Är ni bioskrikare likadana i hemmasoffan?

Fenomenet "bioskrikare" är något jag aldrig har stött på när jag ser film i soffan tillsammans med andra. Därför ser jag det som ett fenomen, eftersom det verkar vara ett beteende som endast uppstår vid en speciell situation och i detta fall i biosalonger.

Ni vet, det där folket man alltid stör sig på när man går på bio och som har fått en att sluta gå. Vad är det för en sorts människor egentligen och varför stöter man aldrig på dom i en vanlig soffa?

Beteendet jag talar om:

Skrattar högt åt alla skämt i komedier.
Håller för ögonen och skriker rakt ut i panik åt vissa scener i skräckfilmer.
I actionfilmer då det är hetsiga biljakter eller våghalsiga stunts så kan man höra hur de högljutt drar in luft i sina lungor, en del stannar till och med upp med handen som håller i det godis som är på väg in i munnen vid såna scener.
Känslomässiga scener genererar snyft, tårade ögon och det klassiska "Men gud så fruktansvärt!".

Jag föredrar att se filmer av alla ovan nämnda kategorier tillsammans med andra, antingen hemma hos mig eller hos dom. Trots att vi emellanåt ser riktigt bra film så har det aldrig funnits någon som beter sig på det här viset. Det får mig att undra om bioskrikare aldrig ser på film annat än när de går på bio eller om det är så att de går in i en sorts roll så fort de kliver innanför biosalongen.

I soffan är ett sådant beteende inte accepterat. Jag tror alla skulle försöka kväva dig med kuddarna eller så skulle filmkvällen tvingas avbrytas och du är inte en i gänget nästa filmkväll. Men det har dock aldrig hänt.

Du som är bioskrikare, kan du försöka förklara vad det är som gör att du måste skrika rakt ut när Tom Cruise kastar sig ut för ett stup, när personen som sitter bredvid samtidigt känner att han vill skicka en välriktad armbåge rakt i halsen på dig. Beter du dig likadant hemma i soffan också?

Ja, ibland. Helt klart. Jag har haft otaliga 'Leo pekar på TV:n'-ögonblick hemma i min egen ensamhet.
Jag försöker dock undvika sånt när jag är på bio - om det inte är en film där alla är där för att det är Den Filmen. Som när Cap sa 'Avengers assemble' i Endgame. Det var katarsis.

Att folk reagerar känslomässigt har jag inga som helst problem med faktiskt. Jag vill gå så långt som att det är en del av poängen med att se film med andra - att dela den känslomässiga reaktionen.

Dom jag brukar se film med har inga som helst problem med att jag beter mig så, eftersom dom är likadana.

Med allt detta sagt så är det givetvis inte allt eller vad som helst som jag gör såna där saker. Att Tom Cruise gör Tom Cruise-saker är ju inte så spännande liksom.

TS verkar vara lite torr faktiskt.

Ja det händer majoriteten av gångerna.

Ja, människor är som stora barn så många gör så även i sin ensamhet. Pekar och skrattar, pratar med sig själva osv. Det är inte helt ovanligt.

Du menar att du stör dig på mänskliga sociala beteenden och folk som ger uttryck för sina känslor?

Är det många svenskar som beter sig sådär? Går sällan på bio nu för tiden, men har mest förknippat det där med negrer.

Jävligt muppigt dock. Folk som inte kan tygla sina känslor.

Är det samma människor som skriker när de kollar på film, skriker när de åker bergodalbana och skriker i sovrummet?

Nej, att det är ett överdrivet socialt beteende som blir störande för många. Jag bryr mig egentligen inte utan vill bara veta vad det beror på, att man liksom spelar över när man går på bio.

Jag tror inte det minsta på de som säger att alla de hänger med är likadana, då jag har en väldigt bred bekantskapskrets och där finns ingen som beter sig så. Jag har tagit upp samma fråga med arbetskamrater och då kom det fram att de reagerar likadant på bioskrikare, så det är ju inte så att jag överdriver.

Det vet jag faktiskt inte. Vågar inte ens föreställa mig hur det i så fall låter om man sitter bredvid en sån människa i en bergochdalbana. Jag skulle nog ha kastat mig ur i farten.

Men de brukar utmärka sig tydligt i sina högljudda reaktioner på ganska vanligt förekommande scener och dialoger i film, som de flesta andra har sett alltför många gånger redan och inte längre reagerar på. Kanske det helt enkelt handlar om människor som för första gången ser på film?

Jag är inte som någon av vad mina vänner är/varit. Varit likadant hela livet så håller med dig i den biten.

”Skrattar högt åt alla skämt i komedier.”
Jag skrattar när något är roligt och jag är på bra humör. Men kan även bli på bra humör av humor

”Håller för ögonen och skriker rakt ut i panik åt vissa scener i skräckfilmer.
Jag kan få för mig att kisa med ögonen eller hålla för öronen om jag misstänker plötsliga skräckinslag.

”I actionfilmer då det är hetsiga biljakter eller våghalsiga stunts så kan man höra hur de högljutt drar in luft i sina lungor, en del stannar till och med upp med handen som håller i det godis som är på väg in i munnen vid såna scener.”
Här brukar jag drömma mig bort om att jag är en del i det som händer eftersom jag gillar fart

”Känslomässiga scener genererar snyft, tårade ögon och det klassiska "Men gud så fruktansvärt!".”
Om det är rätt musik, atmosfär, stämning osv kan även jag fälla en tår i smyg.

Upplever du dig alltid nollställd inför vad som visas på skärmen?

Nej, självklart påverkas jag också. Men eftersom jag älskar film så har jag sett liknande saker så många gånger redan att det inte påverkar mig speciellt mycket. Det är dock sällan det släpps filmer idag som kommer med någonting nytt, så därför har jag svårt för när folk högljutt ska markera att en karaktär som till exempel kisar med ögonen samtidigt som han säger nåt i stil med "I will hunt you down" är så oerhört cool. Saker som gör mig helt oberörd.

Jag brukar inte fundera så mycket över andras beteenden i biosalongen mer än om dom är störiga. Folk som sparkas, kastar popcorn eller skriker hysteriskt typ.