Nyheten med tre invandrare som personkryssat sig in hos V och MP verkar ha slagit ned som en bomb i det vita PK-Sverige. Det råder förmodligen stark syntax error när man inser att invandrarna vill ha makt och inte bara spela Onkel Tom åt vita godhetsknarkare och batikhäxor.
Den som har sett bilder från redaktionerna hos Aftonbladet, DN etc. gammelmedier vet att den etniska sammansättningen hade gjort Doffe H själv nöjd och belåten. Kritvitare och mer etniskt homogena filterbubblor får man leta efter.
Förr eller senare kommer förstås invandrare kräva att få s.k. representation även här. Det är fullt logiskt och i linje med det officiella narrativ som drivs av de vita godhetsknarkarna. Samtidigt uppstår en materiell konflikt, ty när fler och fler ickevita ska ta mer och mer livsrum på redaktionerna så innebär det också att befolkningsutbytets försvarare/förnekare plötsligt själva ska ge plats och flytta på sig. Tidigare har det bara varit Anders i Grums som läste fordonslinjen som skulle flytta på sig och tvångsblandas. Nu kommer verkligheten i på de självutnämnt godas egen knut. Det kan bli... intressant.
Olika ungdomsgäng som ger sig på journalister som kommer ut i förorten är inte ett okänt fenomen. Det handlar delvis om att journalisterna ses som etniska främlingar som är där för att pumpa ut ett narrativ som är spektakulärt och inte tar hänsyn till annat än tråkigheter. Den kritiken är i sak korrekt även om ortengängen helt missar talesättet "i skitländer skriver man om det som är bra, i bra länder skriver man om det som är skit". Det saknas inte talepunkter varpå invandrare kan kräva att få ta mer plats hos gammelmedierna. Trots allt kan man ju tycka att det är rimligt att de som ska rapportera om marginaliserade etniska minoriteter i förorten själva bör ha en liknande bakgrund enligt principer om tolkningsföreträde.
Bör olika invandrarföreningar rikta krav mot journalisthögskolor och gammelmedier om kvotering till de skattefinansierade gammelmedierna?
Bör politiker med invandrarbakgrund ställa liknande krav mot medier som får statligt stöd?
Hur ska vita godhetsknarkare inom media hantera denna konflikt mellan sina egna materiella intressen och den ideologi som de livnär sig på att pumpa ut?
Den som har sett bilder från redaktionerna hos Aftonbladet, DN etc. gammelmedier vet att den etniska sammansättningen hade gjort Doffe H själv nöjd och belåten. Kritvitare och mer etniskt homogena filterbubblor får man leta efter.
Förr eller senare kommer förstås invandrare kräva att få s.k. representation även här. Det är fullt logiskt och i linje med det officiella narrativ som drivs av de vita godhetsknarkarna. Samtidigt uppstår en materiell konflikt, ty när fler och fler ickevita ska ta mer och mer livsrum på redaktionerna så innebär det också att befolkningsutbytets försvarare/förnekare plötsligt själva ska ge plats och flytta på sig. Tidigare har det bara varit Anders i Grums som läste fordonslinjen som skulle flytta på sig och tvångsblandas. Nu kommer verkligheten i på de självutnämnt godas egen knut. Det kan bli... intressant.
Olika ungdomsgäng som ger sig på journalister som kommer ut i förorten är inte ett okänt fenomen. Det handlar delvis om att journalisterna ses som etniska främlingar som är där för att pumpa ut ett narrativ som är spektakulärt och inte tar hänsyn till annat än tråkigheter. Den kritiken är i sak korrekt även om ortengängen helt missar talesättet "i skitländer skriver man om det som är bra, i bra länder skriver man om det som är skit". Det saknas inte talepunkter varpå invandrare kan kräva att få ta mer plats hos gammelmedierna. Trots allt kan man ju tycka att det är rimligt att de som ska rapportera om marginaliserade etniska minoriteter i förorten själva bör ha en liknande bakgrund enligt principer om tolkningsföreträde.
Bör olika invandrarföreningar rikta krav mot journalisthögskolor och gammelmedier om kvotering till de skattefinansierade gammelmedierna?
Bör politiker med invandrarbakgrund ställa liknande krav mot medier som får statligt stöd?
Hur ska vita godhetsknarkare inom media hantera denna konflikt mellan sina egna materiella intressen och den ideologi som de livnär sig på att pumpa ut?