Ursprungligen postat av
HenAnnan
Tidigare röstade man fram lokala representanter som företrädde en i riksdagen. Till vardags hade man ett vanligt jobb, men lagen tillät en att ta ledigt två månader om året för att fatta beslut för landets bästa, utifrån sina väljares önskemål. (Därav termerna "höstriksdag" och "vårriksdag". Riksdagarna varade normalt en månad, möjligen två. Sedan åkte man hem till jobbet igen, och träffade sina väljare, och då var.det ju bäst att ha röstat så som dom ville).
Man reprensenterade sina väljare, inte sitt parti. Man valdes därför att väljarna trodde man skulle göra ett bra jobb.
Fyraprocentspärren infördes därför att dom stora partierna (Socialdemokraterna och Centerpartiet, som då hette Bondeförbundet) tyckte det var jobbigt att försöka hitta stöd för sina idéer bland alla riksdagsmän. Bara för att man tillhörde en viss fraktion innebar inte att man röstade för fraktiionens förslag; man representerade ju sina väljare och sin region. Och då blev det ibland så att de stora partierna inte fick som dom ville.
Från och med 1974 års vallag stramades det till ytterligare: Bara de stora partierna fick plats i riksdagen, och bara de kandidater som parierna nominerat fick stå på listorna. På det sättet fick de stora partierna lojala riksdagsmän, och vanligt folk fråntogs möjligheten att rösta på någon man kände, någon som man trodde skulle företräda ens åsikter eller regionens behov.
T.ex. kandiderade ju förre statsministern, Göran Persson, för Malmö stad, trots att han varken då, eller före eller senare, bott i Malmö. Men partidistriktet kletade dit honom som förstanamn att företräda Malmö, därför att det var ett säkert vänsterfäste, så man riskerade inte att bli utan riksdagsplats om man stod som fösta namn i Malmö.
Man måste dock fortfarande vara skriven på orten för att få stå på den lokala valsedeln, vilket Göran Perssson (och många andra) gjorde, trots att det är olagligt. (Man är enligt lag tvungen att skriva sig på den adress där man tillbringar huvuddelen av "dygnsvilorna". Men Göran Persson har på sin höjd tillbringat någon hotellnatt i Malmö. Alla visste om fusket, men ingen vågade/ville säga eller göra något).