Avslöjanden om judehat hos olika figurer i V verkar inte ha avskräckt deras väljare (som ofta bor i förorten). Snarare verkar dessa avslöjanden ha agerat röstmagneter åt V.
Om nu judehat är en valvinnande strategi i takt med att befolkningsutbytet fortgår, kan V då fortsätta och investera sig i den linjen? PK-ängsliga svenskar kommer att bli en minoritet i Sverige om vi fortsätter i tangentens riktning. Svenskar byts ut mot en allt mer brun, svart muslimsk befolkning som kommer från kulturer där judehat är rumsrent på ett helt annat sätt. I vissa av deras hemländer anses politiker snarare som mycket suspekta om dessa inte hyser öppna antipatier mot judar. Att hålla fast vid någon slags röd linje mot judehat kommer i längden att kunna bli en förlorande strategi i en demografisk utveckling där det finns en ökande efterfrågan på just judehat. Tas denna växande opinion inte upp av V så kommer den garanterat att göra det av något annat parti förr eller senare. Jag tror att V:s framgångar efter judehatsavslöjanden är en smygtitt i kristallkulan om framtidens Sverige.
Man kan förstås skilja på hat mot Israel (som stat) och judar (som någon slags religiöst kluster), men samtidigt är det uppenbart för oss som har följt Palestinakonflikten att judisk-pseudoetniska agendanätverk sträcker sig långt utanför Knessets korridorer. Vi har AIPAC och ADL som de mest kända, SD verkar vara helt köpta av Israel mm. Den som på allvar vill förstå Västvärldens position i Palestinakonflikten kommer i längden inte att kunna undvika Judefrågan (även kallad JQ på engelska). För den som av etniska/religiösa lojaliteter inte heller har några PK-skygglappar så kommer Judefrågan att bli en naturlig vattendelare där man inte bara riktar hat mot Israels regering utan även mot olika lobbyister, grupperingar etc. som har lojaliteter till Israel. Dessa sammanfaller ofta (men absolut inte alltid) med grupperingar i den judiska diasporan.
De ortodoxa judarna som stödjer Palestina får nog ses som ganska uträknade här, likaså vissa sekulära judar som Finkelstein som öppet har tagit ställning för palestininernas sak. Samtidigt kan man inte undgå att dessa generellt sett framstår som udda fåglar i vad som lite slarvigt kan kallas den internationella judenheten.
Skulle det bli fred i Palestina och palestinierna får tillbaka det som har fråntagits dem med våld så kommer förstås mycket av detta att dö ut, men om det skulle äga rum så skulle jag nog få säga som en viss svetsare: "vi såg det inte komma". Rent realistiskt är dock att Israel kommer att fortsätta bedriva någon form av krigföring av varierande intensitet med massor av civila offer som följd (ofta oskyldiga barn). Judehatets materiella orsaker finns därmed kvar under överskådlig tid, åtminstone under förutsättning av judiska grupperingar inte plötsligt börjar ändra lojaliteter och tar ställning mot Israel. Inte heller det betraktar jag som särskilt sannolikt.
Öppet judehat lär väl inte gå hem hos äldre svenska batikhäxor men om några decennier kan det kvitta för de kommer förmodligen ligga på kyrkogården. Yngre svenska kvinnor har förmodligen starkare känslor kring Palestina än någon gammal gaskammare från 1940-talet. För varje år som går så tappar händelser under andra världskriget någon form av dagsaktuell relevans. Såvida inte AFD börjar damma av gaskamrarna och elda med judar under de kalla vintermånaderna så ändras ej heller detta.
På sikt så tror jag även att den svenska (framtida) minoritetsbefolkningen kommer att anpassa sig till att judehat börjar bli normaliserat. Det är förstås både en generationsfråga, samt att man kommer att umgås med bruna och svarta människor via jobb/skola som ser judehat som legitimt och socialt accepterat. När en liten etnisk minoritet hatar judar så väger det lättare än när dessa utgör en majoritet (om än en etniskt blandad sådan vis a vis den gamla vita ursprungsbefolkningen).
Kommer V att sluta be om ursäkt för judehat och i stället bejaka det öppet?
Kommer andra partier att kunna göra inbrytningar i förorten om V kastar ut judehatare?
Kan det rentav bli så att andra etablerade partier vill tävla med V om judehatarnas röster?
Om nu judehat är en valvinnande strategi i takt med att befolkningsutbytet fortgår, kan V då fortsätta och investera sig i den linjen? PK-ängsliga svenskar kommer att bli en minoritet i Sverige om vi fortsätter i tangentens riktning. Svenskar byts ut mot en allt mer brun, svart muslimsk befolkning som kommer från kulturer där judehat är rumsrent på ett helt annat sätt. I vissa av deras hemländer anses politiker snarare som mycket suspekta om dessa inte hyser öppna antipatier mot judar. Att hålla fast vid någon slags röd linje mot judehat kommer i längden att kunna bli en förlorande strategi i en demografisk utveckling där det finns en ökande efterfrågan på just judehat. Tas denna växande opinion inte upp av V så kommer den garanterat att göra det av något annat parti förr eller senare. Jag tror att V:s framgångar efter judehatsavslöjanden är en smygtitt i kristallkulan om framtidens Sverige.
Man kan förstås skilja på hat mot Israel (som stat) och judar (som någon slags religiöst kluster), men samtidigt är det uppenbart för oss som har följt Palestinakonflikten att judisk-pseudoetniska agendanätverk sträcker sig långt utanför Knessets korridorer. Vi har AIPAC och ADL som de mest kända, SD verkar vara helt köpta av Israel mm. Den som på allvar vill förstå Västvärldens position i Palestinakonflikten kommer i längden inte att kunna undvika Judefrågan (även kallad JQ på engelska). För den som av etniska/religiösa lojaliteter inte heller har några PK-skygglappar så kommer Judefrågan att bli en naturlig vattendelare där man inte bara riktar hat mot Israels regering utan även mot olika lobbyister, grupperingar etc. som har lojaliteter till Israel. Dessa sammanfaller ofta (men absolut inte alltid) med grupperingar i den judiska diasporan.
De ortodoxa judarna som stödjer Palestina får nog ses som ganska uträknade här, likaså vissa sekulära judar som Finkelstein som öppet har tagit ställning för palestininernas sak. Samtidigt kan man inte undgå att dessa generellt sett framstår som udda fåglar i vad som lite slarvigt kan kallas den internationella judenheten.
Skulle det bli fred i Palestina och palestinierna får tillbaka det som har fråntagits dem med våld så kommer förstås mycket av detta att dö ut, men om det skulle äga rum så skulle jag nog få säga som en viss svetsare: "vi såg det inte komma". Rent realistiskt är dock att Israel kommer att fortsätta bedriva någon form av krigföring av varierande intensitet med massor av civila offer som följd (ofta oskyldiga barn). Judehatets materiella orsaker finns därmed kvar under överskådlig tid, åtminstone under förutsättning av judiska grupperingar inte plötsligt börjar ändra lojaliteter och tar ställning mot Israel. Inte heller det betraktar jag som särskilt sannolikt.
Öppet judehat lär väl inte gå hem hos äldre svenska batikhäxor men om några decennier kan det kvitta för de kommer förmodligen ligga på kyrkogården. Yngre svenska kvinnor har förmodligen starkare känslor kring Palestina än någon gammal gaskammare från 1940-talet. För varje år som går så tappar händelser under andra världskriget någon form av dagsaktuell relevans. Såvida inte AFD börjar damma av gaskamrarna och elda med judar under de kalla vintermånaderna så ändras ej heller detta.
På sikt så tror jag även att den svenska (framtida) minoritetsbefolkningen kommer att anpassa sig till att judehat börjar bli normaliserat. Det är förstås både en generationsfråga, samt att man kommer att umgås med bruna och svarta människor via jobb/skola som ser judehat som legitimt och socialt accepterat. När en liten etnisk minoritet hatar judar så väger det lättare än när dessa utgör en majoritet (om än en etniskt blandad sådan vis a vis den gamla vita ursprungsbefolkningen).
Kommer V att sluta be om ursäkt för judehat och i stället bejaka det öppet?
Kommer andra partier att kunna göra inbrytningar i förorten om V kastar ut judehatare?
Kan det rentav bli så att andra etablerade partier vill tävla med V om judehatarnas röster?
