Dackefejden: Katolsk folkuppror mot tyranniet och dess deformation av läran

Egenmäktiga härskare kan komma och gå, men Gustaf Vasa inledde en epok där man fråntog folket sin rätter, sin egendom och sin tro.

Niklas Koserius citerar Hellström (1999) och skriver det som folket utsättes för som inget annat än..:

ett skymf mot den rådande religiösa ordningen, men också en förolämpning mot allmogen, som såg ’sina’ reliker konfiskeras

Om dessa förändringar skiver Anders Piltz skriver i Signum att:

Kyrkklockor, nattvardskärl och monstranser togs i beslag. Sju sakrament reducerades till två. Klostren upplöstes. Viktigast av allt, det som var den senmedeltida fromhetens hjärtpunkt: Kristi närvaro i sakramentet i sockenkyrkan, under och utanför mässans firande, blev genom myndighetsdekret förvandlad till den sakramentala frånvaron, när tabernaklen tömdes. De olika upproren och mordhoten mot den nya tidens män vittnar inte om entusiasm för förändringarna. [...] Lekmännens möjligheter att uttrycka sin tro reducerades till hörandet av predikan. Luther hade sagt att örat är den kristna människans enda sinnesorgan.

Vår samtida hjätinna Yvonne Maria Werner skrev angåendes följden av folkupproret att:

[e]fter Dackefejden kom statsmakten att inta en hårdare linje. Upproret skylldes på ”papisterna”, och de kvarvarande klostren ställdes under skärpt kontroll. På arvriksdagen i Västerås 1544 förklarades Sverige officiellt vara ett evangeliskt rike och en rad katolska bruk förbjöds. Förbudet mot själamässor innebar ett hårt slag mot klosterväsendet, som därmed förlorade en av sina viktigaste funktioner. Vid Gustav Vasas död 1560 återstod endast fyra nunnekloster. Anledningen till att dessa kunnat fortleva var, enligt Berntson, svårigheten att på annat sätt ordna med nunnornas försörjning.

Det är fullt förståerligt att ibland kan en kristen befolkning känna att det inte räcker med att be. Det måst forskas om nya mediciner, nya broar måste byggas, människan måste kunna leva bra, och ibland måste egenmäktiga furstar stoppas i tid innan det är för sent. Det vart det folket i Småland, Östergötland och Blekinge slogs för.

Upproret var legitim och hade chans att lyckas (och så bedömde man på den tiden) och man kan inte använda dess misslyckande för att avlegitimisera den. Att säga att upproret var "dömd från början" är att vara en efterklok fatalist.

Det ter sig föga förvånande att Luthers nymodigheter saknade driv hos det götlänskafolket, i andra områden där lutherska ideologin forcerat fram sin väg hade den gjort med härskarna i spetsen. År 1525 skrev han sin polemik "Mot de mordiska, tjuvande böndehorderna", år 1543, samma år som Dackefejden, var det judarnas tur att förnedras i Luthers skrifter när han lanserade sin polemik "Om judarna och deras lögner".

Frågan är vad vi gör med denna dystra arv nu. Anamma villfarelsen och oförrätten eller börja bygga framtidens Jerusalem? Svenske man och kvinna: valet är din!


Citerade verk:

• Koserius, N. 2022. I armborstets spår: en undersökning av Nils Dacke och Dackefejdens nutida användning i delar av Småland [Masteruppsats/Examensarbete, Sveriges lantbruksuniversitet]. Epsilon Open Archive.
• Piltz, A. 2015. Diskontinuitet av brutalt slag. Signum, (2). Hämtad från https://signum.se/diskontinuitet-av-brutalt-slag/
• Hellström, H. 1999. ”En avskyvärt elak man”? : Nils Dacke i ny belysning.
  Stockholm: Carlsson.
• Werner, Y. M. 2004. Översikt: Folklig tro och kyrkopolitik i konfessionalismens era. Historisk tidskrift, 124(1), 49–60.

Alltid undrat varför Sverige gick från Katolicism till Protestantism. Var det i huvudsak Teologi eller
något annat?

Småland mot riket är en konflikt som pågått sedan smålänningarna fortfarande var hedningar och i princip resten av riket redan kristnats. Det är vad det bottnar i egentligen. Smålänningarna höll sedan bara fast i katolicismen de själva först slagits så frenetiskt emot och påprackats längre än resten som ännu ett led i kampen emot rikets förnyelser. Den gången omvändningen till protestantism på 1500-talet. Senare när Sverige sekulariserades alltmer så blev Småland känt som bibelbältet paradoxalt nog med tanke på när och hur den här konflikten började från första början. Smålänningarna började sin kamp emot Rom, fortsatte den trogna Rom och nu pågår den fortfarande lågintensivt med att Småland numera är det mest frireligiösa och protestant-fundamentalistismtäta området i landet.

Det svänger fort. Många gånger om genom historien.

Det står väl i inlägget du citerar. Herr Vasa ville åt alla rikedomar som kyrkorna byggt upp. Konvertering till Luthers lära var ett perfekt svepskäl, eftersom den förespråkar att man lyssnar på prästen istället för att hålla på med utsmyckning och andra oväsentligheter runt den heliga skriften.

Det är påtagligt att många av protestantismens kärnländer inte varit delar av Romarriket. Det innebar att år 1500 så hade dom varit kristnade (katolska) några århundraden kortare.

Så enkelt kan det ju inte varit.
Måste ju finnas andra, mer djupgående (Teologiska skäl).

Går att få ganska bra bild i hur han agerade genom att läsa här https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Vasa

Samma teologiska skäl gällde överallt, så om de var avgörande bör alla ha blivit protestanter.

Pengar plus avståndet var det som gjorde skillnaden, om den florentinska republiken hade bytt religion under Medicéerna hade religionsskiftet misslyckats.

Så enkelt är det. Kyrkan hade alltid haft mindre makt på ställen som låg långt bort från de som styrde den.

Det korta svaret är "Något annat".

Det handlar om en långvarig konflikt mellan kronan och kyrkan.

Främst rörde konflikten vilka förläningar kyrkans högre företrädare skulle ha.

Konflikten eskalerade 1517 när kronan drog in en viktig exporthamn för kyrkan.
Kyrkan svarade med att sätta Sverige under interdikt.
De svenska biskoparna struntade i detta och beordrade prästerskapet fortsätta dela ut sakramenten.

När Danske kung Kristian Tyrann/Bondekjaer återfick kontrollen över Sverige pressades han av kyrkan att låta avrätta såväl Sten Stures företrädare, som de svenska biskoparna (inklusive deras tjänstefolk).

Detta blir början till slutet för dansk överhöghet i Sverige, liksom för katolska kyrkan i Sverige.

Gustav Vasa tar makten med hjälp av Hansan, och såväl Danmark som Sverige börjar långsamt Lutheraniseras.

Den protestantiska statsmakten hade två stora katolska fiender i Sverige på 1500-talet.

Nils Dacke:
Bönderna i Småland ville behålla sin gamla katolska tro och gjorde ett uppror mot Gustav Vasa. Nils Dacke invaderade och erövrade bl.a. hela ön Öland under upproret Dackefejden. Som mest styrde de katolska upprorsmakarna Småland, Öland och södra Östergötland under åren 1542–1543 (upproret misslyckades).

Kung Sigismund av Polen (och Sverige):
Det sista striden mellan den katolska och protestantiska läran i Sverige var Slaget vid Stångebro år 1598 utanför Linköping i Östergötland. Mellan hertig Karl (protestant) och kung Sigismund av Polen och Sverige (katolik) som landstigit i Sverige med trupper från Polen. Protestanterna segrade i Slaget vid Stångebro (Sverige förblev protestantiskt).

Man kan ju konstatera att Jesu ord om att "Älska din nästa såsom dig själv" inte "föll i den Goda Jorden" bland dåtidens Protestanter i Sverige.

Vad många missar är att Nils Dackes tankebanor skiljde sig mycket mot hur vi resonerar idag.

Upproret lyckades faktiskt till en början.

Detta uppror ska inte i första hand ses som ett religiöst sådant, utan det handlade om självstyre och identitet.
Nils Dacke var Virde och ingenting annat. Tveksamt om han ens hde insikt i Sverige som koncept. Värend var under tidig medeltid en av flera lilliputstater mellan Sverige och Danmark.

Ingen utomstående skulle lägga sig i virdarnas religiösa förehavanden. Inte heller skulle någon lägga sig i att virdarna hellre sålde sitt överskott i det på den tiden danska Blekinge, än till lokala marknader eller till Sverige.

Även om Småland formellt räknades till Sverige Var inlandet i praktiken en mosaik av i princip självständiga bygder.

Nej ur ett religionshistoriskt perspektiv är Klockupproret 1531-33 betydligt mer intressant och än mer svekfullt. Folket i Dalarna vägrade att lämna ifrån sig sina kyrkklockor till Kronan.

Gustav Vasa erbjöd en kompromiss. Att kyrkorna skulle få behålla sina klockor i utbyte mot kraftigt utökade knektutskrivningar.

Sedan allt återgått till det normala kallade Gustav Vasa till sig upprorsledarna och lät avrätta merparten av dem.