Föreställ dig att Judas Iscariot istället hade hetat David Iscariot eller Farisa Iscariot och kanske därtill hade börjat "fila på" en ny Bibel-variant".
Hade det gjort någon skillnad för hans livsöde?
Fast nu hette han ju, enl. tänkt säkra källor, just Judas i förnamn, vilket ger en negativ klang åt alla med det förnamnet och även åt alla boende i Judéen, i Kanaans land.
Det ser alls inte bra ut!
Därför pågår det, till synes, ändlösa kriget mellan Israel och Palestina, där båda parter söker fel syndabock, p.g.a. feltolkningar.
Det andas historierevisionism och antisemitism, p.g.a. romare eller suspekta skriftställare, med illvilligt uppsåt.
Därefter har den tesen, om Judas Iscariots namn, som Jesu Kristi (enda) förrädare, okritiskt spridit sig nedåt genom generationerna, för att i princip smutskasta all judendom och kristendom.
Romarriket gick väl trots allt under och det med rätta, även om det tog ett tag?
Jag fann detta:
Hade det gjort någon skillnad för hans livsöde?
Fast nu hette han ju, enl. tänkt säkra källor, just Judas i förnamn, vilket ger en negativ klang åt alla med det förnamnet och även åt alla boende i Judéen, i Kanaans land.
Det ser alls inte bra ut!
Därför pågår det, till synes, ändlösa kriget mellan Israel och Palestina, där båda parter söker fel syndabock, p.g.a. feltolkningar.
Det andas historierevisionism och antisemitism, p.g.a. romare eller suspekta skriftställare, med illvilligt uppsåt.
Därefter har den tesen, om Judas Iscariots namn, som Jesu Kristi (enda) förrädare, okritiskt spridit sig nedåt genom generationerna, för att i princip smutskasta all judendom och kristendom.
Romarriket gick väl trots allt under och det med rätta, även om det tog ett tag?
Jag fann detta:
Citat:
.
JUDAS jɯ3das2, äv. 40, m. Anm. Förr användes ordet äv. med lat. böjning: gen. Judæ HbTrädg. 6: 150 (1876; i uttr. Judæ silfverpenning), ack. Judam Luk. 6: 16 (NT 1526), Spegel Pass. 212 (c. 1680).
Etymologi
namn på den av Jesus' lärjungar (med tillnamnet Iskariot) som för trettio silverpänningar förrådde Jesus. — särsk. i bildl. l. överförd anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 199 ff. (1901)).
a) [jfr t. judas-silberlinge] i uttr. Judas' silverpänningar (l. -pänning), namn på växt av släktet Lunaria Lin., särsk. arten Lunaria biennis Mönch, vars frukter med de kvarstående skiljeväggarna till form o. färg likna (silver)mynt. Fries SystBot. 133 (1891). BonnierKL 7: 853 (1925).
b) om person som i ett l. annat avseende liknar Judas.
α) om förrädare, falsk o. trolös person o. d. Krook Heldvaderus 1: 97 (1674). Jag är ingen orm och Judas. Karlfeldt FridPoesi 192 (1902).
β) (föga br.) om girig l. oärlig person; äv. om procentare; äv. [jfr Joh. 12: 6] i uttr. Judas med pungen. Bellman SSkr. 4: 83 (1794). När Judas med pungen ej mer ger förskott. CFDahlgren 1: 118 (1829). Dalin (1852). jfr SNÅL-JUDAS.
Ssgr: A (†): (jfr b β) JUDA-PUNG. [jfr t. judasbeutel] om pänningpung med orättfånget innehåll; i överförd anv. Borg Luther 2: 368 (1753).
B: (jfr b α) JUDAS-KYSS. (judas- 1587 (ss. två ord), 1838 osv. judasse 1558 (ss. två ord). judæ- 1783—1834. jude- 1621 (ss. två ord)—1846) [med hänsyftning på den evangeliska berättelsen (Mat. 26: 49, Luk. 22: 47) att Judas förrådde Jesus med en kyss] dels om falsk kyss, dels allmännare, om falsk, svekfull vänskapsbetygelse. Svart Gensv. F 1 a (1558). Se'n vi (dvs. svenskar o. ryssar) gifvit hvarannan Judækyssar till höger och venster. Tegnér Armfelt 1: 75 (cit. fr. 1783; om värkliga kyssar). En Judaskyss af eld. Berg Krig. 47 (1915; bildl., om skott). —
-KÖRSBÄR. [ombildning av JUDE-KÖRSBÄR] (†) judekörsbär (se d. o. 1). ApotT 1698, s. 30. Därs. 1739, s. 31. —
-LIND. [jfr -TRÄD] bot. judasträd. HbTrädg. 5: 44 (1874). Rosenius Himmelstr. 225 (1903). —
(jfr b α) -PÄNNING. i sht i pl., bildl., om betalning för förräderi l. annat svek. Topelius Fält. 4: 118 (1864). Heidenstam Folkung. 2: 70 (1907). —
-STYCKE. (judas- 1558 (ss. två ord). judasse 1558 (ss. två ord)) (†) gärning som liknar den som Judas förövade. Svart Gensv. E 3 a (1558). Därs. H 2 a. —
-TRÄD. (judas- 1815 (ss. två ord), 1874 osv. jude 1685 (ss. två ord)) [jfr d. judastræ, t. judasbaum, eng. judas-tree. Enligt folktron hängde sig Judas i ett träd av detta slag] bot. träd av släktet Cercis Lin., särsk. arten Cercis siliquastrum Lin.; jfr -LIND. Rudbeck HortBot. 12 (1685). Synnerberg (1815). Fries SystBot. 92 (1891). Det ”judasträd”, Cercis, som bekläder en stor muryta i Botaniska trädgården (i Lund) med den vackraste skära sammetstapet. EHTegnér i 1LundagKron. 459 (1918). —
-ÖRA. (judas- 1659 osv. judæ (i bet. 1) 1684 (ss. två ord). jude- (i bet. 1) 1785—1879)
1) [jfr d. judasøre, holl. judasoor, ävensom t. judasschwamm; efter mlat. auricula Judæ. Namnet syftar på fruktkropparnas öronliknande utseende o. på att Judas enl. vissa folksägner skulle ha hängt sig i en fläder] bot. den i södra o. mellersta Europa på gamla stammar o. grenar av fläder växande svampen Auricularia auricula Judæ (Lin.) Schröt. (Auricularia sambucina Mart.), vars fruktkroppar förr användes i medicinskt syfte, flädersvamp; i sht i pl.; jfr HYLLE-ÖRON. Franckenius Spec. E 4 a (1659). Roberg Beynon 121 (1697). 3NF (1929). Anm. till 1. På grund av anslutning till JUDE har ordet förekommit äv. under formen judöra [jfr eng. jew's ear]. Sahlstedt (1773). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) [jfr d. judasøre, t. judasohr, holl. judasoor, ävensom fr. apôtres, pl.; anledningen till benämningen oviss] (†) sjöt. i pl., om de båda stävpollare mellan vilka bogsprötet vilar, ”manshuvud”. Ekbohrn NautOrdb. (1840). 2NF (1910).
C (†): JUDASSE-KYSS, -STYCKE, se A.
D [av Judæ, lat. gen. av JUDAS. Anm. Ssgr med denna form ha äv. anslutits till JUDE] (†): JUDÆ- l. JUDE-KYSS, -ÖRA, se B.
Etymologi
namn på den av Jesus' lärjungar (med tillnamnet Iskariot) som för trettio silverpänningar förrådde Jesus. — särsk. i bildl. l. överförd anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 199 ff. (1901)).
a) [jfr t. judas-silberlinge] i uttr. Judas' silverpänningar (l. -pänning), namn på växt av släktet Lunaria Lin., särsk. arten Lunaria biennis Mönch, vars frukter med de kvarstående skiljeväggarna till form o. färg likna (silver)mynt. Fries SystBot. 133 (1891). BonnierKL 7: 853 (1925).
b) om person som i ett l. annat avseende liknar Judas.
α) om förrädare, falsk o. trolös person o. d. Krook Heldvaderus 1: 97 (1674). Jag är ingen orm och Judas. Karlfeldt FridPoesi 192 (1902).
β) (föga br.) om girig l. oärlig person; äv. om procentare; äv. [jfr Joh. 12: 6] i uttr. Judas med pungen. Bellman SSkr. 4: 83 (1794). När Judas med pungen ej mer ger förskott. CFDahlgren 1: 118 (1829). Dalin (1852). jfr SNÅL-JUDAS.
Ssgr: A (†): (jfr b β) JUDA-PUNG. [jfr t. judasbeutel] om pänningpung med orättfånget innehåll; i överförd anv. Borg Luther 2: 368 (1753).
B: (jfr b α) JUDAS-KYSS. (judas- 1587 (ss. två ord), 1838 osv. judasse 1558 (ss. två ord). judæ- 1783—1834. jude- 1621 (ss. två ord)—1846) [med hänsyftning på den evangeliska berättelsen (Mat. 26: 49, Luk. 22: 47) att Judas förrådde Jesus med en kyss] dels om falsk kyss, dels allmännare, om falsk, svekfull vänskapsbetygelse. Svart Gensv. F 1 a (1558). Se'n vi (dvs. svenskar o. ryssar) gifvit hvarannan Judækyssar till höger och venster. Tegnér Armfelt 1: 75 (cit. fr. 1783; om värkliga kyssar). En Judaskyss af eld. Berg Krig. 47 (1915; bildl., om skott). —
-KÖRSBÄR. [ombildning av JUDE-KÖRSBÄR] (†) judekörsbär (se d. o. 1). ApotT 1698, s. 30. Därs. 1739, s. 31. —
-LIND. [jfr -TRÄD] bot. judasträd. HbTrädg. 5: 44 (1874). Rosenius Himmelstr. 225 (1903). —
(jfr b α) -PÄNNING. i sht i pl., bildl., om betalning för förräderi l. annat svek. Topelius Fält. 4: 118 (1864). Heidenstam Folkung. 2: 70 (1907). —
-STYCKE. (judas- 1558 (ss. två ord). judasse 1558 (ss. två ord)) (†) gärning som liknar den som Judas förövade. Svart Gensv. E 3 a (1558). Därs. H 2 a. —
-TRÄD. (judas- 1815 (ss. två ord), 1874 osv. jude 1685 (ss. två ord)) [jfr d. judastræ, t. judasbaum, eng. judas-tree. Enligt folktron hängde sig Judas i ett träd av detta slag] bot. träd av släktet Cercis Lin., särsk. arten Cercis siliquastrum Lin.; jfr -LIND. Rudbeck HortBot. 12 (1685). Synnerberg (1815). Fries SystBot. 92 (1891). Det ”judasträd”, Cercis, som bekläder en stor muryta i Botaniska trädgården (i Lund) med den vackraste skära sammetstapet. EHTegnér i 1LundagKron. 459 (1918). —
-ÖRA. (judas- 1659 osv. judæ (i bet. 1) 1684 (ss. två ord). jude- (i bet. 1) 1785—1879)
1) [jfr d. judasøre, holl. judasoor, ävensom t. judasschwamm; efter mlat. auricula Judæ. Namnet syftar på fruktkropparnas öronliknande utseende o. på att Judas enl. vissa folksägner skulle ha hängt sig i en fläder] bot. den i södra o. mellersta Europa på gamla stammar o. grenar av fläder växande svampen Auricularia auricula Judæ (Lin.) Schröt. (Auricularia sambucina Mart.), vars fruktkroppar förr användes i medicinskt syfte, flädersvamp; i sht i pl.; jfr HYLLE-ÖRON. Franckenius Spec. E 4 a (1659). Roberg Beynon 121 (1697). 3NF (1929). Anm. till 1. På grund av anslutning till JUDE har ordet förekommit äv. under formen judöra [jfr eng. jew's ear]. Sahlstedt (1773). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) [jfr d. judasøre, t. judasohr, holl. judasoor, ävensom fr. apôtres, pl.; anledningen till benämningen oviss] (†) sjöt. i pl., om de båda stävpollare mellan vilka bogsprötet vilar, ”manshuvud”. Ekbohrn NautOrdb. (1840). 2NF (1910).
C (†): JUDASSE-KYSS, -STYCKE, se A.
D [av Judæ, lat. gen. av JUDAS. Anm. Ssgr med denna form ha äv. anslutits till JUDE] (†): JUDÆ- l. JUDE-KYSS, -ÖRA, se B.
__________________
Senast redigerad av GhostofDemocracy 2026-09-28 kl. 10:38.
Senast redigerad av GhostofDemocracy 2026-09-28 kl. 10:38.
