Varför kan inte Centerpartiet samarbeta med SD?

Som svar på TS fråga:
Det är för att dom är kärringar i C, punkt.

Företagare, kvinnor eller inte, bryr sig om att samhället fungerar. De skulle aldrig rösta (C).

Det (C) företräder är kvinnliga akademiker i storstad som jobbar inom statliga myndigheter med saker som kommunikation, hållbarhetsstrategi, etc. De måste vara utbildade och anse sig lite finare och mer sofistikerade än andra, samtidigt som de har tillräckligt hög lön för att bo på betryggande avstånd från mångkulturen...

Det var välkänt innan krigsslutet precis vad Nazisterna var för regim. Ingen välutbildad i något europeiskt land hade minsta tvivel. I Sverige gavs exampelvis Arvid Fredborgs bok "Bakom Stålvallen" ut 1943.

I Sverige hade både (S) och (C) täta kontakter med Nazi-tyskland och de gillade vad de såg där. Så mycket att de kopierade mycket av retoriken och skapade Folkhems tanken. Svenska (S) drev ju också tvångssteriliseringar i statlig regi så sent som att Stefan Löfven gick med i ett parti som fortfarande hade det som fastlagd politik. Det är inte överspelade historia...

Och hennes beskyddare och möjliggörare Maud "Nuon" Olofsson, sämsta ministern någonsin?
Undrar hur många miljarder som dessa två har kostat och kommer att kosta Sverige.
Känns som både Maudan och Annie har studerat samtliga politiska ideologier och därefter tagit de sämsta delarna från varje ideologi och destillerat det till ett eget hembryggt program för sämsta möjliga bakfylla.

Jo, det var ju det jag också skrev. Men steget att utifrån historiska fakta försöka smeta på nazism i dagens S och C känns aningen krystat. Till skillnad från att göra detsamma på SD som är direkt sprungna ur nynazistiska led i närtid.

Min poäng var att det blir missvisande att via historiska relationer till nazismen sätta någon sorts likhetstecken mellan någon av dagens övriga partier och SD.

Det vet jag inte. Poängen man får från historien här är att Nazism fungerar. Det gäller bara att inse vad det var som skiljde nazisterna från tidigare socialdemokrater. Det som Hitler framförallt insåg var att tidigare varianter av socialism fungerade och skapade sammanhållning inom arbetarklassen och lojalitet från samma grupp mot stat och politik. Problemet var bara att i ett modernt och progressivt samhälle (som Tyskland var) så är det en välmående medelklass som bär upp samhället.

Den politiska innovationen blir då att rikta om socialismen från att gynna fattiga arbetare till att fokusera på att lyfta bättre betalda arbetare till att bli välmående medelklass. Socialismen får då en större bas och politiken syftar till att medelklassen skall bli lojala mot partiet snarare än att arbetarna skall vara det. Det är medelklassen som skall vara förmånstagare för omfördelningen.

Det är precis med samma politik som Tage Erlander lyckades göra (S) till samhällsbärande 45% parti. Det är precis detta som dagens (S) längtar tillbaka till med sin Folkhemsromantik.

Problemet med att bygga Socialism på en bred medelklass är att de grupper som blir kvar är för små för att kunna betala för omfördelningen. De riktigt rika är för få och dessutom är fattiga riktigt dyra att ta hand om. Att ta hand om en narkoman kostar lika mycket som nya villor till flera medelklass familjer. Det gör att projektet kör fast rätt snabbt och det enda man kan göra för att få fart på projektet är att avgränsa sig nedåt och helt enkelt låta vissa skylla sig själva. Det hände i både Tyskland och Sverige.

I Sverige är det fortfarande aktuellt eftersom (S) i retoriken fortfarande längtar tillbaka. De vill alltså börja om och återstarta precis samma politik igen. Trots att den kört fast tidigare och alla vet att den kommer att köra fast på precis samma sätt igen om de försöker.

CP är inte vänster. De är mer höger än SD.
Bara i fråga om invandring är CP mer vänster än SD.

Men konstigt att invandring är en höger-vänster fråga där låg invandring ses som höger.
Hög invandring är bra för kapitalisterna och borde gillas av högern.

Det beror helt på vad vi lägger i ordet "höger"!

Det komiska är att alla socialister har haft för vana att kalla nationalsocialister och fascister för extremhöger, trots att båda grupper är extremt statligt fixerade där det privata näringslivet tvingas in under planekonomi med bibehållen privat äganderätt, d.v.s. de båda hade socialistiska ådror.

Under kalla kriget blev det alla socialisters "nödlösning" att använda epitetet "fascister" för alla de ville peka ut som "högerextrema" trots att de visste om deras fäbless för drag av planekonomi, stat och socialism i vissa aspekter.

Den ekonomiska nyliberalismen är den extrema mitten, där allt är tillåtet, gränserna är vidöppna och barn kan säljas till allt och alla, speciellt peddon inom C. Högern idag är konservativ, där drag av socialkonservatism blandas med marknadsekonomiskt tänkande, d.v.s. pragmatism och traditionella värderingar.

C och SD har vare sig gemensamma värderingar, d.v.s. extrem mitt och traditionell höger, och de för också skilda ekonomiska lösningar där C vill översvämma landet med blattar i syfte att knäcka facken och dumpa lönerna samt möjliggöra ren desperation hos familjer som tvingas sälja sina organ och barn till en C-pedofil.

SD för en balanserad politik med hänsyn taget till sina arbetarväljare, men samtidigt en modest privataekonomisk politik med hänsyn taget till företagare och behov av förutsättningar för industri, d.v.s. billig energi och pragmatiskt tänk kring idiotiska klimatregleringar. C är helt off!

C vill ta hit 40 miljoner indier. Det vill inte SD. Svårare än så är det inte.

Nazisterna försökte inte skapa ett socialistiskt samhälle i den klassiska bemärkelsen - dvs den politiska vägen fram till en utopisk kommunism. Den kommunistiska devisen "Efter var och en efter förmåga, till var och en efter behov" är gångbar i ett sådant samhällsbygge, men kan appilleras på de flesta samhällen som vill ta hand om och finnas till för alla sina medborgare.

Den kommunistiska utopin förutsätter en världsomfattande ordning (därav de olika internationalerna) och är således direkta motståndare till den nationalistiska grundiden.

Tysklands samhällsbygge var knappast ett socialistiskt projekt (namnet till trots), till skillnad från de socialdemokratins samhällsbygge. En stor del av hela den politiska kärnan/människosynen i NDP gick ju stick i stäv och går fortfarande stick i stäv med både dåvarande och nuvarande socialdemokratins vilja till att skapa ett inkluderande samhälle.

Där man konsekvent rangordnade människor inte bara utifrån ett rasbiologiskt perspektiv där man tillskrev vissa "människoraser" högre status/bättre egenskaper utan även inom den egna befolkningen (diverse psykiskt sjuka, intellektuellt och/eller fysiskt funktionsnedsatta avrättades ju också i lägren, pga av samma idealbild av den "rena/upphöjda/idealiska" ariern.

efterledet (-socialism) i nationalsocialismen ska nog mer ses som ett sätt att kalla sig något för tiden "gångbart", ungefär som många partier idag använder sig av efterledet (-demokraterna) för att via namnet rättfärdiga en plats på den politiska scenen.

SD är idag för Sverige vad dåtidens tyska nazister var för Tyskland. Starkt nationalistiska. Lag och Ordning. Auktoritärt ledarskap. Viktigt att definiera Svenskhet. Idealiserar "riktiga" Svenskar/Svenskhet. Har en tydlig yttre och inre fiende. (I varje muslim) De drömmer i mångt och mycket om samma slags idealsamhälle som Hitler en gång gjorde.

Inget annat parti i riksdagen kan sägas dela den drömbilden.