Några konspirationer som faktiskt är bekräftade:
Franz Ferdinand, Sarajevo 1914. Sex attentatsmän placerades ut längs kortegevägen, med kopplingar till Svarta handen.
Trotskij, Mexiko 1940. Ramón Mercader infiltrerade Trotskijs krets och mördade honom i en sovjetisk underrättelseoperation på Stalins uppdrag.
Stauffenberg, Rastenburg 1944. Tyska officerare planerade och genomförde attentatet mot Hitler. Bomben placerades bakom ett kraftigt bordsstöd och Hitler överlevde.
Abraham Lincoln, 1865. Booths konspiration omfattade samtidigt Lincoln, Seward och Johnson. Lincoln dödades, Seward attackerades och Johnsons tilltänkta attentatsman backade ur.
Babingtonplotten, 1586. Ett katolskt nätverk planerade att mörda Elisabet I. Walsinghams underrättelsenätverk hade infiltrerat operationen.
Och sedan har vi den så kallade Arkancide-listan. Över 40 dödsfall som brukar kopplas till Clintons politiska krets sedan 1980-talet. Självmord, olyckor, sjukdomar och annat. Någon gemensam konspiration är inte bevisad. Men listan är intressant just därför att nästan ingen verkar vilja titta på den.
Och Epstein.
Han sitter i ett federalt häkte. Kamerasystemet har omfattande inspelningsfel. De obligatoriska 30-minuterskontrollerna uteblir under natten. Vakterna förfalskar kontrolljournaler. Epstein lämnas ensam och obevakad i timmar. DOJ:s egen Inspector General dokumenterar säkerhetshaveriet.
Rättsläkaren bedömer dödsfallet som självmord.
Bevisat mord? Nej.
Men vem behöver lämna ett skriftligt hot för att ett nätverk ska fungera? Hot och utpressning behöver inte tecknas ned. I slutna miljöer kan diskretion, rykten, information och vetskapen om vem som vet vad vara fullt tillräckliga.
Det verkligt intressanta är därför inte bara när en konspiration avslöjas.
Det är när den lyckas utan att lämna tydliga spår. Eller när spåren finns, men ingen tillåts eller vågar titta.
Och där kommer dagens journalister in.
Franz Ferdinand, Sarajevo 1914. Sex attentatsmän placerades ut längs kortegevägen, med kopplingar till Svarta handen.
Trotskij, Mexiko 1940. Ramón Mercader infiltrerade Trotskijs krets och mördade honom i en sovjetisk underrättelseoperation på Stalins uppdrag.
Stauffenberg, Rastenburg 1944. Tyska officerare planerade och genomförde attentatet mot Hitler. Bomben placerades bakom ett kraftigt bordsstöd och Hitler överlevde.
Abraham Lincoln, 1865. Booths konspiration omfattade samtidigt Lincoln, Seward och Johnson. Lincoln dödades, Seward attackerades och Johnsons tilltänkta attentatsman backade ur.
Babingtonplotten, 1586. Ett katolskt nätverk planerade att mörda Elisabet I. Walsinghams underrättelsenätverk hade infiltrerat operationen.
Och sedan har vi den så kallade Arkancide-listan. Över 40 dödsfall som brukar kopplas till Clintons politiska krets sedan 1980-talet. Självmord, olyckor, sjukdomar och annat. Någon gemensam konspiration är inte bevisad. Men listan är intressant just därför att nästan ingen verkar vilja titta på den.
Och Epstein.
Han sitter i ett federalt häkte. Kamerasystemet har omfattande inspelningsfel. De obligatoriska 30-minuterskontrollerna uteblir under natten. Vakterna förfalskar kontrolljournaler. Epstein lämnas ensam och obevakad i timmar. DOJ:s egen Inspector General dokumenterar säkerhetshaveriet.
Rättsläkaren bedömer dödsfallet som självmord.
Bevisat mord? Nej.
Men vem behöver lämna ett skriftligt hot för att ett nätverk ska fungera? Hot och utpressning behöver inte tecknas ned. I slutna miljöer kan diskretion, rykten, information och vetskapen om vem som vet vad vara fullt tillräckliga.
Det verkligt intressanta är därför inte bara när en konspiration avslöjas.
Det är när den lyckas utan att lämna tydliga spår. Eller när spåren finns, men ingen tillåts eller vågar titta.
Och där kommer dagens journalister in.