Är halvfärdigt hushållsarbete rättvis fördelning i en relation?

Det handlar väl lite om prioriteringar och talanger, samt naturliga uppdelningar.
Ett exempel, jag är urusel på att laga mat och har absolut ingenting emot att äta samma enkla skit varje dag. Min sambo å andra sidan är väldigt duktig (och tycker av någon anledning jag ej förstår att det kul) på matlagning så det faller sig naturligt att han gör det. Därför tar jag disken, dels för hans ansträngning och för att jag inte har något emot det.
Jag har heller inte något emot att handla och gör därför det, medan jag in i det längsta undviker att tvätta.
Städning tycker båda är lika tråkigt och därför delar vi väl upp det lite efter dagsform och övriga omständigheter.

En av mina kompisar som är superpedant utförde ett ”experiment” för att hon var trött på att städa allt hela tiden, och varken plockade eller städade något alls under två veckors tid. Hon tyckte att det var förfärligt medan hennes man när han blev konfronterad med det inte hade märkt någonting och inte alls tyckte det var stökigt.
Sedan dess ansvarar hon helt enkelt för all städning och han för annat.

Kärleken må vara outgrundlig, men är det där verkligen ett acceptabelt sätt att leva på i ett förhållande?

Du gör som du vill, men jag tycker inte riktigt att du har förutsättningarna för att diskutera relationer i ett forum; det förhållande du har är knappast normalt, så få normala par kommer nog kunna relatera till dina exempel. Jag kan iallafall inte ge dig några råd om hur jag skulle göra i din situation, för jag skulle inte kunna leva med någon som inte fungerar helt på egen hand.

Men jag önskar dig uppriktigt all lycka.

Det enda jag inte kan acceptera är att hon gnäller eller gör en grej av det. Jag bryr mig egentligen inte om vem som gör mest. Det är när hon håller en jävla osynlig tracker på våra bidrag som jag blir irriterad, eftersom hon inte ser det jag gör som bidrag utan bara tar allt för givet.

Jag kan acceptera stök. Hon har ett helt rum som jag aldrig är inne i, där hon kan stöka hur mycket hon vill. Jag har mitt kontor där jag kan stöka. Men i resten av huset är det hennes stök. Det ironiska är att även jag tvingas bokföra vad jag har gjort för att kunna försvara mig mot hennes anklagelser.

När man har druckit upp ett mjölkpaket, varför går man då bara ut i köket och lämnar kartongen i stället för att vika ihop den, skölja ur den och lägga den i insamlingen? Idag var det fyra paket med 1,5 liter mjölk, ett stort paket juice, massvis med plast från hennes mackor och därutöver disk och oändligt med pantburkar som dyker upp på de mest finurliga ställen man kan tänka sig.

Det är 50/50 risk att läsken är avslagen och halvtom. Är hennes sätt att dricka Cola Zero jämställt när hon bara dricker hälften och lämnar resten i köket så att jag får avsluta hennes halvpåbörjade arbete?

Om man upptäcker grädde i kylen som har blivit för gammal, varför ställer man tillbaka den efter att man har luktat på den?
(Nej, jag skämtar inte.)

Man skulle kunna föreställa sig att jag skriver till läsaren. Inte till dig. Jag är ganska säker på att mina inlägg når rätt mottagare.

Alltså det du beskriver låter verkligen väldigt dysfunktionellt.

Skulle du kunna beskriva bakgrunden till er relation?
Vilken nivå ligger hon på mentalt? Finns det mycket psykisk ohälsa med i bilden? Och hur är det när ni faktiskt har trevligt gemensamt?

Låter deprimerande att bara käka pizza, bråka om så många smågrejer och att inte klara basic hushållssysslor.

För mig låter det som hon saknar respekt för sig själv genom att gå ner sig så mycket och leva i det jag skulle känna var en misär.

Bakgrund: Lärde känna varandra via Tinder i början av februari 2024
Mental nivå: Inte efterbliven.
Ohälsa: Ja, hon är bipolär typ I
När vi inte bråkar: Då är det underbart och jag känner mig avslappnad och får energi, blir engagerad att göra saker både för mig själv eller tillsammans med henne. Det är lite toxic emellanåt. Vi pratade om det igår att vi måste sluta mata varandra med negativitet och kom överens om nolltolerans att eskalera bråk. Fyra timmar senare blir det bråk där hon avsiktligt bryter mot ett löfte om hur vi skulle agera mot varandra. Det som sårar är inte att vi bråkade, utan att vi inte ens kan hålla ett väldigt enkelt avtal sinsemellan. Fortsätter hon såhär så tappar hon all trovärdighet hos mig, och då är det kört.

Det låter ju inte som hon med flit avbryter och lämnar halvfärdigt. Var det en frisk människa skulle jag bli galen på det. När min kompis lagar mat hos mig så gör hon bara själva maten. All utrustning och skal lämnas framme. Jag skulle gå i taket om jag måste ha det så varje dag.

Men om din sambo är trött, mentalt instabil och förvirrad så kan man ju inte förvänta sig så mycket. Om hon skapar totalkaos och du inte får sova, då är hon inte bra behandlad. Då behöver hon tillbaka till läkaren och få ny sort tabletter.

Tyvärr kan man bli helt konstig, groggy, borta, slö, dum i huvudet av mediciner som inte är vanebildande och används mot oro. De är väldigt starka.

I mer allmänt fall så tycker jag man sitter ned och delar upp arbetsuppgifterna. Den som är bra och snabb och ödar lite energi på en uppgift får den uppgiften. Så att alla får spara så mycket energi/tid som går. Och de uppgifterna båda är dåliga på delar man jämnt.

Brukar du städa köket annars? När du själv använt det, lämnar du det i samma skick som innan? Med ren ugn och spis osv. Hur ofta städar du i resten av huset? När storstädade du badrummet senast? Tvättade och bytte sängkläder? Städar du ute hos djuren?


Att behöva påminna och styra någon till att städa är också väldigt påfrestande. Är du självgående i städning och tvätt? Eller måste hon detaljstyra dig för att något ska bli gjort?

Hur såg era respektive hem ut innan ni flyttade ihop? Hade hon fimpluktande pantsäckar i köket och travar med matförpackningar vid sängen? Brukade du behöva börja dina besök med att städa för att öht kunna vistas i hennes hem?

Hon var väldigt duktig på att städa sitt hem när jag brukade komma på besök. Jag var inte lika duktig. Det var först när jag flyttade in som jag insåg att våra städrutiner skiljer sig åt väsentligt där jag koncentrerar mitt skräp på ett ställe så att det blir lätt att hantera. Medan hon sprider ut det överallt och ger mig skulden för hennes stök.

Min invändning gäller hur det fungerar nu: jag upplever att jag regelbundet avslutar sådant hon lämnat halvfärdigt, samtidigt som mina insatser tas för givna. Hon anser att hon städar, när hon egentligen bara flyttar skräp till en ny plats. Då är det inte städning, utan en flytt av sopor.

Man kan fråga sig vari svårigheten ligger i att göra ett fullgott arbete istället för att fylla diskhon med disk (seriöst, diskmaskinen är mindre än en halvmeter bredvid), fylla köket med pant (påsen ligger i skafferiet, bara någon meter ifrån) eller icke-pant (öppnad och avslagen cola) som är fylld till hälften, och därutöver mjölkpaket. Och då menar jag inte ett mjölkpaket. Hon dricker ett om dagen. Utan flera som staplas i en hög istället för att vikas ihop och sköljas ur, och sedan sorteras. Problemet när hon lägger halvfärdigt arbete överallt är att det blir svårt att planera vardagen. Hur ska jag veta om soporna behöver åka till återvinningen om det inte ligger sorterat? Hur ska jag veta vilken burk som ska pantas om de står överallt, fyllda till hälften?

Diskhon går inte att använda när den är fylld. Det motverkar den säkerhetsfunktion som Boverkets allmänna råd bygger på: att heta kokkärl ska kunna föras säkert från spisen till utslagsvasken utan att bäras över golvet, så att risken för skållningsskador begränsas. Jag vill att disk bara ligger där medan diskmaskinen körs; annars kan den ställas direkt i maskinen, som står mindre än en halvmeter bort. När både diskhon och ytorna omkring spisen fylls med disk och skräp blockeras arbetsytan. Vi har haft tillbud där brandvarnaren gått, så jag vill hålla området omkring spisen fritt. Det har vi diskuterat flera gånger.

Hon underlättar inte heller nästa diskomgång genom att tömma ren disk eller samla den smutsiga på en bestämd plats. I stället sprids disk och förpackningar över köket, även på ytor som jag uttryckligen försöker hålla fria.

Anser du att det är jämlikt att hon inte kan hålla rent efter sig själv, men han kan hålla rent efter henne? En gång lät jag medvetet min egen chipspåse ligga kvar på vardagsrumsgolvet. Den låg där i över en månad, tills jag själv tog den vid storstädningen. Det var naturligtvis mitt ansvar. Poängen är att hennes skräp blir mitt problem när det lämnas i de gemensamma utrymmena, medan mitt skräp förblir mitt. Det är där asymmetrin ligger.

Tror du hon skulle märka om han slutade göra saker för henne? Hur mycket av sin tid lägger hon på honom, tror du? Jag upplever att den tid man lägger på den andre står i disproportion till vad man får tillbaka. Jag är djupt engagerad i hennes hobby, och vill såklart vara delaktig proportionellt. Hon kräver egentid, men ger inte alltid samma tid tillbaka, utan har istället förväntningar på att allt bara ska rulla på och fungera med djurens liv som garant för deras välfärd.

Du som har ett fungerande förhållande kanske kan ge rådgivning om hur vi borde göra.
(FB) Tråden för de i fungerande förhållanden!

Detta är nog det vettigaste inlägget i tråden. Håller helt med här.

Jag tror inte att fungerande förhållande fullt ut fungerar. Det är nog mer så att man hittat en acceptans i varandra. Jag är en sån som föredrar att fylla diskmaskinen på direkten, jag fyller den också på så sätt att det går snabbare att tömma den. Om den körs så ställer jag disken på så sätt att det sedan bara är att fylla den på nytt dvs glas och muggar samlade, tallrikar staplade och bestick i en bestickskorg (vi har dubbla så att en kan vara i diskmaskinen). Maken föredrar att vräka ner allt i vasken och gärna fylla saker med vatten så att man riskerar få kaos när man börjar ta i det. Han vill också sortera sopor in absurdum när jag för det mesta är duktig med återvinning men ibland ryker saker ner i övriga sopor.

Det sagt så har vi levt ihop i över 20 år nu. Och lärt oss att vi båda har för och nackdelar och att man får acceptera det och välja sina strider. Är det jämnlikt? Inte alltid. Ibland drar en person ett större lass ibland den andre. Vill vi leva med varandra? Ja. Han är min person även om jag ibland är irriterad på honom. Jag är övertygad om att jag också irriterar honom (mestadels med min stickning och mina många projekt som ibland ligger överallt - men jag försöker att hålla det rimligt).

Om man tänker sig att köksön står mer i mitten av köket (gick inte att få snyggt annars på mobilen) så ställer hon nästan all disk, skräp och pant på bänkarna precis till höger om spisen. Resten läggs på köksön eller till vänster om diskhon. Så allt hennes tar över hela köket. Det är inte ens köksgrejer som brukar ta upp plats, utan sådant som ska antingen ligga i någon sortering eller i ett annat rum eller en annan byggnad. Köket är cornucopia för krimskrams.
Jag behöver båda ytorna när jag ska laga mat. Vill även hålla vänster om spisen till diskhon fri så att man kan förflytta kärl på ett säkert sätt.

Ytorna till vänster om diskhon är också nästan alltid fyllda med grejer. Det har jag inget emot. Där går det bra att lägga väskor, tändare och allt annat överblivet som inte är skräp, disk eller pant. Det har jag inga synpunkter på. Det kan vara stökigt där till en viss gräns. Men övriga ytor vill jag hålla fria. Och jag anser att ansvaret är gemensamt. Gemensamt ansvar anser inte jag vara att man ställer det där och låter någon annan plocka upp.


Jag postar detta nu och läser ditt inlägg igen. Vill bara se så min ascii-art blev snygg.

Edit;
Ska nämnas att köket är nu städat. Jag tog en del inatt, hon tog resten nyss. Så köket ser bra ut nu. Bättre än det gjort på länge. Och så vill jag hålla det.