Citat:
Varför inför man inte förvaring på livstid för individer efter andra eller tredje fängelsedomen?
En mycket liten andel personer, ofta med antisocial störning begår merparten av alla grova brott. Sexualbrott, våldsbrott, mord, inbrott.
Eftersom det sedan länge konstaterats att dessa individer inte blir bättre av kriminalvård utan bara tenderar fortsätta när dom kommer ut, varför kan vi inte förvara dom resten av deras liv?
I förvaringen kunde man ha 8 timmars arbete 5 dagar i veckan. Arbetet skulle kunna finansiera deras uppehälle.
Varför släpper vi ut dessa så dom hela tiden kan fortsätta skada folk och kosta samhället massa pengar?
En mycket liten andel personer, ofta med antisocial störning begår merparten av alla grova brott. Sexualbrott, våldsbrott, mord, inbrott.
Eftersom det sedan länge konstaterats att dessa individer inte blir bättre av kriminalvård utan bara tenderar fortsätta när dom kommer ut, varför kan vi inte förvara dom resten av deras liv?
I förvaringen kunde man ha 8 timmars arbete 5 dagar i veckan. Arbetet skulle kunna finansiera deras uppehälle.
Varför släpper vi ut dessa så dom hela tiden kan fortsätta skada folk och kosta samhället massa pengar?
1. Definitiva livstidsstraff är inte tillåtet då det skulle bryta mot EKMR artikel 3 (förbud mot tortyr eller annan omänsklig behandling) samt artikel 5 (förbudet mot godtyckligt frihetsberövande). Vare sig det handlar om förvaring eller ett livstidsstraff så skall/måste det alltid, i vart fall, finnas en möjlighet att få sitt straff tidsbestämt.
2. Ett system där man dömdes till "livstids förvaring", efter andra eller tredje fängelsedomen, skulle även stå i strid med allmänna juridiska principer som proportionalitet, rimlighet och förutsebarhet.
3. Som fortsättning på punkt 2 så hade ju detta systemet kolliderat med det system som finns för "vanliga livstidsstraff". Det systemet utgår ju ifrån att en livstidsdömd har rätt att ansöka om tidsbestämt straff efter 12 år (och vid avslag rätt att ansöka varje efterkommande år). När det sedan bedöms inte längre finnas någon konkret, eller beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet, så skall ju det livstidsstraffet tidsbestämmas. Det skulle ju isåfall betyda att en dömd mördare fick ett kortare straff än den som vid tre tillfällen dömts för (t ex) misshandel.
4. Sedan bygger ju hela din tes, kring att dessa inte blir bättre i Kriminalvården, på okunnighet. Både BRÅ:s och Kriminalvårdens statistik visar ju att 70% inte återfaller.