Vad skulle hända om man fick en rymdfarkost att färdas i ljusets hastighet?

Ja jag vet att det inte går utan att ev fuska (rum tids bubbla osv) och att det skulle krävas oändlig energi osv. Men OM man accelererade en farkost till ljusets hastighet så:

Borde tiden inuti rymdfarkosten väl stanna helt vilket innebär att de som är inne i skeppet aldrig skulle kunna trycka på en stopp knapp eftersom tiden står stilla så farkosten skulle fortsätta färdas i ljusets hastighet utan att energi kan förbrukas (eftersom tiden i motorerna också står stilla). Samtidigt under farkostens resa längst tex en rät linje så kommer farkosten vara i punkten p vid T0(intern) och när den åkt en sträcka till pkt Q så kommer det fortfarande vara vid punkten T0(intern) eftersom tiden i skeppet står stilla så astronauterna kommer befinna sig i alla punkter längst färdvägen samtidigt.
Samtidigt skulle den relativistiska massan bli oändlig vilket skulle skapa en oändlig gravitation vilket (antar jag) skulle suga in hela universum i skeppet...vilket skulle göra att astronauterna besöker hela universum samtidigt..

Eller har jag fel?

Jag tänker som ljudbang vid viss hastighet.
Men vad små vågor blir vet jag inte kanske skär sönder allt i närheten.
Raketen blir pulver kanske. Vid över ljusets hastighet.
Vi får se vad dom säger som vet nått 😁

De skulle kunna trycka på knappen, och göra vad de ville. Men de utanför som inte färdas i skeppet skulle aldrig någonsin se dem göra något alls. För oss utanför kommer ingenting ses hända om vi potentiellt skulle kunna se in i skeppet. Tiden hade stått still.

Jo för dem i rymdfarkosten(rent internt) skulle rymden komprimeras i färdriktningen mer och mer desto närmare ljusets hastighet de kom relativt sin omgivning, och skulle man nå ljusets hastighet så komprimeras rymden helt och hållet så att man tar sig till vilken punkt som helst på nolltid!

MEN samtidigt så expanderar universum vid de stora avstånden mellan galaxerna, så det kommer alltså att "bildas" så mycket ny rymd framför den framrusande rymdfarkosten att rymden aldrig tar slut ens med ljusets hastighet(eller med rymdresenärernas långsamma/stående klockor)!
Rymdresenärerna fastnar i en rymd som är så helt och hållet komprimerad i framriktningen men som ändå aldrig någonsin tar slut! Fast i tiden t=0 i evigheternas evighet(hur nu det går till? ) och utan att kunna komma till andra områden i universum på grund av all ny rymd som hela tiden alstras mellan dem och det!

Precis samma öde som många fotoner där ute, för om dom inte stöter in i något så fortsätter deras färd i en evighet genom en aldrig sinande nytillverkad rymd framför dem...



I den "stora rymden" blir varje ljusår av rymd typ 70 mil längre per år tack vare expansionen, och den extra rymden expanderar i sin tur lika mycket som den gamla gör, så du får en jävla massa extra rymd till slut!

Ett avstånd i rymden på ca 13,35 miljarder ljusår skapar "1 ljusår ny rymd" per år som denna "snabba" rymdfarkost måste ta sig igenom, men farkosten kan bara färdas 1 ljusår per år vid ljusets hastighet så därför kommer rymden aldrig ta slut oavsett om klockorna i rymdfarkosten står stilla eller ej!




+ expansion av avstånd= Sträcka * (1,0000000000749035257125812681996^år - 1)
avståndsförlängningens hastighet V vid avstånd S= 0,02245551208624093991832129410466 meter/sekund per Ljusår
+Sträckans expansion = 708 642,06821275708556641607083727 meter/år per ljusår



PARSEC 3,0857×1016 m ≈ 31 petameter 206 265 au 3,26156 ly
H0 = 73,24±1,74 (km/s)/Mpc

Även i teoretiska sammanhang så är det väldigt svårt att försöka resonera kring. Eftersom mänsklighetens utveckling i förhållande till just "resande", den kretsar runt förbränningsmotorer utav diverse varianter. Så som vi känner till materia och organismer, så bör väl rimligtvis också farkosten och besättningen komma att pulveriseras med en förbränningsmotor, långt innan vi ens uppnår närheten utav ljusets hastighet.

Jag antar att allt annat endast blir spekulationer eller science fiction. Jag tänker mig snarare att man måste behärska en helt annan sorts teknologi, exempelvis energin till att kunna manipulera gravitation samt utnyttja fenomenet som transportmedel. Alltså inte syftande på typ "teleportering" i form utav "maskhål" - Gravitation som manipulerar rum och eventuellt tid, runt eller i farkosten. Dessutom, kan man manipulera gravitation, ja då kan man väl rimligtvis också manipulera ljus.

Men då diskuterar vi ju visserligen inte "hastighet" längre som begrepp, utan någonting helt annat.

Det blir antagligen väldigt svårt att orientera den där skiten också. Jag tänker att man måste ha ett navigationssystem som delar upp färden i etapper, tvärtom som emot allt i ett enda svep. Det är nog mycket bråte som hinner hamna i vägen och gå snett om man försöker "åka" från Jorden till helt andra delar utav universum, på ett ögonblick.

Tråkigt om man klantar sig och råkar passera händelsehorisonten till ett svart hål. Det blir nog intressant.