Borde oppositionen automatiskt förlora om dom inte lyckas bilda regering?
Jag har funderat lite på hur vårt system för att bilda regering fungerar egentligen.
Som jag ser det blir det lite bakvänt när oppositionen går till val på att den sittande regeringen ska bort, lyckas få väljarna med sig, men sen inte kan komma överens om hur landet ska styras. Då kan vi hamna i långa förhandlingar, talmannen får försöka hitta en lösning och i värsta fall står vi där med hot om extra val.
Övergångsregering är väl tänkt som en tillfällig lösning, inte något vi ska behöva förlita oss på under längre perioder. Visst, landet stannar inte helt, men det är knappast en idealisk situation heller.
Jag tycker faktiskt att man borde diskutera om vi behöver ändra reglerna.
Om oppositionen går till val med ambitionen att ersätta den sittande regeringen så borde det också ligga på deras ansvar att kunna bilda en ny regering. Det räcker inte att vara överens om vilken regering man inte vill ha. Man måste också kunna komma överens om ett alternativ.
Min tanke är därför att den sittande regeringen skulle sitta kvar under tiden som den nya regeringen förhandlas fram. Sen skulle oppositionen få en bestämd tid på sig, exempelvis tre månader, att få ihop ett fungerande regeringsunderlag.
Lyckas dom inte med det inom den tiden så har dom i mina ögon misslyckats med sitt uppdrag. Då borde den sittande regeringen få fortsätta styra, i stället för att hela landet ska behöva riskera ett extra val på grund av att partierna inte kan samarbeta.
Jag fattar att det finns problem med en sån lösning också. Framför allt att den sittande regeringen i praktiken skulle kunna fortsätta trots att valresultatet talar för ett annat regeringsalternativ. Men samtidigt kan man fråga sig vad alternativet är om det andra alternativet inte ens kan enas om att styra landet.
Det handlar ju inte om att den gamla regeringen nödvändigtvis har fått ett förnyat förtroende från väljarna, utan om att det måste finnas någon konsekvens av att inte lyckas bilda regering.
Man skulle förstås behöva ändra grundlagen och fundera igenom exakt hur reglerna ska se ut. Men principen tycker jag är rimlig: Vill man ta över makten ska man också kunna visa att man klarar av att bilda regering.
Vad tycker ni andra? Är det rimligt att ett parti eller ett block kan bidra till att fälla en regering utan att själva kunna presentera ett fungerande alternativ? Eller skulle en sådan här tidsgräns skapa fler problem än den löser?
Jag har funderat lite på hur vårt system för att bilda regering fungerar egentligen.
Som jag ser det blir det lite bakvänt när oppositionen går till val på att den sittande regeringen ska bort, lyckas få väljarna med sig, men sen inte kan komma överens om hur landet ska styras. Då kan vi hamna i långa förhandlingar, talmannen får försöka hitta en lösning och i värsta fall står vi där med hot om extra val.
Övergångsregering är väl tänkt som en tillfällig lösning, inte något vi ska behöva förlita oss på under längre perioder. Visst, landet stannar inte helt, men det är knappast en idealisk situation heller.
Jag tycker faktiskt att man borde diskutera om vi behöver ändra reglerna.
Om oppositionen går till val med ambitionen att ersätta den sittande regeringen så borde det också ligga på deras ansvar att kunna bilda en ny regering. Det räcker inte att vara överens om vilken regering man inte vill ha. Man måste också kunna komma överens om ett alternativ.
Min tanke är därför att den sittande regeringen skulle sitta kvar under tiden som den nya regeringen förhandlas fram. Sen skulle oppositionen få en bestämd tid på sig, exempelvis tre månader, att få ihop ett fungerande regeringsunderlag.
Lyckas dom inte med det inom den tiden så har dom i mina ögon misslyckats med sitt uppdrag. Då borde den sittande regeringen få fortsätta styra, i stället för att hela landet ska behöva riskera ett extra val på grund av att partierna inte kan samarbeta.
Jag fattar att det finns problem med en sån lösning också. Framför allt att den sittande regeringen i praktiken skulle kunna fortsätta trots att valresultatet talar för ett annat regeringsalternativ. Men samtidigt kan man fråga sig vad alternativet är om det andra alternativet inte ens kan enas om att styra landet.
Det handlar ju inte om att den gamla regeringen nödvändigtvis har fått ett förnyat förtroende från väljarna, utan om att det måste finnas någon konsekvens av att inte lyckas bilda regering.
Man skulle förstås behöva ändra grundlagen och fundera igenom exakt hur reglerna ska se ut. Men principen tycker jag är rimlig: Vill man ta över makten ska man också kunna visa att man klarar av att bilda regering.
Vad tycker ni andra? Är det rimligt att ett parti eller ett block kan bidra till att fälla en regering utan att själva kunna presentera ett fungerande alternativ? Eller skulle en sådan här tidsgräns skapa fler problem än den löser?
Hur känns det att ligga bakom oss?