Detta är en lång och fascinerande historia men det var svårt att hålla det kort.
Det var så att jag lånade ut pengar till en privatperson - som jag då hade mycket kontakt med - för många år sen på över 10000 kr. Då hen och dess sambo hade det kärvt i deras ekonomi i samband med deras flytt till en ny ort där sambon skulle påbörja sitt nya jobb. Privatpersonen hade också ett nytt jobb på gång men det skulle han påbörja ett par månader senare efter sambon. Så hen frågar mig om pengar som skulle gå till finansieringen av flyttfirma, för det var en stor kåk med 7 rok det avsåg de skulle flytta ifrån. Jag skulle få pengar tillbaks "direkt" eller specifikt när hen skulle få ut sin lön från sitt nya jobb. Jag gick med på det så hen skickade över sina bankkontouppgifter till mig via Facebook Messenger och jag överförde de med meddelandet "Utlån av pengar" i transaktionen. Hen blev så klart tacksam över det, ville gärna ställa upp att hjälpa mig ifall jag behöver det och jag kunde komma förbi på besök någon dag. De pengarna blev inte återbetalat enligt hens plan men hen berättar att sambons ena förälder hade avlidit strax efter att de hade flyttat till nya orten.
Vi fortsätter att konversera via telefon och Facebook som innan om bland annat när jag kunde komma förbi på besök. Sedan nämner privatpersonen att sambons förälder hade lämnat ett stort arv efter sig och att det skulle gå till sambon och dess syskon. Från det arvet skulle jag då få tillbaks pengarna jag hade lånat ut. Sambons andra förälder skulle kvittera ut arvet från boutredningsmannen och för att sedan skicka över de till barnen. Enligt privatpersonen. Nästa gång vi konverserar så säger hen att sambon och dess förälder hade hamnat i en arvstvist då föräldern inte vill ge ut några arvspengar alls till sina barn utan vill behålla de för sig själv istället. Så på grund av det så kom inte återbetalningen den gången heller. Vi fortsätter att konversera på telefon om vardagslivet, privatlivet och så vidare, speciellt om när jag kunde komma förbi på besök. Men jag märker samtidigt att hen inte nämner något mer om de pengarna jag hade lånat ut eller om arvstvisten. Jag kommer förbi på besök där jag träffar privatpersonen till slut under en helg och sover över en natt. Där vi umgås, ser på film, promenerar, åker på biltur och så vidare. Fortfarande nämner hen inget om de pengarna men jag ställde frågan om hur det gick med arvstvisten med sambon och dess förälder. Då nämner hen att föräldern fortfarande hade behållt pengarna och köpte en egen husbil med dem. Efter besöket fortsätter vi att hålla telefonkontakt utan att det här lånet nämns.
Till slut så hade det gått så lång tid till att jag inte kunde låta bli att skriva till hen via Facebook Messenger och ställa frågan om hur det låg till med pengarna som skulle betala tillbaks. Med avseende till deras tuffa ekonomi och jag hade känt privatpersonen under så många år att jag ville ställa upp för dem. Att det sedan skulle återbetalas via arvspengar som inte kom fram på grund av en arvstvist. När planen egentligen var att hen skulle betala tillbaks via sitt nya jobb. Hen svarar om vi kan höras på telefon i slutet av veckan för att reda ut det hela då hen ligger magsjuk och har feber. Sedan nämner hen att medan febern har försvunnit så har hen blivit drabbad av halsinfektion och behöver mer tid för att återhämta sig för att sedan reda ut det hela med mig. Visst inga problem skrev jag men det dröjer ytterligare några veckor till tills hen skriver till mig och frågar om hen kan ringa mig eller om jag jobbar för tillfället. Jag skrev att jag jobbar men att vi kan höras under helgen då jag var ledig.
Hen hörde aldrig av sig till mig på telefon och det var senaste konversationen jag hade med privatpersonen på Facebook Messenger. Vi hade ingen kontakt på några år och under tidens gång tog privatpersonen bort sig från Facebook. Men med den här konversationshistoriken sparad skrev jag ett ganska argt meddelande till hens Instagram-konto om det här lånet och skickade över kontoutdraget och konversationshistoriken. Utan att få något svar. Sen till slut så skickade jag SMS till privatpersonen för att kolla läget, då jag inte visste ifall hen hade kvar sitt nummer. Hen svarade direkt med att be om ursäkt för skulden och lovade att betala tillbaks allt. Efter ett tag fick jag tillbaks drygt hälften av beloppet (vilket jag har kontoutdrag på) och jag gick med på att få tillbaks resterande hälften i ett senare skede.
Sedan dröjer det några månader igen och då handlar det om hen behövde investera pengar i att dra om elen i hemmet och behöver därmed mer tid. Och så håller det på, på samma vis att hen behöver mer tid för att "få ihop pengar". Senaste var att hen inte hade något jobb sen en tid tillbaks och frågar mig om hen kunde betala tillbaks en viss delsumma i månaden. Provocerad men vänligt skrev jag i SMS att det går bra utifrån hens jobbsituation. Sen påminde jag hen att det lånet som har hängt med sen många år är väl också befriad från ackumulerad ränta som lånebolag brukar applicera när de går med på att låna ut?
Ingen delsumma betalas in och denna resterande belopp på drygt 5000 kr kvarstår än idag. Hur mycket jag än vänligen påminner privatpersonen om att överföra det resterande så behöver hen mer tid eller så svarar inte privatpersonen på mig. Vi har i princip ingen kontakt med varandra ända sen jag ställde frågan till hen om lånet. Jag har aldrig lånat ut så där mycket pengar till någon vän utanför familjen. Det är mest av en principsak att rätt ska vara rätt med vad vi kom överens om, att jag skulle få tillbaks pengarna "direkt". Att jag skall bli "ghostad" för att jag ställde frågan om lånet var något jag inte räknade med, för det var min rättighet att veta hur läget låg där med lånet och något som inte kunde fösas under mattan.
Som jag förstår det så kan man ansöka om ett betalningsföreläggande hos Kronofogden för att driva in skulder? Helst vill jag inte att det går så där långt att jag behöver ansöka om det utan jag vill att hen självmant betalar in det resterande. Jag har inte berättat det här för andra närstående utan jag har burit detta mest för mig själv inombords utifrån integritetsskäl. Men detta är minst sagt en fascinerande förlopp på hur vänskap kan leda till upphörd kontakt som involverar tuff ekonomi, avliden anhörig och arvstvist. För att jag en gång i tiden ställde upp med en tjänst för privatpersonen. Ju mer jag reflekterar över det desto mer ser jag det som hens sätt att bryta kontakten med mig.
Något skuldebrev har inte upprättats men jag har all konversationshistorik på Facebook Messenger och SMS kvar, samt kontoutdragen på beloppet jag lånade ut och delbeloppet jag har fått tillbaks. Räcker det som bevis och underlag att det existerar en skuld ifall privatpersonen skulle bestrida det och det hamnar som tvist hos tingsrätten om jag ansöker om ett betalningsföreläggande?
Det var så att jag lånade ut pengar till en privatperson - som jag då hade mycket kontakt med - för många år sen på över 10000 kr. Då hen och dess sambo hade det kärvt i deras ekonomi i samband med deras flytt till en ny ort där sambon skulle påbörja sitt nya jobb. Privatpersonen hade också ett nytt jobb på gång men det skulle han påbörja ett par månader senare efter sambon. Så hen frågar mig om pengar som skulle gå till finansieringen av flyttfirma, för det var en stor kåk med 7 rok det avsåg de skulle flytta ifrån. Jag skulle få pengar tillbaks "direkt" eller specifikt när hen skulle få ut sin lön från sitt nya jobb. Jag gick med på det så hen skickade över sina bankkontouppgifter till mig via Facebook Messenger och jag överförde de med meddelandet "Utlån av pengar" i transaktionen. Hen blev så klart tacksam över det, ville gärna ställa upp att hjälpa mig ifall jag behöver det och jag kunde komma förbi på besök någon dag. De pengarna blev inte återbetalat enligt hens plan men hen berättar att sambons ena förälder hade avlidit strax efter att de hade flyttat till nya orten.
Vi fortsätter att konversera via telefon och Facebook som innan om bland annat när jag kunde komma förbi på besök. Sedan nämner privatpersonen att sambons förälder hade lämnat ett stort arv efter sig och att det skulle gå till sambon och dess syskon. Från det arvet skulle jag då få tillbaks pengarna jag hade lånat ut. Sambons andra förälder skulle kvittera ut arvet från boutredningsmannen och för att sedan skicka över de till barnen. Enligt privatpersonen. Nästa gång vi konverserar så säger hen att sambon och dess förälder hade hamnat i en arvstvist då föräldern inte vill ge ut några arvspengar alls till sina barn utan vill behålla de för sig själv istället. Så på grund av det så kom inte återbetalningen den gången heller. Vi fortsätter att konversera på telefon om vardagslivet, privatlivet och så vidare, speciellt om när jag kunde komma förbi på besök. Men jag märker samtidigt att hen inte nämner något mer om de pengarna jag hade lånat ut eller om arvstvisten. Jag kommer förbi på besök där jag träffar privatpersonen till slut under en helg och sover över en natt. Där vi umgås, ser på film, promenerar, åker på biltur och så vidare. Fortfarande nämner hen inget om de pengarna men jag ställde frågan om hur det gick med arvstvisten med sambon och dess förälder. Då nämner hen att föräldern fortfarande hade behållt pengarna och köpte en egen husbil med dem. Efter besöket fortsätter vi att hålla telefonkontakt utan att det här lånet nämns.
Till slut så hade det gått så lång tid till att jag inte kunde låta bli att skriva till hen via Facebook Messenger och ställa frågan om hur det låg till med pengarna som skulle betala tillbaks. Med avseende till deras tuffa ekonomi och jag hade känt privatpersonen under så många år att jag ville ställa upp för dem. Att det sedan skulle återbetalas via arvspengar som inte kom fram på grund av en arvstvist. När planen egentligen var att hen skulle betala tillbaks via sitt nya jobb. Hen svarar om vi kan höras på telefon i slutet av veckan för att reda ut det hela då hen ligger magsjuk och har feber. Sedan nämner hen att medan febern har försvunnit så har hen blivit drabbad av halsinfektion och behöver mer tid för att återhämta sig för att sedan reda ut det hela med mig. Visst inga problem skrev jag men det dröjer ytterligare några veckor till tills hen skriver till mig och frågar om hen kan ringa mig eller om jag jobbar för tillfället. Jag skrev att jag jobbar men att vi kan höras under helgen då jag var ledig.
Hen hörde aldrig av sig till mig på telefon och det var senaste konversationen jag hade med privatpersonen på Facebook Messenger. Vi hade ingen kontakt på några år och under tidens gång tog privatpersonen bort sig från Facebook. Men med den här konversationshistoriken sparad skrev jag ett ganska argt meddelande till hens Instagram-konto om det här lånet och skickade över kontoutdraget och konversationshistoriken. Utan att få något svar. Sen till slut så skickade jag SMS till privatpersonen för att kolla läget, då jag inte visste ifall hen hade kvar sitt nummer. Hen svarade direkt med att be om ursäkt för skulden och lovade att betala tillbaks allt. Efter ett tag fick jag tillbaks drygt hälften av beloppet (vilket jag har kontoutdrag på) och jag gick med på att få tillbaks resterande hälften i ett senare skede.
Sedan dröjer det några månader igen och då handlar det om hen behövde investera pengar i att dra om elen i hemmet och behöver därmed mer tid. Och så håller det på, på samma vis att hen behöver mer tid för att "få ihop pengar". Senaste var att hen inte hade något jobb sen en tid tillbaks och frågar mig om hen kunde betala tillbaks en viss delsumma i månaden. Provocerad men vänligt skrev jag i SMS att det går bra utifrån hens jobbsituation. Sen påminde jag hen att det lånet som har hängt med sen många år är väl också befriad från ackumulerad ränta som lånebolag brukar applicera när de går med på att låna ut?
Ingen delsumma betalas in och denna resterande belopp på drygt 5000 kr kvarstår än idag. Hur mycket jag än vänligen påminner privatpersonen om att överföra det resterande så behöver hen mer tid eller så svarar inte privatpersonen på mig. Vi har i princip ingen kontakt med varandra ända sen jag ställde frågan till hen om lånet. Jag har aldrig lånat ut så där mycket pengar till någon vän utanför familjen. Det är mest av en principsak att rätt ska vara rätt med vad vi kom överens om, att jag skulle få tillbaks pengarna "direkt". Att jag skall bli "ghostad" för att jag ställde frågan om lånet var något jag inte räknade med, för det var min rättighet att veta hur läget låg där med lånet och något som inte kunde fösas under mattan.
Som jag förstår det så kan man ansöka om ett betalningsföreläggande hos Kronofogden för att driva in skulder? Helst vill jag inte att det går så där långt att jag behöver ansöka om det utan jag vill att hen självmant betalar in det resterande. Jag har inte berättat det här för andra närstående utan jag har burit detta mest för mig själv inombords utifrån integritetsskäl. Men detta är minst sagt en fascinerande förlopp på hur vänskap kan leda till upphörd kontakt som involverar tuff ekonomi, avliden anhörig och arvstvist. För att jag en gång i tiden ställde upp med en tjänst för privatpersonen. Ju mer jag reflekterar över det desto mer ser jag det som hens sätt att bryta kontakten med mig.
Något skuldebrev har inte upprättats men jag har all konversationshistorik på Facebook Messenger och SMS kvar, samt kontoutdragen på beloppet jag lånade ut och delbeloppet jag har fått tillbaks. Räcker det som bevis och underlag att det existerar en skuld ifall privatpersonen skulle bestrida det och det hamnar som tvist hos tingsrätten om jag ansöker om ett betalningsföreläggande?
