Får alldeles för mycket medicin utskrivet

Och nu känner jag att inget fungerar längre.
Av en och samma läkare så får jag 80mg extended release oxy om dagen plus 4st fastverkande 20mg. Jag får också tramdol fullt set, kodein om jag frågar och även lyrica.
Jag är även fast i benso (4mg clonazepam om dagen).

Jag känner inte att läkaren kan hjälpa mig, föreställ er själva någon som skriver ut så mycket, och säger jag till honom att jag börjat få problem så får jag aldrig någon kontrollerad substans utskriven igen. För många låter detta kanske som paradiset men för mig är det inte särskilt kul. Jag sa bara till läkaren att jag hade allmänt smärta och så fick jag all medicin direkt.

En annan sak värt att notera är att jag känner knappt något efter någon medicin längre, och jag känner mig helt slut om dagarna, får inte jobb gjort.
Jag har gått på oxy i ungefär 2 år, 80mg extended i 1 år.

Jag vet att det finns trådar om allt på FB men jag ber om råd som någon som är "torsk" på allt. Om något är positivt så är det väl att jag aldrig ökat doserna även om det säkert hjälpt. Jag har gabapentin hemma som jag läst kan hjälpa med några av de värsta smärtorna i början.

Någon som känner igen sig? Någon skrev att jag ska börja ta hälften av oxytabeletterna, dela på halvan. Sen gabapen om det är tufft. Vad säger ni? Att knappt få någon jobb gjort trots jag går på allt detta (låg motivation) gör att jag kan bli av med mitt slappa jobb från hemmet som jag inte vill...

Ber om ursäkt om jag tar lite plats här. All hjälp uppskattas. Beroendekliniker etc är inte ett alternativ.
37 år, man. Måste resetta hjärnans dopamin på egen hand. Tack.

Dra ner på det själv, vet att det inte är tvärlätt då du går på de doserna men i längden kommer du en ful dag att få gå cold tuky då du får en annan läkare.

Morsan fick 60mg/dag lång och kortidsverkande. De slutade också fungera, på slutet hade hon lika ont i alla fall. Skiteriet pajade totalt för henne, antingen sket hon inte på en vecka eller så sket hon ner sig när hon tog det där laxerande pulvret.

Testa ta bort en av tabletterna själv utan att säga något till läkaren och ta två Ipren i stället. Enligt morsan hjälpte de bättre (hon var ju tillvand på oxy) Hennes läkare avrådde starkt Ipren, minns inte varför, mamma var väldigt gammal.

Som lekman så låter det som att din läkare inte är helt seriös, eller iaf baserat på hur du tror han kommer agera. Om du får problem så är det väl relevant att utveckla vari problemen ligger.

Att du utvecklar ett beroende är väl något som ligger i medicinens natur, det är inte något som är ett problem kopplat till dig. Låter man någon gå på morfin en längre tid så blir man beroende helt enkelt och där får man helt enkelt göra en avvägning mellan risk och nytta. Så länge man kan hålla sig till rätt dosering så tänker jag att det är kontrollerbart.

Men här är också viktikt att man har en läkare som är seriös. Om du går på dosering baserad på att du byggt upp ett beroende också så låter det inte rimligt att bara ta bort medicinen. Det kan behöva trappas ned på ett kontrollerat sätt.

Sen är ju frågan om det är motiverat att du har den medicinen. Tycker du själv att du har en diagnos som motiverar att man långtids-använder morfin? Eller är det mer en typ av läkare som skriver ut det bara för att du ber om det?


Låter lite motsägande, du säger att du inte känner något längre och att du är helt slut om dagarna. Det låter ju som att de har dels den önskade effekten - att du knappt känner något. Eller du kanske menar att den inte har effekt? Någon effekt har den då du ju känner dig helt slut - det är väl en känd bieffekt av medicinen (om det nu inte är det man tar medicinen för).

Viljen fruktasvärd rävsax. Jävla läkare!!!

Alla vet väl att man inte äter benso dagligen - eller?

All kärlek till dig ❤️ tänk nu på att du har ETT liv, och gör det bästa av det!

Läkare ska man aldrig lita på.

Hade en anhörig i liknande situation.

Du har tydligt beskrivit hur livet ser ut just nu med medicinerna.
Får jag lov att fråga hur du hamnade i den här situationen?


Inget du behöver be om ursäkt för. Starkt av dig att våga fråga efter hjälp.

”When the drugs don’t work, it only makes it worse”. Du är beroende. Det är ett helvete att sluta med medicin, speciellt mot smärta men det är värt det i längden. Använd 10% metoden där du slutat med 10% av medicinen och står på den dosen i en månad eller tills du inte känner av ändringarna sen forstsätter du trappa ner på det sättet. Sakta sakta sakta för annars kan du riskera mer problem och behov av att öka eller må betydligt sämre. Börja fysioterapi hos nån som är specialiserad i just dom smärtorna och ev arbetsterapeut så du klarar vardagen. Självklart borde du göra detta i samband med läkare men dom brukar oftast vilja trappa ut mkt snabbare vilket inte är bra för varken kropp eller psyke.

Att trappa ned oxy tror jag inte ett skit på, där kan du gå cold turkey, det är hemskt några dagar sen släpper det.
Benzon kan vara livsfarlig att sluta tvärt med så där behöver du antingen trappa ner eller få hjälp.

Men det låter lite som att du inte vill ha hjälp / fortsätta knarka?

du kan ju sälja skiten istället för att göra dig av med dina recept

Instämmer. Oxy och Tramadol har jag gått cold turkey på. Det är en "Hell Week" när man mår rätt genomuselt på alla sätt möjliga, men sen släpper det och har man bara viljan och viljestyrkan så tar man sig igenom det.

Av hans text så utläser man ju att han är en slav under substanserna och har insett problemet - vilket är väldigt starkt. Men samtidigt så känner jag detsamma som du, att viljan att sluta ändå inte riktigt finns där...

Men ni som har gått cold turkey, hade ni verkligen tagit opiater dagligen i två år och på höga doser?

Har också gått cold turkey och mått dåligt i typ 10 dagar, sen var det över. Men det betyder ju att receptorerna inte är helt desensitiserade. Men det var inte i närheten av dagligt bruk i två år, snarare ett par månader. Vi ska även komma ihåg att TS började ta det för smärta, och den smärtan kommer antagligen komma tillbaka värre än vad det var innan.

Jag skulle ha testat att trappa ner själv, kruxet här är bara att då har du ett överflöd av mediciner och vi vet nog alla att det är väldigt lätt hänt att ta lite extra en dag för att man ha varit så duktig, och så slutar det med att man nallar på sitt förråd tills man är beroende av ännu högre doser.

Så du lär lösa så att du inte har överflödet kvar, sälja är väl en väg, eller kasta det.

Första gången var på maxdos (mer därtill) i 4-5 år. Där tog jag ett beslut att nu är det nog - annars går jag under. Det var jobbigt men nu väldigt många år efter är jag tacksam för mitt pannben och envishet; sisu.

Hur känns det idag då? Jag har inte rört opiater på 4 år och suget är fortfarande där, skulle någon erbjuda mig så hade jag nog inte tackat nej, men söker inte aktivt efter det.