Att anklaga Trump för detta är aningen märkligt. Klyftan mellan rika och fattiga har i USA ökat under flera årtionden. Och Trump har åtminstone gjort mer eller mindre lyckade försök till protektionistisk handelspolitik. Jag ser en del poänger i det - globaliseringen har onekligen varit destruktiv för vissa samhällen; man kan jämföra med hur Thatcher krossade delar av Storbritannien när hon slog sönder fackföreningar inom gruvindustrin.
Man kan inte komma ifrån att exempelvis stålindustrin och allehanda fabriker i USA bidrog till att ge folk en stabil inkomst och stärkte samhällen. Jag tänker att protektionism kan vara nödvändigt i en övergångsperiod för att undvika samhällsförfall. Frågan om nyttan med frihandel får nationalekonomer diskutera - jag tror det ultimata för det mesta är en stat som kan hejda den destruktivitet som finns inom kapitalismen, men det krävs även en balans och vissa delar av samhället bör kanske vara mer orienterade mot marknadsekonomin medan andra vinner på utökad statlig roll och kontroll.
Man bör skilja mellan skillnader i förmögenhet och skillnader i inkomst. Men just klyftan mellan rika och fattiga ser jag överlag på följande sätt.
1) Utvecklingen som skett är destruktiv. Ekonomisk tillväxt ska inte bara tillfalla en liten del av befolkningen. Det är för mig en grundläggande princip för ekonomisk rättvisa. Rent moraliskt och ideologiskt bör alla ha en hyfsad ekonomisk standard och det är fullkomligt moraliskt fel att hårt arbetande medel- och arbetarklassen ska se sina egna inkomster stagnera medan de rikaste blir rikare.
2) Även om utvecklingen bottnar i förståeliga eller inom sitt sammanhang rationella anledningar bör inkomstgapet bekämpas. Statens roll i den kampen är ett gott exempel på när staten behövs för att hejda kapitalismen - i det här fallet på allmän-moraliska grunder men även sett till sådant som nationell sammanhållning och det enligt mig viktiga att många samhällsviktiga yrken bör ha högre löner än de har idag - det finns ingen moralisk ordning i att finansvärlden ska belönas mycket mer än vanliga yrken. Finns det skäl utifrån att hela Wall Street gynnar ekonomin som helhet är det en viktig faktor men inte totalt avgörande - det finns värden bortom ekonomi och därtill skulle jag tro att det är en illusion att kapitalism är automatiskt mest effektivt. Men även om så är fallet finns som sagt ideologi och moral med högre värde än ekonomi.
3) Den kapitalistiska eliten bör inte vara trogen bara sin egen plånbok. I Bill Clintons självbiografi nämner han en företagsledare som bland annat väljer att sänka sin egen lön men inte de anställdas när företagets inkomster sjunker på grund av skiftningar i marknaden han missar och som låg bortom de anställdas kontroll. Det är sådan moralisk medvetenhet som behövs. Och lika viktigt är att det ska finnas eliter, institutioner, organisationer, partier och liknande som är icke-kapitalistiska.
En ytterligare sak är att de med höga inkomster bör förstå att deras framgång delvis bottnar i slumpen och saker som inte är deras egen förtjänst (medfödd intelligens är den statistiskt bevisat viktigaste faktor för hög inkomst, men den som är fientlig mot sådan forskning kan tänka på betydelsen av socioekonomisk familjebakgrund).
4) Trots dessa punkter vill jag säga att ekonomiska klyftor i sig inte är fel - de är rationella för att det i viss mån är bra för samhället och en del ekonomiska skillnader kan vara mycket samhällsnyttiga. (Kapitalism har en viss effektivitet i att uppnå detta.) Man kan även se ekonomiska klyftor som god politik på ett mer filosofiskt plan, som att vissa yrken sett till värderingar är värd högre lön - i amerikansk politisk kontext kan man nämna militären, i en svensk sådan sjukvården.
5) Frågan är förstås vilken politik som är rätt väg för att minska klyftor i inkomst och förmögenhet. Jag är tveksam till möjligheten för en amerikansk politik som kan lyckas med det målet. Utvecklingen är utom kontroll, nationen är på nedgång, det man kunde kalla Trump-högern fokuserad på annat, men det finns socialistiska vindar inom Demokraterna - om de kan lyckas med någonting, gott eller ont.
Citat:
Ursprungligen postat av
pn222jw
Demokraterna måste ju först hitta en vettig, normal och mediavänlig Bill Clinton 2.0. På så sätt kan dom vinna tillbaka osäkra röster 2028. Någon från Kalifornien - helst född på 1980-talet - med mycket goda kontakter i Hollywood och Silicon Valley. Alltså inte någon underlig antikapitalist, som inte lockar medelklassväljare, men bara attraherar vänsterreportrar från Europa.
Bill Clinton i all ära sett till politisk förmåga och valen avgörs av mitten-väljarna men sett till demografiska trender har Demokraterna en alltmer ökande fördel som kan förskjuta mitten till vänster och öppna för klart galnare alternativ än en Bill Clinton-typ.
