Citat:
Ursprungligen postat av
Haaaaag
"Varje gång: förundersökningssekretess" - Det är det ju i alla förundersökningar? Det är ju inte speciellt för sådana här fall!?
"Varje gång: föräldrar med advokater" - Vad spelar det för roll? Det är väl upp till var och en om man har en advokat som man konsulterar vid behov? Har man dessutom pengar (och är aktiv inom t ex näringslivet eller finansvärlden) så är det väl inte det minsta konstigt att man har en advokat man vänder sig till när detta behövs? Jag vill också tillägga att vi i detta fallet inte vet någonting om hur de misstänktas "urvalsprocess" kring försvarsadvokater gått till. Klart är iallafall att advokaterna är förordnade av domstolen - och att alltså inga privata förordnanden skett.
Välborne rådman och systemförvaltare Haaaaag, dina korrektioner är korrekta. Och jag tar dem. Förundersökningssekretess är standard. Advokaterna är förordnade av domstolen.
Men lägg märke till vad som händer: varje juridisk detalj i mitt inlägg kan rättas, och ändå upprepas slutresultatet varje gång. Det är inte ett misslyckande i det juridiska systemet. Det är ett kulturellt mönster som skyddar sig självt just genom att vara juridiskt oklanderligt.
Pennalism är inte ett brott, du har ju själv tydliggjort nålsögat. Det är ett reproduktionssystem. Det lär nästa generation vad tystnad är värd och vem hierarkin skyddar. Juridiken är uppenbarligen extremt korrekt i varje led, särskilt i dessa ärenden. Och ändå ser vi samma film igen.
Det är det som är poängen, att pennalism är inte kaos som skolan råkar tolerera. Det är ett pedagogiskt system med ett preciserat utfall: den som överlever som "tarm" har lärt sig att underkastelse är priset för tillhörighet. Den som sedan utövar pennalism som äldre elev har lärt sig att makt utövas genom kränkning och att systemet skyddar den som kränker, aldrig den som kränks.
Ryggraden plockas av metodiskt. De som behåller den bestraffas och får jobba med annat. Daniela Fielding slog larm på Lundsberg och betalade priset. Det var inte ett misstag. Det var etablerad kvalitetskontroll.
Systemet exporterar sedan den färdiga produkten till styrelsesalar, redaktioner och myndigheter. Där reproduceras exakt samma dynamik, fast utan strykjärn. Bara med budget, kontakter och förundersökningssekretess.
Samma mekanism, olika uniform. Inom polisen kallas det korpsanda. I det militära kallas det lojalitet uppåt. I domstolsväsendet kallas det kollegialitet och vilket värde man väljer att ge bevisen, då det uppenbarligen varierar från fall till fall. I partipolitiken kallas det disciplin. Och på internaten kallas det tradition. Förr i tiden använde man också utryck som "kamratfostran" och "kompanistryk".
Den som ser, tiger. Den som talar, försvinner. Den som överlever har förstått vad som gäller.
Och titta på tråden här. Över 300 inlägg. Petitesser på petitesser. Få eller ingen som ser helheten. Makten sover gott, medan utmanarna fastnar i kloaken och gräver ner sig i detaljer. Det är också ett mönster.
Det är inte ett misslyckande i systemet. Det är systemets grundkod.
Och som alltid, det här förväntas vi valboskap egentligen inte få insyn i.