För att få sjukersättning måste alla möjligheter att återfå arbetsförmågan i princip vara uttömda. Det kan ta ett tag att komma dit. Jag skulle uppskatta att processen kan ta minst tre år, även om det varierar från person till person.
Jag kan ge dig en ungefärlig steg-för-steg-beskrivning av hur det kan gå till.
**Scenario 1:**
Kontakta din läkare, som har god kännedom om dig, din sjukdom och din situation.
Läkaren behöver bedöma om du ska vara sjukskriven på 100 procent under en längre period. Sjukskrivningar förlängs ofta med exempelvis sex månader åt gången, beroende på situationen.
Läkaren kan sedan remittera dig till ett bedömningsteam i din region. Ett sådant team kan bestå av bland annat läkare, psykolog, arbetsterapeut och fysioterapeut.
Teamet kan genomföra en AFU (aktivitetsförmågeutredning) för att bedöma hur din arbetsförmåga är nedsatt och vilka begränsningar du har. Men hör och häpna – inte ens en sådan utredning är tillräcklig för att du ska beviljas sjukersättning!
Arbetsförmedlingen spelar också en viktig roll. Du behöver visa att olika möjligheter att arbeta eller återgå till arbetslivet har prövats. Det kan exempelvis innebära att du får testa arbetsträning, börja med någon timme i veckan och sedan successivt försöka öka omfattningen. Om det inte funkar att öka kan man också backa i tid.
Om det visar sig att du inte klarar av att öka arbetstiden behöver det dokumenteras. Man kan behöva testa olika nivåer och anpassningar för att få en tydlig bild av vad man faktiskt klarar av, eller inte klarar av, över tid.
Sammantaget kan det alltså krävas en AFU, en längre period av arbetsträning och ett fruktansvärt bra läkarutlåtande för att sjukersättning ska kunna beviljas.
Det viktigaste är att det finns tydlig dokumentation som visar vilka insatser som har prövats och varför de inte har fungerat. Var samtidigt noga med att berätta hur du faktiskt mår och vilka begränsningar du har. Försök inte pressa dig själv till mer än du klarar av bara för att visa att du försöker. Det är viktigt att resultatet speglar din verkliga arbetsförmåga. Försöker du "för mycket" kan det vara till din nackdel när beslutet tas.
**Scenario 2:**
Ibland har bedömningsteamen så hög arbetsbelastning att de tillfälligt inte tar emot remisser från läkare. Då deras uppdrag främst är inriktat på ärenden som kommer direkt från Försäkringskassan.
I en sådan situation kan du försöka ta upp frågan direkt med Försäkringskassan, exempelvis vid ett SIP-möte eller genom att kontakta din sjukpenninghandläggare. Fråga om de kan hjälpa till att få till stånd en bedömning eller hitta en annan väg framåt. Sedan måste du ändå gå igenom allt jag skrev ovan med arbetsträning osv.
Det blev kanske lite rörigt, och jag har inte heller läst igenom hela tråden för att se om någon redan har förklarat något liknande. Men förhoppningsvis ger det dig en ungefärlig bild av hur processen kan se ut.
