildning mm mm.

Vi lever i en unik tid. Lika unik som Roms fall.

Frågan är väl snarare varför skriver inte författarna om det?
Varför är författarna upptagna av trump och akademi-strider?

Jag gissar att nån som skrev om denna tid kommer att lyftas fram efteråt men vi ville inte se, vi ville inte lyssna.

Av samma anledning att ingen vill lyssna på en ekonomisk historiker när hjulen snurrar.

Människan har tyvärr brister och tendenser till att bygga torn till himmelen, tillbe guldgreta, avund mm.
Det var det vi hade bibeln till. Det var ett sätt för oss att påminna om bjälken i vårt eget öga. Inget av det finns med oss längre.

Människan skall dessutom ersättas av AI inom kort. Det har redan börjat inom musik, författare.

Frågan e snarare varför författare håller på med skit motsvarande mens-konst.

På de flesta områden lever vi väl idag i en långt mer intressant tid rent objektivt? Det är förvisso som allt annat, relativt.

Min övertygelse är att det på det stora hela kommer minst lika mycket bra litteratur idag som på Kafkas tid. Vissa dagar menar jag att det rent av kommer bättre.

Många av klassikerna inom litteratur, tilltalar ju färre ju längre tiden förflyter, precis samma gäller ju inom övriga kultur, som filmklassiker från 1940-1960-talet, rock/pop-klassiker från 1950-1970-talet, konst, osv.

Somliga litterära klassiker lider tyvärr (enligt många) av ålderdomligt språk, referenser som flyger över ur huvudet, och skildring av en trist och torftig tid som många inte längre kan relatera till. Tempot i vissa gamla böcker är segt, och många av dem är även alldeles för lång/tjocka för många.

Jag tycker kvalitativ litteratur och romankonsten (i stort) i viss mån förfinats, sedan många av alla klassiker som kom för säg 75-100 år sedan.

Däremot har ju skitliteraturen exploderat senaste tio femton åren, både gällande själva berättandet och även det språkliga i dem. Och tyvärr är det ju oftast dessa böcker som får utrymme i media, ett media som i det närmaste marginaliserat litteraturen sedan många år.

Precis som man idag själv får leta upp kvalitet inom musik och film, får man även göra det omkring literatur idag, till skillnad mot förr.

Börjar du rota i de mindre förlagens utgivningar från de senaste tjugo åren, kommer du upptäcka att den stora romankonsten och berättandet lever i högsta grad.

Och som någon i tråden skrev, det har inget att göra med själva tiden vi lever i, det har med berättaren/författaren. En skicklig skribent kan skildra sin tid och få den att verka intressant och tilltalande oavsett vart i historien den befinner sig.

Botanisera i exempelvis förlagen Elisabeth Grate Bokförlag (endast svensköversättningar av nutida internationella författare) och Ellerströms.

https://elisabethgrate.se/

https://ellerstroms.se/