Ni med många styvföräldrar, har det påverkat er?

Min granne är 40 år och har 2 barn med sin första kille hon var med för 13 år sedan.
Nu gjorde hon slut med sin kille hon haft i 4 år men grejen är att detta var hennes tredje kille sedan hon fick barn.

Min mamma och pappa skiljdes när jag var 12 och min mammas nya man var en mycket bra styvpappa, men min grannes barn har alltså haft 3 olika styvpappor på typ 10 år.
Dessa ungar ser inte ut att må så bra ibland och den äldre av dom har jag sett umgåtts med långt äldre killar redan, så vad det blir av henne är inte så svårt att gissa, förmodligen utnyttjad oh nerknarkad redan inom några år.

Ni som haft flera olika styvfarsor under eran uppväxt, hur har det varit?
Var er mamma en bra mamma?
Var hon normal eller hade hon psykiska problem?

Att ha så många nya killar efter man fått barn tycker jag säger rätt mycket om personen.

Jag minns fem personer från samhället jag växte upp i som inte lever idag, den förste dog när han var 19 och den senaste dog när han var 31. Alla bodde med en ensamstående morsa, vissa av morsorna skiftade partner som den du beskriver.
Alla mina vänner dog i antingen överdos av droger eller alkohol tillsammans med receptbelagda mediciner.

Är din uppfattning att deras död är kopplad till att deras mödrar till del hade nya partners? Eller är det kopplat till miljön, det låter som att det var ett tufft område, kanske kriminellt och mycket droger i omlopp? Är skulden deras egen, eller är det mamman eller deras partners som skall skyllas?

Det är onekligen ett intressant samband att alla fem som dog hade detta gemensamt.
En idyll faktiskt, ett samhälle på 5000 invånare, blandat villa och radhusområde med extremt få blattar.
Det är något jag ofta funderar på.

Nu har mina föräldrar förvisso alltid varit gifta så jag har inga styvföräldrar. Men jag undrar varför du tror att man måste bli utnyttjad och nedknarkad för att man har haft styvpappor? Det må finnas ett samband mellan avsaknad av fadersfigur och tragedier i livet, men det är fortfarande mycket sällan som det blir så, nästan alla blir normala.

Sen tycker jag också att det låter mycket osunt för hela familjen att ha en mamma som ska vara tillsammans med någon som hon inte vill, eller vara ensam (det som du förespråkar). Att mamman ska vara olycklig på det sättet lär drabba familjen värre än att hon byter pojkvänner ofta.

Jag tror inte att man ser på sin mammas pojkvän som en styvpappa förrän efter många många år tillsammans, man ser det nog mer som mammas pojkvän helt enkelt. Därför är det nog inte särskilt dramatiskt om han då en dag försvinner från den rollen.

Tror det är ett fruktansvärt trauma att växa upp med bara sin mamma, och ens pappa är frånvarande.

Kolla på negrerna i USA. De flesta har aldrig träffat sin pappa, och växer upp som kaozare med noll impulskontroll. Finns studier på det där, att majoriteten av alla svarta i fängelse i USA växte upp med en ensamstående mor.

Så förmodligen är det inte bra i Sverige med en frånvarande far och en mor som byter snubbe oftare än vissa byter kallingar.

Det har det säkert.
Jag är 58 nu och jag är hellre själv än i ett förhållande

Vad säger det menar du?
Att hon är människa

Kan bara hålla med:
Har några bekanta som har haft din beskrivning.
En klasskompis som växte upp med sin mor (Som var 17 när kompisen föddes), det var olika karar där varje gång man besökte henne och hon hade 2 halvsyskon med olika föräldrar. Vi gick i samma klass från förskola till 9an: Var nog några dussin karlar som gick igenom där.
Klasskompisen gjorde samma resa blev mamma vid 18 när jag träffade henne då i 30års åldern hade hon 3 barn med olika föräldrar och både den äldste och yngsta var omhändertagna .
Sett liknande tendenser med andra.
Mina föräldrar har nu varit ihop över 60år, storasyrran och jag firar snart 40år med våra partners och lillsyrran gick isär efter 30år då bägge barnen flyttat ut till eget.
Så jag är övertygad om att det påverkat barnen om föräldrarna har bytt partners ofta under uppväxten.

Att hon har svårt att ha en bra relation eller hitta rätt killar, men hon har nog svårt också att hålla fittan i styr då hon tänker mer på dom än på barnen om hon ständigt måste ha en kuk i sig, det är vad det säger.
Finns hur många kvinnor som helst som klarar sig utan en man, speciellt idag när kvinnor tjänar pengar och får bidrag.

Jag förstod att det är din våta dröm att kvinnor ska förneka sig själva närhet och kärlek.

Nästan alla blir normala, har du statistik och fakta på det?
Jag tror snarare tvärtom när det gäller tjejer, att många INTE blir normala.
Törs nästan garantera dig att de flesta kvinnor som säljer sex har haft en dålig relation med sin pappa, ingen pappa alls eller en styvpappa som knullat dom.

Jag vet att det finns många bra styvpappor, men jag vet också att det finns många dåliga styvpappor som våldför sig på barnen eller har en dålig relation med dom just för att barnen inte är hans riktiga.
Om det finns nån statistik på detta så är det bara ta fram för det hade varit intressant att läsa.

Ser man det verkligen som mammas pojkvän om han bor i samma hus, sköter mycket av det praktiska som att fixa bilen, betala för saker man behöver, man firar jul och reser tillsammans, han hämtar en på träningarna och allt som en vanlig farsa gör?
Jag såg min styvpappa som en pappa även om han inte var min egen så ställde han upp för mig och mamma på alla sätt.
Hade han försvunnit ur mitt liv när jag var typ 16 hade jag blivit otroligt ledsen.
En bra man i huset gör att det känns säkrare på nåt sätt tycker jag.

Minns en gång vi hade problem med en granne och min styvpappa gick och sa till honom på skarpen, min mamma hade förmodligen inte vågat.
En annan hade min moped gått sönder utanför stan och min styvpappa kom dit och fixade den på nån timme, han bara kollade på den lite, sen åkte han in till stan och köpte nytt tändstift och då gick moppen igen.