Jag låg på golvet och sträckte ut mig, pojkvän la foten på mig när han gick förbi. La lite press och gick vidare. Lyssnade i sitt headset under hela tiden. När han gick över mig trodde jag att jag slog till byxorna i skrevet. Tydligen slog jag honom på kulorna, han sparkade min arm.
Efteråt förklarade jag att det absolut inte var meningen att skada han. Han såg på mig och svarade "nog" jag bad om ursäkt. Jag kände mig som ett hårdhänt efterblivet barn.
Han bad samtidigt aldrig om ursäkt.jag har inte kunnat möta hans blick ens än. Nu nattar jag barn, ligger och funderar, i andra relationer tror jag inte att mannen skulle sparka sin fru.
Jag låg på golvet och sträckte ut mig, pojkvän la foten på mig när han gick förbi. La lite press och gick vidare. Lyssnade i sitt headset under hela tiden. När han gick över mig trodde jag att jag slog till byxorna i skrevet. Tydligen slog jag honom på kulorna, han sparkade min arm.
Efteråt förklarade jag att det absolut inte var meningen att skada han. Han såg på mig och svarade "nog" jag bad om ursäkt. Jag kände mig som ett hårdhänt efterblivet barn.
Han bad samtidigt aldrig om ursäkt.jag har inte kunnat möta hans blick ens än. Nu nattar jag barn, ligger och funderar, i andra relationer tror jag inte att mannen skulle sparka sin fru.
Är det fel eller rimlig reaktion på händelsen?
Men herregud; väx upp. Båda!
Ni har barn. Skärp er.
Om han inte skadade dig och det var med glimten i ögat som han gav igen?
Ett litet missförstånd blandat med skoj?
En brottningsmatch får man räkna med lite då och då tänker jag.. iaf om man är tillsammans med mig