Dackefejden: Katolsk folkuppror mot tyranniet och dess deformation av läran

Ett mörker lade sig över Sverige under Gustav Vasas tid. Det berodde framför allt på plundring och lutteri. Vi har ännu inte återhämtat oss, trots att framför allt Gustaf III verkligen försökte. Något fundamentalt är skadat och det har svårt att läka.

Det enda som kan rädda vårt land idag är en rekatolicering. Äkta, traditionell katolicism är vägen framåt.

Vilhelm Moberg, som själv kom från samma bygder som Dacke, var förvisso kyligt kritisk till Gustav Vasa på många punkter .-- men han var ändå fullt klar över att i den mån Dacke hade något slags "politiskt program" så var det egentligen reaktionärt och pekade bakåt mot medeltiden. Dackefejden var ett uppror av motsträviga bönder som var emot all slags tydlig centralmakt och ville ha tillbaka den slags mässa de kände till från tiden före reformationen, helt enkelt för att "det är så det ska vara".

Kapitlen om Gustav Vasa och Nils Dacke avslutar andra bandet av Mobergs Min svenska historia, den sista bok han kom att publicera under sin livstid.

Tittade på en gammal Hermans historia på Öppet arkiv om just Gustav Vasa. Herman menade bl a att den gode Eriksson inte var särskilt religiös utan brydde sig enkom om rikedom och makt. Det var ett jävla roffande från staten under Kung Göstas tid på tronen och att folk ute i provinserna tillsammans med kyrkan vart förbannade var en naturlig reaktion. Att man saknade katolicismen och mässor på latin man ändå inte förstod, det undrar jag det…

Man får ändock ha i åtanke att reformationen varit norra Europa till nytta. Ora et labora, go vänner.

Kanske du har nånting att tillföra tråden om boken?

(FB) Hur historisk korrekt är Vilhelm Moberg "Min svenska historia"?

Det stora felet vi gör är att vi ser på upproret med våra moderna ögon, enligt en nationalromantisk syn.

Sannolikt såg man det helt annorlunda på denna tid.

Nils Dacke såg sig som Virde, jag är tveksam till om han ens förstod "Sverige" som begrepp.

Han var katolik, inte så mycket teologiskt, som av gammal vana. Sannolikt var han vidskeplig och trodde på tomtar och troll. Han kan mycket väl ha åallat de gamla asagudarna också.

Han var affärsman!. Han fick bättre betalt för sitt jordbruksöverstott i Blekinge, än i Jönköping.

Han var inte unik. Virdarna hade varit separatister i århundraden.

Historiker kan inte begränsa sig till att bara så att säga "ställa sig på markplanet" och försöka se världen enbart genom en 1500-talsbondes ögon, utan att göra mera. Då handlar det inte längre om historisk forskning utan bara om någon slags hypotetisk (fiktiv) rekonstruktion av hur random guy NN tänkte om världen och sin egen vardag.

Historieskrivning innehåller oundvikligen ett mått av tolkningsarbete, och att man överväger vad händelserna betydde på sikt, även om du kanske inte är klar över den saken.

Men det ingår i begreppet "ställa sig på marken". Ekerilars tankar är en tolkning av hur han tror det var, om den sedan är rätt eller fel, är i det sammanhanget en annan sak.

Tyvärr är Lingonfett helt fast i sitt ogillande av protestantism, och det är lite svårt att förstå när de kyrkliga ledarna numera oftast vill visa enighet.