Varför lyckas Örebropartiet där Afs misslyckas?

Jag lovade mig själv att minska kraftigt på aktiviteten på flashback efter valet, och det har jag gjort också, men vill ändå starta den här tråden.

Afs har ställt upp i tre val. I år gjorde de sitt bästa val, men fick ändå bara 0.39 procent. Örebropartiet däremot fick 0.59 procent, alltså mer, trots att detta är det första riksdagsvalet Örebropartiet ställde upp i. Som jämförelse fick Afs 0.31 procent i sitt första val.

Vad är det som gör att ÖP lyckas bättre än Afs? Kommer ÖP att forstätta växa? Medan Afs kommer läggas ner?

Jag har mina teorier om varför ÖP lyckas bättre än Afs men vill höra andras.

"Kul hype bland unga".

Dessa återgår sen till SD, S eller M...

Örebropartiets ledare är bra mycket mer sympatiskt än Kasselstrand som dessutom är antisemit och hatar Israel. Därför lyckas ÖP och inte Afs.

Örebropartiet har en karismatisk ledare. Afs har en smygbögig gubbpojke med flyende haka som står i en kostym han inte riktigt kan bära upp och ser ut som att autismen har haft årsmöte under den tunnhåriga skulten.

Mera vanligt folk i ÖP. Tar upp frågor som engagerar folk som skolor och sjukvård.

Medan AFS/Kasselstrand kör mera dressmannazist-optiken med långa tal om globalism, sionism och Israel. Sånt attraherar mest foliehattar och incels som hänger på Flashback.

Utan att vara jätteinsatt i något av partierna så tror jag att en del av förklaringen ligger i att ÖP profilerar sig rent ideologiskt närmare socialism än AfS. Båda partierna bygger på ett populistiskt och obestridligt motstånd mot "etablissemanget", men i ÖP:s fall är det inte nödvändigtvis sammanflätat med högerideologi.

ÖP är också profilerat mot lokalpolitik (i nuläget) på ett annat sätt, medan AfS tunnas ut av att inte specifikt vända sig till en region eller kommun.

Dom har ganska olika kamper att utkämpa. Ö P måste erövra passiva soffliggare i Örebroregionen att dom trots allt kan påverka via riksdagen. AfS måste övertyga halvbesvikna sverigedemokrater om att en gul röst på dom istället inte är bortkastad. Även om de är överens om invandringens risker, så är det ena partiet regionalare och det andra mer ideologiskt - och bägge har en sorts hatkärlek till riksdagspolitikerna.

Sympatisk?
Några synonymer till sympatisk: Behaglig, angenäm, intagande, förstående.
Är det verkligen så du ser honom?
Hade du skrivit frispråkig, provocerande eller rent av karismatisk så hade jag svalt det, men sympatisk?

Jupp. Det krävs en fixstjärna för att starta ett parti. En Schyman (som föll på målsnöret trots hela svt i ryggen) eller en Åkesson. Allard är ju skoj men…

Bert å Ian. Gubevars.

Kasselstrand: muslimkramande judehatare med utstrålning som en skokartong. Hade passat som programledare för Vi i femman på åttiotalet.

Allard: förvuxen femtonåring med osynliga finnar. Tror att retorisk skärpa handlar om att skrika svordomar och könsord och vara sådär jätte- jätte- superduperarg.

ÖP är populistiska och skickliga på det tack vare partiledaren.

AFS är mer ideologiska; de driver impopulära frågor så som att lämna både EU och NATO och tar ställning i allt möjligt som inte lockar väljare.

Både Kasselstrand och Allard är skickliga debattörer, men Allard är mycket duktigare som taktiker.

Kasselstrands bakgrund som utesluten SD:are är nog sämre också i svensk kontext än Allards bakgrund som utesluten ur Vänsterpartiet.

ÖP/Allard framstår inte som ännu ett litet nationalistparti till högerflanken om SD.

Fast huruvida Allard lyckades bättre än AfS kan definitivt diskuteras. Ett relativt fåtal fler röster är i sig inte ett mått på verklig politisk framgång, speciellt inte när det gäller ett i övrigt politiskt innehållslöst parti som ÖP. Där i princip all politiskt propaganda handlade om att ge en riksdagsplats till Allard, vilket han var pinsamt långt borta ifrån. Och med tanke på hur mycket uppmärksamhet Allard fick i massmedia gällande detta så är det svårt att inte se hela spektaklet runt Allard till riksdagen som ett praktfiasko. Detta trots att ÖP och Allard strök etablissemanget medhårs i flertalet avgörande politiska frågor där AfS tog motsatt ställning och totalt ignorerade av massmedia. Något som populistmarxisten Allard kallade för "skit" i AfS.

AfS tog den principiellt rätta vägen utan något som helst massmedialat uppmärksammande och gjorde ändå ett rekordval vilket såklart är riktig framgång.