Hur börjar en psykos? Lite info.

Jag vet en man som har psykos 24/7 året runt. Han vill inte ta medicin. Han är ett känt original där han bor. Han kan gå rakt ut i trafiken men tvångsvårdas inte, i alla fall inte ofta. Ibland kan man se honom lite mer redig, nyklippt och mer normal. Men snart är han tillbaka i lalaland.

Om du med detta menar när folk försöker psykosförklara människor utan psykos så kan jag kanske faktiskt hålla med dig.

så den med mest vetande är inte den med personliga erfarenheter, enligt dig, om detta ords vetenskap? (Till skillnad från "hittepå tyckande)

Snacka om flum alltså. Ta era vita skjortor på er och Skål för helvete

Jättebra initiativ! Bort med stigmat!

Däremot så kan man bli sjuk utan att ha en fullskalig psykos.

Man kan vara paranoid och samtidigt förföljd, förtalad osv men även i ett samtidigt psykiskt dåligt skick.

Det var mer det jag ville inflika. Samt att man inte måste bli manisk. Jag har själv varit dålig och ändå inte manisk med sömnlöshet osv men med paranoia och svårigheter att reglera ljud och ljusintryck normalt.

När jag är glad kan jag bli extremt glad på så vis att jag är mer uttrycksfull får svårare att hålla en röd tråd osv men det är ADHD hos mig.

Vid trauman har jag även blivit manisk tiden efteråt i det med att jag blivit hyperaktiv, slutat sova, börjat producera kreativt (vilket jag iofs kan göra av mig själv och antagligen hade kunnat göra oavbrutet såsom arbetsdagar om jag haft en god rutin). Skillnaden med trauman att jag aldrig haft paranoida känslupplevelser eller svårigheter med ljus och ljud som hur man nu ska uttrycka det, något som tvingar fram omdirigering av fokus.

Man kan ha differentialdiagnoser, och då ej psykossjukdom och ändå uppleva symptom som är av psykotisk karaktär. Man kan även uppleva psykotiska symptom utan att ha varken psykossjukdom eller differentialdiagnoser eller annan funktionsnedsättning.

Jag är t.ex extremt okänslig för sömnbrist och utvecklar inte psykotiska symptom såsom normalbefolkningen gör av sömnbrist.

Jag såg nyss ett klipp som också nämnde oförmåga att särskilja ansikten vid psykoser och jag har en sedan barn påtaglig oförmåga att vid stress särskilja ansikten trots att somliga fastnar mycket bra. Mitt eget ansikte kunde jag inte särskilja i spegel när jag gick omgiven av andra elever i skolan (vi hade speglar överallt i en skola). Nedsatt ansiktsigenkänning kan vara psykotiskt symptom men även stressrelaterat.

Var bor du? Eller kan du säga om det varit mycket viltolyckor där senaste veckan?

Alla är inte likadana. Bland det absolut värsta jag gjort var att söka vård då det blev en nedbrytande spiral baserat på hur psykoatrin systematiskt försöker vinkla sjukförklara och förvanska allt man uttrycker samtidigt som många inom vården faktiskt på allvar är inkompetenta samt har en tystnadskultur gällande vårdövergrepp.

Vi måste faktiskt få skratta åt eller uppleva det som spännande när hjärnan krisar.

Vi är måmga som skrattar åt det och måste fåmdet utrymme som behövs för att vi inte kan eller vill, bära skammen.

Det är sommdet med att vara utsatt för sexualbrott dller andra socialt skamliga upplevelser. Att bli knäpp när du inte kan välja det är en del av det. Men jag "valde" i mångt och mycket eftersom jag släppte kontrollen och för första gången i mitt liv tillät mog bli arg över allt jag upplevt, jag tillät mig slå sönder mina möbler och skriva på väggarna och uppträda avvikande när trycket inifrån var för högt. Jag spelade oavbrutet Linking Park.

https://youtu.be/Gd9OhYroLN0

Jag var tvungen att slå sönder bostaden, CD spelaren, tv:n eller vad som helst för att inte slå min syster med samma raseri efter ett liv jag tvingats leva med henne och resten av min "familj".

Förvirringen. Vad fan ska jag göra åt den då, jag valde inte? Kan bara erkänna den vilket jag måste göra för att jag inte kan bära skam.

Jag var antagligen fysiskt sjuk eller alkoholskadad av att förlora medvetandet för mycket. Kanske huvudskador av våld huvudet utsats för. Jag vet inte och jag bryr mog inte.

Den du opponerar dig emot beskriver också klart och tydligt det som att ligga i fosterställning.


Jag upplevde det som en jävligt skev upplevelse att sitta med psykospatienter och skrattade gott åt en del av det såsom när någon messiasliknande karl (han trodde att han var Messias också) trodde sig sett något komma direkt från helvetet till oss när han råkat se in i rummet där en nyanländ patient låg som aldrig var ut till oss och krävde oavbruten uppmärksamhet från all personal som fanns på natten. Givetvis hade jag medkänsla med de sjukare patienterna men det var lite som en film ändå, kämdes som Gökboet eller något annat. Psykiatrins låsta avdelningar för psykospatienter var liksom inte mitt normala vardagsrum. Och nej de fungerar definitivt inte som "man ska".

Eftersom jag jag kunde "välja" att bli sjuk, kunde jag välja att bli frisk men hjärnan snubblade på mig och det var lite spännande att börja se symbolik och felaktigt vinkla saker, jag förstod oavbrutet när hjärnan gjorde så då jag aldrig tappade verklighetsförankringen så kunde i samma stund som hjärnan försökte feltolk skratta för mig själv såsom när jag började tänka en episod att jag var utvald av Gud att predika godhet och bättring för människor. Minnet av hur rasande jag slagit sönder bostaden fick mig att skratta samtidigt åt de absurda känslorna och att jag inte "fick berätta något för att "de" alltid motarbetat Guds utvalda och att vi var en mängd människor över hela världen som hade uppdraget att predika".

Skräcken var istället det mest närvarande och den var förlamande, oavbruten och långvarig. Känslorna var lite trippande anar jag då jag aldrig tagit droger men kunde få en annorlunda verklighetskänsla av att bara gå i en trappa där ljuset tändes först efter var våning jag gick på, ljusprickar i tv-studion (om jag såg på tv) kunde fånga uppmärksamheten och det var extremt belastande att hjärnan hela tiden slutade fungera och försökte sammanfoga ett mönster av någpt som inte hade ett mönster t.ex störningar när jag lyssnade på musik varpå jag inte kunde bygga samman ny innebörd i orden där det skedde eftersom det ju var rappakalja men hjärnan försökte ändå.

Det var associativt och intressant samtidigt som minnet kunde klippas av vilket skapade alarmkaos om jag tappat något som t.ex fallit bakom elementet och då trodde det stulits eller någon kanske varit in och flyttat på det. Dock stals något ur mitt hem när sådana känslor försvunnit.

Det var lite som att vara fången i en hjärna som kämpade för att bryta helhetsbilden och fastna på detaljnivåer och istället tvinga fram någon poäng i det. Men det värsta var att min kropp iofs medicinutlöst, plötsligt började repetera exakt allt (kämdes det som) den upplevt. Caccinsprutor, beröringar, våldtäkter, kallsupar när man badat osv. Oavbrutet levde in kropp i det förgångna och tillfångatog mig. Jag som utsatts för sexualbrott levde också plötsligt i en våldtäkt som aldrig tog slut. Extremt obehagligt att hela tiden ha kroppsliga förnimmelser av sådant som faktiskt skett. Som jag säger, min hjärna kapade sig själv och tillfångatog mig.

Ingen annans berättelse, måste vara alla andras lik.
Skam? Vad tror du vi gör egentligen när vi berättar, skrattar och delar med oss?

Välkommenin i värmen, ta av dig skorna vid dörren och häng av dig skammen på kroken så går vi in.

https://youtu.be/eVTXPUF4Oz4?is=Lr3t56W9wInb_E6U

Tror inte att den som får en psykos fattar det förrän efteråt 🤷‍♂️ har själv haft en riktig neuros och jag slog sönder rutor på Frösön för jag trodde att jag var kidnappad av någon psyco familj åsså en liknande historia hände en gång i häktet efter en lång tids benz och GBL användande.

Psykos kan bero på bl.a. sömndeprevation, neurod3generativa sjukdomar, såsom demens, okontrollerade maniska faser vid bipolär sjukdom.

Det är tätt associerat till schizofreni, som är en autoimmun sjukdom som debuterar med psykos och sedan persisterar p.g.a autoimmuna skador i ffa hippocampusregionen i hjärnan.

Sjukdomen börjar med förändrad varseblivning, som kan yttra sig inom alla sinnen. Det är vanligt även förutom droginducerad med sömnstörning, ändrade dröm-mönster. Ett annat vanligt symptom är ändrad tidsuppfattning.

Haha, tack för en underhållande (sjuk) twist på ämnet och även dina insikter...

Heheee varsågod 🙂

(De borde aldrig ha släppt in mig där och det vet de också.)

Så du har faktacheckat MIN upplevelse av mitt eget liv och kommit fram till att jag har fel??? Så bra för dig då. Grötmyndigt värre

Bra trådstart.

Jag kan ibland bli riktigt jävla arg, föreställa mig scenarion där jag verbalt knullar den jag är arg på, planera hämnd, samla verktyg och dra dit. Dagen efter kan jag sen ha ångrat mig, bli givkild, uppskatta det jag har och knappt ens kunna identifiera mig med känslorna jag hade igår.
I mitt fall vet jag så gott som säkert att det beror på d vitamin. 10.000 IU räcker för att utlösa skiten och alla personer i livet som varit otrevliga mot mig kan flasha förbi som i ett fotoalbum som jag vill hämnas på.

Vet inte säkert om det är psykos men arga episoder av starka känsloutbrott i olika former.