Lever ni livet fullt ut och vad innebär det för er?

Personligen har jag vissa begränsningar i min vardag pga psykiska problem. Men jag försöker att fylla dagarna med saker som får tiden att gå och med saker som jag upplever är positiva.

Jag ser varje dag till att jag får minst 2 timmars frisk luft och dagsljus på morronen.

Jag ringer regelbundet mina goda vänner Cengiz och Håkan. Jag skickar regelbundet sms till min mamma. Ibland blir det telefonsamtal.

Jag sitter framför datorn några korta stunder under hela dagen. Korta men många stunder.

Jag tittar en hel del på tv.

Jag hade önskat att jag inte haft dessa psykiska problem som i viss mån begränsar mitt liv men nu är det som det är.

Har inga barn. Kommer inte att skaffa heller. Har inget förhållande heller och kommer inte att skaffa det.

Berätta lite om era liv och hur ni lever?

Låter inte som du fullt ut bidrar till samhället genom att arbeta och betala skatt, äg det rätt uppfattat? Varför inte något förhållande? Skulle tro att man lever ut mer om man har fokus på detta.

Hej diskplockaren
Personligen känner jag inga begränsningar i mitt liv. MEN...Andra skulle säkert i jämförelse med mig finna mitt liv begränsat, samtidigt som andra skulle säga att mitt liv var obegränsat. Men varför jämföra sina liv, vad är poängen med det?

Jag tänker så att alla människor lever begränsade liv. Ingen gör allt som är möjligt utan man gör det man kan, det man trivs med och det som känns meningsfullt. Jag är nöjd med mitt liv som jag lever det, och det är så att det är bara en själv som vet hur ens liv levs bäst.

Jag arbetar med ett skrivande och tänkande jobb, det trivs jag med. Jag är också en som är nöjd med att vara mycket hemma, det trivs jag med. Och min sambo är av en helt annan karaktär men vi trivs ihop i vår olikheter.

Att vara förnöjd med livsgåvan är mitt vägval. Jag hoppas andra är nöjda med det som livet givit dem, och att de inte går omkring missnöjda i livet med att de inte blev som andra är. Det skulle vara ganska misslyckat att gå omkring i den korta jordevandringen och gräma sig. Och inte se tjusningen i att våra liv är olika.

Nej jag lever inte livet fullt ut. Arbetar minst 40 timmars vecka. Tvingas ofta arbeta extra på helger och övertid på vardagar.

Jag skulle behövt vinna några miljoner för då kan jag leva livet fullt ut. Då hade jag sagt upp mig och rest runt på Jorden.

Ingen människa kan leva livet ”fullt ut” eftersom livet ovillkorligen kräver kompromisser. Den som lever livet fullt ut i en bemärkelse, får acceptera att denne inte kommer att kunna göra det på andra sätt.

Fullt ut knarkande är ett sätt att maximera kroppens belöningssystem (åtminstone tillfälligt), men ett sådant liv kommer att ge konsekvenser på den personliga sidan; man kan t.ex. inte både vara en närvarande förälder och partner samtidigt som man maximerar sitt intag av tunga droger.

Så, nej. Jag lever inte livet fullt ut - jag lever inte ens mitt eget liv fullt ut eftersom jag har familj och vänner som också behöver en del av mig. Kortsiktig egoistisk nyttomaximering ger mig inte det långsiktiga liv som jag vill ha, så jag kompromissar med mina egna önskningar och behov.

MEN, och det är ett stort men; jag lever väldigt nära just det liv som jag vill leva. Jag väljer att byta tid mot pengar (arbeta), vilket ger frihet på vissa sätt men begränsningar på andra. Jag väljer ibland att sätta min familjs behov före mina egna, vilket inte på något sätt känns som en uppoffring men visst är det en form av begränsning. I nuläget har jag inget viktigt i mitt liv (som jag kan kontrollera) som jag skulle vilja ändra på fundamentalt - i så fall hade jag förstås gjort det.

För mig innebär att ”leva fullt ut” att man inte kompromissar om sin egen, och ens närståendes, lycka, hälsa och välmående. Att man lägger så lite tid som möjligt på saker man inte tycker om, och istället fokuserar på människor och aktiviteter som får en att må bra - både kortsiktigt och långsiktigt.

Det är inte raketvetenskap eller flummig mindfulness, utan det handlar bara om prioritering av tid. Mer tid för människor som tillför glädje och energi, mindre tid för negativa eller destruktiva människor. Mer tid för ens intressen, mindre tid för saker som känns meningslösa. Mer tid för spontanitet, mindre rigid planering - livet begränsas när det blir för inrutat. Mer tid för sånt man kan kontroller, mindre tid för sånt man inte kan förändra. Mycket tid för närhet, ömhet, kärlek och vänskap, mindre tid på att tycka illa om saker eller folk. Konstant nyfikenhet och ett öppet sinne för nya saker, mindre mental rigiditet och vardagliga rutiner.

Det är säkert inte för alla, men det är min inställning.

Snälla hjärtat, livet går inte ut på att vara rätt. Gör det som får dig att må bra och skit i allt annat, sålänge det inte skadar dig själv och andra.

Undra hur mycket rör sig om för mig om det blir en rättegång om hur dom har behandlat mig. Nöjer mig med att bli hel iförsig.

Jag lever inte fullt ut. Har tid och pengar men lusten och orken fattas.
Antar att du inte är sådär jättegammal, mitt råd till dig är att du ska
söka hjälp inom psykiatrin och försöka komma ut mer medans du kan och
orkar.

Leva livet är väl inte att bidra till samhället.
Leva livet är att leva fan

Vad är egentligen att leva?
När känner man sig levande?
Vilka stunder återupplivar du i tankarna varje dag?

För mig är det dom bästa stunderna jag hade med min livs kärlek. Sex mestadels..
Men också roliga tillfällen med vänner på fester och äventyr.

Lever livet fullt ut genom att gå på alla rave-fester jag kan.

Nä lever definitivt inte fullt ut. Livet är på hold just nu för har förlorat livsglädjen/gnistan. Men det kanske kommer tillbaka nån dag, vem vet..