Polyamorös man, ask me anything!

Lustigt då många av oss inte tror att det funkar att ta hand om fyra olika kärleksrelationer även för psykiskt stabila.

Känns som att polyamorösa förhållanden är dömda att misslyckas från början för man fokuserar på så många. Man lär inte känna personen från grunden utan man har... flera som man är ytliga med. Som du skrev i ditt öppningstal har du haft mängder med relationer som kommit och gått, det är ju ett bevis på att inget varit genuint.

Det blir liksom samma sak som med vänner, har man 1-3 nära vänner så brukar dom relationerna fungera bättre än att försöka ha 40 flyktiga polare.

Då har jag mer förståelse för swingers som valt att dela sitt liv med en person men träffar ibland andra bara för att ha sex med. Då är dom själsligt exklusiva men låter köttets lustar få utlopp ibland. Polyamorösa däremot känns som vilsna individer som inte riktigt vet vad dom vill, så dom har flera andra dom lajvar förhållanden med för stunden när någon av dom andra partnerna inte passar deras känsla för stunden.

Rätta mig om jag har fel, men när du träffar en ny partner så blir du inte 100% förälskad i den nya under ett par veckors tid och nästan glömmer bort dom andra? När nyförälskelsen sen lagt sig (vilket den alltid gör) så återgår ni till era gamla trygga relationer och fortsätter med ni nu ägnar er åt.

Hej
Vensterneven

Hur bor de polysar som du känner?

Singelboende i egen bostad
En grupp med 6 partners
Med en kärleks partner
Som en Svensson med villa vovve två barn o fru... eller
Hur ser det ut bland dina kärlekar plus övriga vänner i denna polyvärld

Hur har du valt att bo

Är det verkligen kärlek? Det är ändå stor skillnad på kärlek, attraktion och lust. Är det mer drivet v attraktion kanske?

Sedan undrar jag hur detta kan fungera på sikt, för en stor del i en parrelation är lojalitet.
Har du barn med någon uppstår en lojalitet till familjen som inte går att jämföra med att man tycker om någon. Blod är tjockare än vatten osv.

Jag funderar också på hur det blir i längden, när man kanske behöver hjälp eller blivit gammal. Kommer polyamorösa då träffa någon annan och så står man där själv? Har svårt att se hur en grupp skulle kunna fungera på samma sätt som en djup relation med en människa.

Jag blir mest nyfiken på vilka trauman du har upplevt, som gör att du inte vågar ha en riktig kärleksrelation?

Hur resonerar du kring att skaffa barn till en såpass osund - för barn - situation?

Är det intellektuella insikter - inte skadad anknytning - som har fått dig att välja bort monogami?

Haha, ja, det är lite lustigt.
Psykiskt stabila borde inte ha några större problem med det, så jag förstår verkligen inte varför ni tror det skulle vara så svårt?

Jag har fyra riktiga kärleksrelationer.

På vilket sätt menar du att det är osunt för ett barn att ha fler vuxna omkring sig som uppfostrar stöttar och hjälper barnet?

Jag förstår inte varför du tror att det är nåt fel på min förmåga att knyta an till människor? Jag tycker jag har vart rätt tydlig med att jag knytit an till fler människor än de flesta gör?

Det funkar väl kanske för några få för att man intalar sig själv att det ska funka.
Sen är ju frågan varför du tror att du behöver fyra kärleksrelationer för att fungera som människa.
Är du så pass tom inombords att du behöver fyllas av andra?

Nu ska vi se vad som händer om jag tar någons långa svar och klipper / klistrar quote bracketarna lite grann. Hoppas det blir snyftning tydligt det jag skriver.


Jag var kanske otydlig, jag har haft många ytliga relationer som varat länge, ytliga relationer som varat en kort tid, djupa relationer som varat länge och djupa relationer som varat en kort tid…
Längden på relationerna är inte avgörande för att de ska vara betydelsefulla.

Och även om jag föredrar djupare relationer än ytliga så ser jag inget fel med ytliga relationer som man har främst för sexets skull, eller för att se på film ihop eller vad man nu vill göra med varandra…

Jag vill poängtera att de 4 kärleksrelationer jag har just nu är alla fyra väldigt djupa relationer, med människor jag säkert skulle mörda för om det behövdes (det behövs tack och lov inte)

Trots att relationers längd inte är viktig för mig så verkar den vara viktig för dig så… en tjej har jag vart ihop med i 16 år, killen i 10 år, nästa tjej 8 år, och sista tjejen 2 år… på ett ungefär, jag har lite svårt med tidsuppfattning.



Har du prövat att ha 40 nära vänner istället för att ha 40 flyktiga polare?



Känner du många swingers eller polyamorösa?
Jag känner inte jättemånga swingers, men de få jag känner är både polysar och swingers, så det ena utesluter inte det andra.
Det stämmer säkert det du säger att de flesta swingers är ”själsligt monogama” , jag har ingen vidare koll där, får jag medge.




Nej, där har du fel, jag glömmer inte mina andra älsklingar bara för att jag kärar ner mig i någon ny.

Däremot så kan nyförälskelsen ibland övergå till ingen förälskelse alls, vilket såklart är tråkigt, men så är det ibland. Ännu tråkigare när detta händer bara en person i förhållandet.

😂 så jävla otrevlig, hur orkar du med dig själv?

Ja, det funkar för några få. Jag har prövat vara monogam första halvan av mitt liv, det funkade absolut inte. Säkert jättebra med monogami för de människor det funkar för, precis som alla andra som kan och vill leva efter de starkaste normerna, men jag som inte kan det låter helt enkelt bli.

Jag känner mig inte som att jag är tom inombords. Jag känner mig väldigt tillfreds med att jag kan utrycka känslor för människor jag tycker om, extremt lyckligt lottad att några tycker om mig också.

Jag bor med en partner och ett barn.
Partnern jag bor med har ytterligare en partner som bor en bit bort. Två av mina andra partners bor i lägenheter i samma stad som jag, med varsin ytterligare sambo. En partner bor i en grannstad och bor ensam.

Det blir lite meckigt med logistik och planering och så för att ge sambo utrymme att träffa sin partner här hemma, eller ge mig utrymme att ha en Annan partner här då och då. Speciellt meckigt blir det att få barnet att vara någon annanstans när jag eller sambon vill ha lägenheten för oss själv.
Men det är ganska enkla praktiska problem som ofta går att lösa, och när demonteringen går att lösa får man skjuta upp dejter till senare helt enkelt.

Det finns polysar som lever mer än två vuxna tillsammans, men det hade nog inte passat mig, helt enkelt.

Ja, det är verkligen kärlek. Du har rätt i att det är stor skillnad på kärlek attraktion och lust, och de fyra relationer jag har nu är drivna av kärlek. Jag har haft relationer tidigare som drivits mer av lust och kåtma men just nu har jag inga sådana.



Varför tror du att det är svårare att vara lojal mot fyra människor istället för en?
Om det var fyra människor med extremt olika livsåskådning kan jag tänka mig att det kanske hade vart svårt, men man blir väl inte ihop med människor man inte är kompatibel med?

”Blod är tjockare än vatten” är ett gammalt bullshitutryck som folk tar till för att tvinga en släkting att vara lojal mot dom fastän de kanske inte vill.
Jag är lojal mot människor som är viktiga för mig, om de är släkt med mig eller inte är absolut oviktigt för mig.
Med det sagt, mitt barn kommer jag såklart aldrig förråda…




Jag förstår inte varför jag skulle bli ensam om man partner träffar en till partner när jag blir så gammal att jag behöver hjälp?
Min partner kommer inte lämna mig bara för att den blir nykär i någon annan. Det är ett påfund av monogama.

Bara för att dubbar svårt att se hur en grupprelation kan fungera lika bra som en monogam relation så betyder segnande att det inte går.
För mig går det bevisligen alldeles utmärkt.
Och bara för att det går bra för mig så betyder det såklart inte att det måstengå bra för alla människor, såklart.