Citat:
Ursprungligen postat av
alexxanderhamilton
Jag går inklämm ofta med mina bröders flickvänner då jag tycker de är pengafixerade, egoistiska, ointressanta, obegåvade. Samtidigt, tycket jag folk runtomkring sällan håller måttet - vilket gör att jag till slut tvingas bryta kontakten med folk. Det landar alltid i en besvikelse - varje kontakt med människor. Är det mig eller dom det är fel på? Har jag orimliga förväntningar på alla? Borde jag inte ha några dörväbtningar alls? Hur ränker ni?
Antagligen dig. Dina bröder har ju aktivt valt att vara ihop med dom här tjejerna eller hur? Du får lita på att dom har mer insikt än dig.
Jag blir väldigt sällan besviken på folk. Vi är alla ungefär likadana, litet rädda, litet självgoda, och överlag förvirrade människor som försöker på bästa möjliga sätt göra allting mer förståeligt. Folk ljuger inte för att dom tror sig vara slugare än dig, utan för att dom är rädda.
Jag har haft en OFANTLIG tur att ha vänner, och en make, som är genuint för bra för mig. Dom är smarta, snälla, roliga och insiktsfulla. Så mycket så att jag ibland känner mig rätt röten i närheten av dom. Men det hade jag ju inte vetat om jag inte gav dom chansen att visa sig inför mig?
Om du och jag hade träffats över en öl, hur hade du mött mig? Hade du tänkt "den där jävla vänsterbögen som inte kan sluta prata om kulturhistoria han är en jävla råtta" eller hade du tagit dig några sekunder till för att inse att "den där jävla vänsterbögen som inte kan sluta prata om kulturhistoria är innerst inne rätt snäll - även om han pratar för mycket". Det är det där lilla ljuset, den punkten där man ser både sig själv och den man pratar med som människor, svaga, rädda, litet självgoda och överlag förvirrade som gör att man kan förbise alla dom där nackdelarna alla har.
I min erfarenhet vill 99.9% av alla människor en väl. Om man låter dom där sista 0.1%en att diktera och definiera sin verklighet så har dom ju vunnit?
Snacka med dina brorsor. Prata med dom om hur dom mår, försök hitta skoj saker ni kan göra ihop.